Det är inte särskilt vanligt att en producent säljer direkt till en konsument, åtminstone inte då det gäller varor. Tjänster däremot är vanligare att de säljs direkt. Exempelvis tjänster producerade av en frisör, tandläkare, bilreparatör, advokat.

Genom teknologi, t.ex. internet, kortas många gånger distributionskedjan mellan producent och konsument.

Fysiska produkter, varor

Det normala i en distributionskedja (kallas ibland distributionsapparat), är att följande parter ingår:

Producenten (tillverkar varan) =>

Transportör =>

Grossist (lagerför och distribuerar) =>

Transportör (där inte grossisten själv levererar) =>

Detaljist (butiken)

Konsumenterna köper och hämtar varorna i en butik, får i vissa fall varorna hemkörda.

I denna kedja ingår även agenter och mäklare som förmedlar kontakter och underlättar köp och försäljning. De arbetar för någons räkning och övertar därför inte äganderätten till godset. Oftast får de ersättning i form av provision.

Grossister, detaljister eller andra typer av återförsäljare kallas handelsföretag och de köper och säljer varorna, d.v.s. övertar äganderätten i respektive handelsled.

De företag som fysiskt transporterar varorna utför naturligtvis en transporttjänst men det är inte ovanligt att de även kan ansvara för lagerhållningstjänster, t.ex. ha fryslager.

Det som är beskrivet ovan är den klassiska distributionsvägen mellan en producent och konsumenterna. För att pressa priserna och bli effektivare, få mer kontroll i olika led med mera har andra varianter vuxit fram.

Vi kan ta persondatortillverkaren Dell som exempel på en distributionskedja direkt från producent till konsument (säljer även direkt till företagare). En konsument beställer varan av Dell via exempelvis en webbsida på Internet och leveransen sker direkt hem via en transportör. Denna direktkommunikation, i större skala, mellan producent och konsument har möjliggjorts tack vare ny teknologi som Internet.

Vissa varor är vanliga att de levereras direkt från producent till detaljist. Många gånger är det varor av karaktären att de ska vara färska. Att passera ett grossistlager och den hantering det innebär försämrar varans kvalitet. Bröd är exempel på detta.

Det är vanligt att en grossist vill ha kontroll över detaljistledet så att det säljer de varor som grossisten ser som mest lönsamma, t.ex. COOP, eller att detaljisterna vill få de varor som de önskar sig och vill ha kontroll över grossistledet, t.ex. ICA-handlarna.

En annan variant på distribution är exempelvis IKEA. Där lagerhållning och försäljning, sker från samma enhet. Även om ett centrallager finns i Älmhult. Andra butikskedjor har också samma koncept, t.ex. Elgiganten, Bauhaus, där varor köps direkt till butikskedjan från producenten, levereras direkt till butiken eller passerar butikkedjans centrallager.

Grossisthandel – partihandel

Tänk om varje livsmedelsaffär hade behövt haft kontakt med respektive tillverkare av olika varor. Det vore i princip ogörligt. Det är här grossistens stora styrka ligger. Deras insats i distributionskedjan är sortimentsfunktionen.

Producenterna har kontakt med, säljer till, ett fåtal grossister. Dessa grossister för ett sortiment anpassat för en viss butiksform, t.ex. livsmedelsbutiker, färgbutiker, leksaksbutiker. Vi har som exempel en livsmedelsgrossist, en färggrossist och en leksaksgrossist.

Beroende på detaljhandlarens sortiment (och olika avtal) handlar han av en eller flera grossister. En bokhandel är många gånger en kombination med pappershandel d.v.s. köper in pappersprodukter från en pappersgrossist och böcker från ett/flera förlag.

Grossistens sortimentsfunktion gör att färre kontakter behöver tas och att transporter blir effektiva. Men grossistens funktion och fördelarna med denna minskar ju smalare sortimentet blir. För en specialaffär som bara säljer ett (eller ett fåtal) företags produkter inklusive service, t.ex. ett antal modeller av symaskiner, är det oftast bättre och mer effektivt med direktkontakt producent - detaljist.

Detaljhandel

Detaljhandel, d.v.s. försäljningen till konsumenten kan ske på olika sätt. Det vanligaste är genom en butik. Den kan vara en stormarknad med ett stort och brett sortiment (men inte så djupt) till en specialbutik med smalt och djupt sortiment.

Detaljhandel kan också bedrivas via hemförsäljning, automater, torg- och marknadshandel, gårdsbutiker, postorder, internethandel.

Produkter som är relativt enkla och konkreta, där det är lätt för konsumenten att veta vad han får, tar nu ofta beställningsvägen över Internet. Böcker, filmer, musik med mera från exempelvis ”internetbokhandlare” med flera, tar distributionsvägen rakt ned i postlådan eller till hårddisken på en PC.

Tjänster

Tjänster är många gånger förknippat med att en person utför något åt en annan. Det är därför som de flesta tjänster så att säga distribueras d.v.s. utförs direkt mellan utförare och köpare. Snickaren och målaren bokas och utför sedan arbetet direkt hos kunden. Du går in på en restaurang och beställer och får maten tillagad direkt.

Naturligtvis finns det ”tjänsteförmedlare”. En resebutik, fysiskt i en butik eller via exempelvis internet, är en sådan. En entreprenör kan via ett antal tjänsteutförare producera en ”total” tjänst.

Många tjänster utförs också ”elektroniskt” via olika system. Telefoni, internet, GPS, bankbetalningar med mera är exempel på detta.

Många gånger är det svårt att veta vad som är tjänst och vad som är produkt. Företag ”kopplar” tjänster till sin produkt och därför är mycket som säljs en kombination av en fysisk produkt och en tjänst som utförs i samband med detta. Kan vara att den fysiska produkten kombineras med kreditgivning, montering, transport, installation, utbildning, underhåll, reparation, försäkring, garanti o.s.v.

Läs mer om:

Mikroekonomi och makroekonomi
Marknadsekonomi
Efterfrågan och utbud på varor och tjänster
Priselasticitet
Extern och intern redovisning