Personlig skyddsutrustning

Personlig skyddsutrustning är ett begrepp som omfattar alla produkter som är gjorda för att bäras eller hållas av en person för att skydda mot hälso- och säkerhetsrisker.

För att en personlig skyddsutrustning ska få säljas i Sverige och andra EES-länder måste den uppfylla vissa säkerhetskrav och vara CE-märkt. Här följer en kort beskrivning av vad som gäller, med länkar till relevanta lagar och föreskrifter samt en adressförteckning.

CE-märket

CE-märket kan liknas vid ett pass. Det innebär att en vara får säljas i alla EES-länder. En personlig skyddsutrustning som har bedömts uppfylla säkerhetskraven och CE-märkts i ett EES-land, får alltså säljas i alla andra EES-länder också.

Tre kategorier

Vilka krav som ställs på en personlig skyddsutrustning beror på vilka risker den ska skydda mot. Här finns tre olika kategorier (se nedan). Samtidigt finns det ett antal grundläggande krav som alla produkter måste uppfylla. Det ska till exempel alltid finnas en bruksanvisning på svenska.

Allmänna krav

För all personlig skyddsutrustning gäller att tillverkaren eller dennes representant inom EES-området ska:

  • sammanställa en teknisk dokumentation. Den ska innehålla alla relevanta fakta om de åtgärder tillverkaren använder för att säkerställa att utrustningen uppfyller grundkraven i föreskrifterna
  • upprätta en särskild, skriftlig försäkran om att utrustningen överensstämmer med bestämmelserna i föreskrifterna för personlig skyddsutrustning ("Försäkran om överensstämmelse")
  • lämna produktinformation, bland annat bruksanvisning på svenska
  • CE-märka produkten.

Enklare skydd/kategori I

I kategori I finns den enklaste typen av skyddsutrustning. Hit räknas bland annat skyddshandskar för till exempel trädgårdsarbete och vissa idrottsskydd.
För denna kategori krävs inte att någon oberoende part (Anmält organ; Notified body, NB, på engelska) kontrollerar produkten. Tillverkaren får själv intyga att utrustningen uppfyller kraven, så kallad självcertifiering.

Vanligaste skydden/kategori II

Många av de vanligaste personliga skyddsutrustningarna hör till kategori II. Här ingår bland annat hjälmar av olika slag, flytvästar, hörselskydd, halkskydd samt de flesta ögonskydd och skyddskläder. För kategori II krävs typkontroll. Tillverkaren ska lämna utrustningen till ett anmält organ (notified body, NB, på engelska) för att få ett typkontrollintyg. Provningen sker normalt enligt så kallade harmoniserade standarder, som är gemensamma för EU (EN-normer). Den kan även ske enligt de grundläggande kraven i lagstiftningen.

Komplicerad utrustning/kategori III

Till Kategori III räknas personlig skyddsutrustning som ska skydda mot livsfara eller allvarlig bestående skada och där användaren inte själv kan upptäcka risken i tid. Det kan till exempel handla om stark värme eller sträng kyla (över 100° C eller kyla under -50° C), elektriska risker, kemikalier och joniserande strålning. Kategori III omfattar även andningsskydd, inklusive dykapparater, samt fallskydd, till exempel selar och linor som ska förhindra fall från tak, båtar och vid bergsklättring. Kategori III-utrustningar ska typkontrolleras. Dessutom tillkommer tillverkningskontroll, som kan vara stickprov av de färdiga produkterna eller kontroll av själva tillverkningsprocessen.

CE-märkning

Tillverkaren ska själv CE-märka utrustningen. Märkningen ska vara väl synlig, lättläst och beständig. CE-märket ska sitta på varje produkt som tillverkas. Om det inte är möjligt på grund av hur produkten ser ut, är det tillåtet att bara sätta CE-märket på förpackningen. Andra märken som lätt kan förväxlas med CE-märket får inte användas. Hur CE-märkningen ska gå till anges i lagen om CE-märkning (SFS 1992:1534)

EU:s direktiv

De regler som gäller idag infördes när Sverige gick med i EES och senare i EU. EU:s direktiv om personlig skyddsutrustning (89/686/EEG) omfattar personlig skyddsutrustning både för arbetslivet och för privat bruk. I Sverige svarar Arbetsmiljöverket för tillsynen av skyddsutrustning för arbetslivet och Konsumentverket för konsumentprodukterna.

Svenska lagar och föreskrifter

Den svenska lag som följer EU-direktivet när det gäller utrustning för privat bruk infördes 1994 (SFS 1992:1326). Lagen kompletteras av en regeringsförordning (SFS 1993:972) och av föreskrifter från Arbetsmiljöverket (AFS 1996:7), som tagits fram i samråd med Konsumentverket. Även Produktsäkerhetslagen (SFS 2004:451) kan tillämpas vid ingripanden mot personlig skyddsutrustning som inte uppfyller kraven.

Arbetsmiljöverket har i samråd med Konsumentverket utfärdat föreskrifter om personlig skyddsutrustning (AFS 1996:07 med tillhörande ändringsföreskrifter) samt allmänna råd om tillämpningen av dessa.

Kontroll

Konsumentverket kontrollerar att den personliga skyddsutrustning som finns på marknaden uppfyller kraven i lagstiftningen. Det sker genom så kallad marknadskontroll, vanligtvis genom stickprovskontroller.

Myndigheten har rätt att ta del av den tekniska dokumentation som ska finnas hos tillverkaren eller dennes representant för varje personlig skyddsutrustning. Konsumentverket har också rätt att göra besök hos näringsidkare eller lager där utrustningen förvaras för att ta ut varor för kontroll. Näringsidkaren är skyldig att lämna de varuprover och upplysningar som tillsynsmyndigheten kräver.

Om kraven inte uppfylls

Om en personlig skyddsutrustning inte uppfyller kraven om skydd för hälsa och säkerhet, utformning eller märkning kan Konsumentverket ingripa. I första hand kontaktas näringsidkaren för att få denne att frivilligt vidta rättelser. Sker inte detta kan Konsumentverket förelägga om säljförbud eller förelägga näringsidkaren att vidta andra åtgärder, till exempel återkalla produkten från konsumentledet. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kraven avseende skydd för hälsa och säkerhet, utformning eller märkning och annan produktinformation kan åläggas att betala en sanktionsavgift på
5 000 - 5 000 000 kronor.

Vem utfärdar typkontrollintyg?

För att få typkontrollintyg för CE-märkning av produkter i kategori II och III ska näringsidkaren vända sig till ett anmält organ (notified body, NB, på engelska), det vill säga ett organ som har anmälts för kontroll av personlig skyddsutrustning. I Sverige är SWEDAC den instans som utser anmälda organ och som kan lämna uppgift om vilka anmälda organ som finns, både i Sverige och inom EES i övrigt. För att få hjälp med provning av produkter, även produkter av kategori I, kan man vända sig till ett ackrediterat laboratorium. Även här är det SWEDAC som har uppgifterna.

Adress och telefon

För frågor angående produkter för i huvudsak privat bruk:
Konsumentverket, Box 48, 651 02 KARLSTAD. Tel: 0771-42 33 00,
Fax: 054-19 41 95.
Webbplats: www.konsumentverket.se


För frågor angående produkter för yrkesmässigt bruk:
Arbetsmiljöverket, 171 84 SOLNA, Tel: 08-730 90 00, Fax: 08-730 19 67.
Webbplats: www.av.se

SWEDAC, Box 878, 501 15 BORÅS. Tel 033-17 77 00. Fax 033-10 13 92,
eller
SWEDAC, Box 2231, 103 15 STOCKHOLM. Tel 08-406 83 00.
Fax 08-791 89 29.
Webbplats: www.swedac.se


För frågor om standarder eller standardiseringsarbete:
SIS 118 80 STOCKHOLM, Tel: 08-555 520 00, Fax: 08-555 520 01.
Webbplats: www.sis.se

Källa: Konsumentverket, Mars 2012


Produktsäkerhet och försäljning
Vad säger lagen
Underlätta och återkalla
Återkallade produkter
Leksaker, lag
Leksaksregler
Leksaker, farliga
Marknadskontroller
Lag om personlig skyddsutrustning
Textilier
Tjänstesäkerhet, lag
Systematiskt säkerhetsarbete
Åtgärdsplan