Fractional-reserve banking

I ekonomi innebär fractional-reserve banking (förkortat FRB) att banker bibehåller endast en mindre del av alla pengar som deras kunder har deponerat hos dem, för att kunna låna ut eller investera resten av pengarna, i syfte att generera inkomster.

Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats länge. Vi vet med säkerhet att FRB användes, på sina håll, redan på medeltiden, trots att systemet då var förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Systemet är även idag kritiserat, för att det tillåter att samma pengar kan lånas ut gång på gång, vilket i sin tur leder till att varje tryckt krona, kan befinna sig på flera olika konton samtidigt.
 

Historik

Innan de nuvarande centralbankerna uppkom och fick rollen som "lender of last resort" (det vill säga låneinstitut dit banker kan vända sig för att få tillgång till kapital) ledde FRB oftast till att banker som använde sig av detta system förr eller senare gick i konkurs. Detta berodde på att bankerna inte hade möjlighet att betala ut den summa pengar (tantundem) som deras kunder försökte hämta ut från sina konton. De banker som ägnade sig åt FRB försökte hålla det så hemligt som möjligt, då kunderna vanligtvis genomförde så kallade "bank runs" om de fick reda på att bankerna inte backade upp kundernas bankkonton till hundra procent eller mer. Detta ledde i sin tur till en säker ekonomisk död för de utsatta bankerna. Många banker gick ofta i likvidation samtidigt av denna anledning då rädslan för ouppbackade bankkonton i en bank spred sig till kunderna hos andra banker, som i smyg också använde samma system. Detta var ett vanligt förekommande fenomen runt om i Europa både under och efter Romarrikets tid, och även i övriga delar av världen, bland annat Egypten.

På vissa håll införde staten regler som sade att endast banker som inte ägnade sig åt FRB fick hänga dukar över sina skrivbord för att på så sätt tydliggöra för befolkningen vilka banker som var "hederliga" och vilka som inte var det. FRB var också förbjudet enligt lag på många håll, framförallt i Romarriket, och i Barcelona på medeltiden gick man till och med så långt som att halshugga de bankirer som inte följde denna lagstiftning. Trots detta har banker i alla tider inte kunnat motstå att använda sig av FRB och följaktligen gått i konkurs, och i värsta fall orsakat större ekonomikriser på samhällsnivå.

Den bank som kanske tydligast avvek från detta mönster och som också var den sista banken att inte bedriva FRB var Banken av Amsterdam. Denna bank åtnjöt enorm prestige i hela Europa tack vare dess finansiella stabilitet och var verksam i över två sekel - från tidigt 1600-tal till början av 1800-talet. Slutet kom när den nederländska statsmakten tvingade Banken av Amsterdam att erbjuda staten billiga lån så att denna skulle kunna finansiera sina krig, och från och med slutet av 1700-talet började banken så sakteliga glida ifrån sina principer om hundraprocentigt uppbackade tillgångar och gick så småningom i konkurs.
 

Inflation

FRB är en bidragande orsak till inflation då pengar som sätts in på banken lånas ut. Huvuddelen av dessa pengar hamnar till slut på nya bankkonton och kan därefter lånas ut igen, igen och igen. Endast en bråkdel av pengarna måste banken hålla kvar som reserv (därav namnet: Fractional-reserve banking). Hela denna process innebär med andra ord att penningmängden ökar i ekonomin (inflation).

Detta system fungerar bra så länge som dessa pengar letar sig tillbaka till bankerna och relativt få uttag görs. Om för mycket pengar skulle tagas ut samtidigt så skulle hela systemet kollapsa. Om nu det skulle hända och bankerna får problem med att betala tillbaka pengarna från sina konton, så lånar de tillfälligt pengar från centralbanken, som sedan betalas tillbaka när banken har fått in nya pengar från annat håll.
 

Ränta

Banker som betalar ut ränta för att få förvara andras pengar hos sig bedriver med största sannolikhet FRB. Detta till skillnad från banker som istället tar betalt för att andra skall få förvara sina pengar hos dem. Anledningen är ganska uppenbar då få personer eller företag är villiga att åta sig jobbet att vakta och förvara andras egendom utan att få betalt för mödan, och än mindre betala för att få göra jobbet (inlåningsränta). För att en bank skall göra detta måste den själv tjäna någonting på att ta hand om andras pengar, vilket den gör genom att använda pengarna till egna investeringar (fractional-reserve banking).
 

Kritik

FRB beskylls av ekonomer ur österrikiska skolan för att bidra till konjunkturer. Kritik kommer också från den så kallade penningreformrörelsen (monetary movement). Dessa kritiker menar att systemet innebär att bankerna skapar pengar "ur tomma intet" i samband med utlåningen. Sedan tjänar de pengar på räntorna. Ett bättre alternativ är enligt penningreformisterna att staten injicerar pengarna i ekonomin utan krav på en föregående individuell eller kollektiv skuldsättning. Bland de nutida penningreformisterna märks bland annat Michael Rowbotham, Margrit Kennedy, James Robertson och Ellen Hodgson Brown.
 

Källor
de Soto, J. H. (1998) Money, Bank Credit and Economic Cycles
 

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.
 

Sök på expowera:

Anpassad sökning

Upp