|
Informatör, kommunikatör
Informatör, kommunikatör eller informationstjänsteman (eng public
information officer) en yrkesbeteckning betecknar personer som på olika
nivåer arbetar med public relations (PR), information och kommunikation i
offentliga eller privata organisationer.
Informationsdirektör, informationschef, informatör,
informationssekreterare, informationsassistent, pressekreterare,
pressinformatör, webbredaktör, personaltidningsredaktör eller PR-konsult är
de vanligaste tjänsterna inom informatörsyrket i Sverige. Yrkesbeteckningen
"polisens informatör" är dubbeltydig då det kan betyda både pressansvarig
och infiltratör.
Ofta har de som arbetar på en informationsavdelning olika bakgrund –
någon har en utbildning i medie- och kommunikationsvetenskap, en annan har
bakgrund som journalist, en tredje har specialiserat sig på webbdesign och
Internets växande möjligheter, en fjärde har specialiserat sig på
omvärldsbevakning, och så vidare. Informatörers arbete handlar således både
om att samla in och systematisera information utifrån som är viktig för
organisationen, och om att föra ut information från organisationen till
allmänheten eller specifika målgrupper. Arbetet omfattar hela
informationskedjan:
- att genomföra mätningar (enkäter, massmedieanalyser,
omvärldsbevakning, mm) och analysera den egna organisationens
informationsbehov, något som bl.a. förutsätter att informatören ingår i
ledningsgruppen
- att föreslå och förankra kommunikationsstrategi,
varumärkesidentitet, grafisk profil, dokumentmallar, webbstandard, med
mera
- att föreslå och förankra en kommunikationsplan med konkreta
informationsinsatser i syfte att organisationen ska få kunskap om sin
omgivning och/eller nå ut med budskap till omgivningen
- att genomföra informationsinsatser (utforma eller beställa annonser,
broschyrer, reklamkampanjer, pressmeddelanden, hemsidor, med mera).
- att genomföra utvärdering av strategier och insatser.
En informatörs ansvarsområden kan vidare indelas i extern information och
intern information. Den interna informationen riktar sig till målgrupper
inom den organisation som informatören tillhör; i en kommun till exempel
till personalen, förvaltningscheferna eller politikerna. Informationen kan
handla om ny lagstiftning, en policy som antagits av politikerna i
kommunfulläktige eller om kommunens budget, och i allt väsentligt går
informatörens arbete ut på att förenkla, begripliggöra, förtydliga och
förkorta utan att utelämna något viktigt. Tunga luntor med byråkratiskt
språk ska omvandlas till något avsevärt lättare att ta till sig, men utan
att innehållet förvanskas eller att några punkter utelämnas. Den externa
informationen vänder sig till målgrupper utanför organisationen som juridisk
person. I en kommun kan det handla om samtliga medborgare eller målgrupper
som högstadieelever, pensionärer, barnfamiljer, nyinflyttade. Kommuner kan
även ha externa målgrupper utanför kommungränserna som exempelvis turister,
potentiella inflyttare eller företag som kan tänkas göra investeringar inom
kommunens geografiska område.
Kommunikation och information
Normalt skiljer man numera även på information och kommunikation.
Information är typisk envägskommunikation som exempelvis de upptryckta
broschyrer som finns att läsa. Interaktiv information, där sändare och
respondent kommunicerar i någon form, har varit ett växande område ända
sedan internet startade. Det går att chatta med politikerna på kommunernas
webbportaler, e-posten har medfört att man kan få svar på en e-fråga som man
ställt till ett företag eller en organisation redan samma dag, företag
lägger ut enkäter på sin webbplats som besökarna får svara på och ofta kan
företaget göra någon förändring som gynnar kunderna som ett resultat av
enkäten, olika "rum" har inrättats på Internet där företagschefer, kommunal
chefer, politiker och vanliga medborgare eller konsumenter träffas och
börjar tillhöra "samma klubb" på basis av ett gemensamt intresse. Förr i
tiden var man tvungen att basta samtidigt som kommunalrådet för kunna
diskutera en hjärtefråga i en avspänd miljö. På både gott och ont reagerar
aktörerna avsevärt snabbare idag som ett resultat av att Internet
förvandlats från en plats med papperslösa sidor att klicka sig fram mellan
till en plats där människor agerar med varandra, skaffar nya kunskaper och
knyter nya kontakter. Följaktligen ligger informatörernas tyngdpunkt på
kommunikation idag, även om broschyrer och hemsidor som förklarar hur man
söker färdtjänst fortfarande måste finnas.
Reklam kontra information
Privata företag skiljer på grund av de tämligen olikartade
arbetsuppgifterna nästan alltid på sin reklamavdelning respektive
informationsavdelning, i ett multinationellt företag kan de båda
avdelningarna t.o.m. finnas i olika länder. Reklam är reklam, och den riktar
sig till potentiella kunder, men det är informationschefen som uttalar sig
om exempel företaget av någon anledning fått återkalla ett parti av sin
produkt av någon anledning. Större kommuner har börjat anställa
marknadschefer för att hålla i den utåtriktade profilen, något som organ som
kommunstyrelsens näringslivsutskott med underlydande näringslivschef också
arbetar på. Större kommuner och företag har av tradition anställt
journalister – ofta sådana som bevakat kommunen eller företaget tidigare.
Räddningstjänsten, polisen, tullen och försäkringskassan bland andra
myndigheter har i allt större utsträckning börjat använda sig av
informationstjänstemän; i ett första steg utnämndes talesmän, men sedan
1990-talet har såväl myndigheterna som de större kommunerna och företagen
börjat använda informatörer med universitets- eller högskoleexamen. Numera
finns universitetsprogram som är skräddarsydda för blivande
informationstjänstemän.
Angränsande områden
Informationstjänstemannens arbetsuppgifter tangerar journalisternas,
PR-avdelningarnas, reklamavdelningarnas, reklambyråernas, och
marknadschefernas områden. Informatörernas yrkesetik medför emellertid att
de lär sina chefer att snabbt gå ut i massmedia och erkänna fel och svara
ärligt på journalisters frågor och att försöka vända på steken – "inför
framtiden har vi nytta av den här tråkiga erfarenheten". Det är också de
informatörer som har journalistisk eller kommunikationsvetenskaplig bakgrund
som initierat medieträning för politiker, tjänstemän och chefer. Interna
PR-avdelningar förekommer i begränsad utsträckning inom den svenska
företagsvärlden eftersom informationsavdelningar och marknadsavdelningar
redan finns. Ofta anlitas i stället externa PR-konsulter för att skapa en
positiv bild av företaget. Även statliga myndigheter och kommuner arbetar
numera med att vårda sina "varumärken" och med att skapa sig ett gott rykte
till exempel genom försöka få omvärlden att förknippa dem med positiva
värden som expansion, välutbildade människor, låg kriminalitet, rikt
kulturliv, orörd vildmark, låga skatter, osv. Vanligen finns inga
PR-avdelningar i stat och kommun. I stället bildas tillfälliga grupper med
människor från olika förvaltningar samt från informations- och
marknadsavdelning eller näringslivsavdelning.
Kommunikationsplanering
Kommunikationsplanering används av informatörer för att planera sina
kommunikationsinsatser. Kommunikationen planeras för såväl interna som
externa aktiviteter (reklam, public relations, internkommunikation med
mera).[1] Kommunikationsplanering
innefattar begreppen kommunikationspolicy, kommunikationsstrategi och
kommunikationsplan.
Utbildning
Informationstjänstemannens utbildning består vanligen av studier
huvudsakligen i medie- och kommunikationsvetenskap eller journalistik, och
färdigpaketerade program blir allt vanligare vid universitet och högskolor.
Studenten kan även för sin framtida specialiserings skull välja att läsa in
ett antal poäng i statsvetenskap, organisationsteori, sociologi, psykologi
eller statistik eller mer praktiskt inriktade utbildningar som medieteknik
eller webbdesign
Fackligt organiserar förbundet DIK (SACO) och deras intresseorganisation
Informatörsfacket de svenska informatörerna.
Referenser
Noter
1. Erikson 2002 s. 136
Tryckta källor
Erikson, Peter, 2002: Planerad kommunikation. Strategiskt ledningsstöd i
företag och organisationer, tredje upplagan. Liber: Malmö
Denna artikel omfattas av
Creative
Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från
Wikipedia.
Sök på expowera:
|
Upp