Om du inte betalar

Skulder växer fort. En skuld med en årsränta på till exempel 20 procent blir dubbelt så stor på bara fyra år.

Gör man ingenting alls åt situationen blir det bara värre.

Förfallodag

Det första som händer när du är skyldig någon pengar, är att fordringsägaren skickar en faktura (räkning). Där står det hur mycket du ska betala och när (förfallodag). Det finns ingen regel som säger att det går att vänta 30 dagar med att betala. Finns det bestämmelser i ett avtal så gäller dessa. Avtalet ska ha slutits när affären gjordes upp. Ofta finns reglerna skrivna med fin stil på baksidan av kontraktet.

Har ni däremot inte bestämt betalningsdag, ska du betala när säljaren kräver det. När du girerar pengarna till ett post- eller bankgirokonto är det säkrast att betala senast tre vardagar före sista betalningsdag. Kontrollera alltid att kravet är riktigt. Acceptera inte utan vidare alla avgifter som läggs på. Begär att få se det underlag som kravet baseras på. Spara alla kvitton!

Påminnelse

Om du inte betalar räkningen i tid får du oftast en påminnelse. Fordringsägaren kan ta ut en påminnelseavgift om det finns ett avtal om detta. Kan du inte hitta någon bestämmelse om påminnelseavgift, är det enklast att fråga den som skickat kravet var i avtalet det står om rätten att ta ut avgift. Fordringsägaren är inte skyldig att skicka någon påminnelse, utom när det gäller en variant av parkeringsböter som kallas kontrollavgift. Du måste därför själv hålla reda på när räkningarna ska betalas.

Dröjsmålsränta

Om det finns ett avtal om att dröjsmålsränta ska betalas och en bestämd räntesats, så gäller detta. Dröjsmålsränta får då tas ut från den dag som står i avtalet. Vanligtvis är detta efter sista förfallodag. Finns det inget avtal gäller räntelagens bestämmelser. I lagen står att fordringsägaren har rätt att ta ut dröjsmålsränta en månad efter den dag han skickat sitt krav på betalning. Ofta står det i kreditavtalet hur stor dröjsmålsränta företaget begär. Saknas detta får dröjsmålsräntan vara högst referensräntan, vilken fastställs av Riksbanken varje kalenderhalvår genom särskilt beslut, plus 8 procent.

Jämkning av dröjsmålsräntan

Vid sjukdom, arbetslöshet, dödsfall eller annan liknande omständighet kan dröjsmålsräntan i vissa fall jämkas (minskas) enligt 8 § i räntelagen. För jämkning krävs att betalningssvårigheterna ska ha uppstått på grund av någon oväntad händelse som låntagaren inte kunnat påverka. Om du krävs på dröjsmålsränta och vill hänvisa till jämkningsparagrafen, ska du i första hand vända dig med din invändning till den som framställt kravet. Den här jämkningsmöjligheten används mycket sällan, och det krävs starka skäl och aktiva åtgärder från din sida för att du ska få igenom en jämkning av dröjsmålsräntan.

Källa: Konsumentverket, Mars 2012