Vem får överta en hyreslägenhet?
Vid en skilsmässa eller om ett sambopar, som har gemensamma barn, ska flytta isär får den som bäst behöver lägenheten överta den. Vem som ska få bo kvar vid en bodelning är inte en hyresrättslig fråga utan en tvist som avgörs av tingsrätten. Om hyresrätten har tilldelats genom bodelning eller arvskifte måste hyresvärden acceptera det.
Vid en upplösning av ett samboförhållande där det saknas gemensamma barn blir det i regel den som har kontraktet som får behålla lägenheten. Har ni skaffat lägenheten tillsammans är det den som bäst behöver den som får bo kvar.
Några bra tips innan du läser vidare
Ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet. Erbjuder ISK & 0 kr i courtage på all aktiehandel fram till 2025*
Courtage är avgiften för aktiehandel.
Levler är en ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet som just nu erbjuder courtagefri aktiehandel på svenska börsen.
Erbjudandet om courtagefri aktiehandel gäller fram till den 31 mars 2025. Denna kampanj gäller för handel på samtliga listor på Nasdaq Stockholm, med undantag för First North.
Öppna konto snabbt & enkelt med BankID.
Courtagefri aktiehandel utan begränsning på kontoinnehav.
25% rabatt på fondavgiften jämfört med t.ex. Avanza.
ISK och Aktiefondkontot hos Levler omfattas av insättningsgarantin.
Vid dödsfall kan den efterlevande maken få överta lägenheten. För sambor med gemensamma barn gäller samma sak. Om hyresvärden inte går med på det kan du vända dig till hyresnämnden som tar beslut i sådana ärenden. Nämnden ger tillstånd att överta lägenheten om förändringen kan anses vara rimlig för hyresvärden.
Sambor gör klokt i att se till att båda står på kontraktet. Om inte hyresvärden går med på det kan du be hyresnämnden medla i frågan.
Kontraktet kan också överlåtas till någon närstående som du bott ihop med en längre tid. Om du till exempel bor tillsammans med ett syskon eller förälder och själv ska flytta får den som bor kvar överta kontraktet. Går hyresvärden inte med på det kan du ansöka hos hyresnämnden om att få överta lägenheten.
Källa: Konsumentverket, Feb 2012