Ett verksamt företag ingår i stort sett dagligen avtal med andra parter, vilka både kan vara privatpersoner eller andra företag. Avtal kan vara både muntliga och skriftliga. Ett muntligt träffat avtal är lika giltigt som ett skriftligt. Vid en eventuell tvist är det dock mycket svårt att bevisa vad som sagts muntligen, gör därför till vana att alltid träffa skriftliga avtal.

Avtalslagen innehåller de grundläggande lagregler som gäller då ett avtal kommer till och hur det blir giltigt. Avtalslagen är dock till stor del dispositiv, vilket innebär att den bara gäller om parterna inte avtalat något annat.

Hur ett avtal blir till

I avtalslagen beskrivs de grundkrav på hur ett avtal sluts mellan två parter.

anbud + accept = avtal

Detta är den enklaste formen av avtal. Någon lämnar ett anbud (offert, erbjudan- de) till en annan part. Vederbörande accepterar detta anbud och ett avtal har träffats.

Ta följande exempel:

Anderssons Möbler AB har efter en förfrågan från IT Special AB lämnat ett anbud (offert, erbjudande) på konferensutrustning till IT Special på totalt 25 000 kronor. Anbudet är giltigt i 30 dagar.

Om IT Special AB accepterar erbjudandet inom 30 dagar har IT Special AB lämnat en accept, vilket innebär att parterna träffat ett bindande avtal.

Acceptfristen

Acceptfrist (betänketid) är den tid som går från det att Anderssons Möbler lämnat anbudet till det att IT Special senast måste ha lämnat besked om de vill acceptera anbudet. I detta fallet har IT Special fått en acceptfrist på 30 dagar.

Det säljande företaget bestämmer själv hur lång acceptfristen ska vara. Under denna tid är det säljande företaget bunden av sitt anbud.

Om den säljande parten inte angivit hur lång acceptfristen ska vara gäller följande:

  • Vid muntligt avtal
    Om parterna träffats eller talat med varandra per telefon ska accept lämnas omedelbart om inte annat överenskommits.
  • Vid skriftligt avtal
    Om parterna skriftlig träffat en överenskommelse gäller avtalslagens regel om en s.k. legal acceptfrist som består av tre delar:
    - Tiden för anbudets befordran från säljande till köpande part.
    - En skälig betänketid för den part som ska köpa.
    - Tiden för att befordra svaret från köpande till säljande part.

När det gäller "Tiden för anbudets befordran från säljande till köpande part" och "Tiden för att befordra svaret från köpande till säljande part" är de relaterade till varandra. Om den säljande parten skickar anbudet med brev förväntas den köpande parten svara på samma sätt. Då det gäller "skälig betänketid" är den beroende på anbudets komplexitet, vilket innebär att enklare anbud har en kortare acceptfrist medan komplexa anbud har en längre acceptfrist.

För sent lämnat svar

Om det köpande företaget accepterar erbjudandet efter det att acceptfristen gått ut, är inte det säljande företaget längre bunden av sitt anbud.

Ren accept

Om kunden accepterar erbjudandet inom den utsatta tiden, utan att vilja ändra på något, kallas det en ren accept.

Oren accept

Det normala i ett affärsutbyte mellan parter är att kunden vill pruta på priset eller förhandla om innehållet i det lämnade erbjudandet (offerten, anbudet).

Om kunden accepterar erbjudandet men med en förändring eller ett tillägg ses det som ett avslag men förenat med ett nytt anbud. Nu är det dock kunden som är avsändare och det är det säljande företaget som ska tacka ja eller nej.

Om det säljande företaget accepterar de förändringar som kunden föreslagit är det lämpligt att skriva om det ursprungliga erbjudandet med ändringarna och med allt annat i övrigt oförändrat. Denna offert som nu är justerad enligt kundens önskemål skickas tillbaka.

I verkligheten kan denna trafik med erbjudanden och orena accepter pågå ett tag innan ett avtal träffas. Vid större affärer brukar förhandlingar mellan parterna genomföras.

Fel i anbud

Tyvärr händer det ibland att det blir en felskrivning i erbjudandet (offerten). Om det säljande företaget skrivit 500 kr per styck och det skulle ha varit 5000 kr per styck så gäller inte offerten, under förutsättning att köparen borde insett att det var en felskrivning. Det är dock upp till det säljande företaget som offertlämnare att bevisa detta.

Om det säljande företaget upptäcker ett fel efter det att offerten är skickad har företaget möjlighet att återta erbjudandet om det hinner meddela kunden senast i samband med att han får offerten. (Genom att t.ex. skicka ett fax)

Ogiltiga avtal

Vid vissa tillfällen kan ett avtal ogiltigförklaras om det finns brister i avtalsförutsättningarna eller att det finns omständigheter vid avtalets ingående som påverkat avtalet. Omständigheter som kan påverka avtalets giltighet:

  • Bedrägeri, d.v.s. svikligt förledande
  • Bristande form
  • Bristande rättshandlingsförmåga
  • Förklaringsmisstag, d.v.s. felskrivning och liknande
  • Förfalskning
  • Oskäligt mot någon part, kan då jämkas
  • Psykisk störning
  • Råntvång
  • Utpressning

Ej bindande avtal

Reklamutskick, annonser, kataloger och liknande material är inte att betrakta som ett anbud. De olika villkoren anses bestämmas först då kunden och säljaren träffas i t.ex. en butik och där kommer överens. Ett av villkoren kan till exempel vara priset.

En butik som av misstag skriver ett felaktigt pris i en annons är inte bunden att sälja varan till detta pris. Annonsen ska i stället ses som en uppmaning, från butiken till kunderna, att lämna ett anbud om att köpa varan.

Avtal vid en större affärshändelse

Om företaget håller på och avtalsförhandlar om en viss vara/tjänst av större ekonomisk betydelse är det bra att först avtala om när tidpunkten för ett bindande avtal uppstår. I de flesta fall kommer man överens om att inget bindande avtal gäller förrän ett skriftligt dokument presenterats och skrivits under. Fram till den tidpunkten är det möjligt för en part att dra sig ur.

Vem träffar avtal

För de näringsverksamheter som drivs som juridiska personer företräds företaget av ställföreträdare eller firmatecknare (t.ex. Verkställande Direktören och person/-er ur Styrelsen). I små aktiebolag är det för det mesta ägaren som skriver bindande avtal. Då det gäller en enskild näringsidkare är det ägaren själv som för företagets räkning blir avtalspart.

Fullmakt

En person (t.ex. ägaren) som är behörig att träffa avtal för bolagets räkning kan genom en fullmakt låta någon annan få denna behörighet. Det vanligaste är att fullmakten är skriftlig. Den som ges fullmakten får en behörighet att utföra något för företagets räkning. Vilka befogenheter som fullmäktigen (ombudet) har framgår oftast av en skriftlig instruktion. En bilförsäljare har behörighet att sälja bilar för bilföretagets räkning. Hans befogenhet för att lämna en viss rabatt kan vara begränsad till 15 000 kr för en ny bil.

Om fullmäktigen överskrider sin befogenhet men inte sin behörighet blir avtalet bindande. Skulle bilförsäljaren ovan lämna 35 000 kr i rabatt överskrider han sin befogenhet. Avtalet blir giltigt under förutsättning att köparen handlat i god tro. Bilföretaget kan dock kräva ersättning från bilförsäljaren för den skada han åsamkat bilföretaget, i detta fall 20 000 kr.

Det normala är att personer som företräder företaget har en ställningsfullmakt. En ställningsfullmakt ger en mer allmän behörighet än en fullmakt och befogenheterna är kopplade till den ställning vederbörande har i företaget. En inköpare kan träffa avtal om inköp av produkter eller tjänster, en expedit i en butik har rätt att ingå försäljningsavtal med kunderna etc.

En skriftlig fullmakt återkallas genom att fullmakten återkrävs, en muntlig fullmakt genom att fullmaktsgivaren säger till fullmäktige att fullmakten nu inte gäller längre och ställningsfullmakten återkallas genom att fullmäktigen flyttas från sin ställning.

Många typer av affärsavtal

Köpeavtalet
Är det vanligaste avtalet. Används vid köp av varor och tjänster.

Konsultavtal
Ett avtal som reglerar förhållandet mellan uppdragsgivaren och konsulten.

Entreprenadavtal
Avtal mellan den som utför en entreprenad och uppdragsgivaren. Finns även underentreprenörsavtal.

Återförsäljaravtal
Ett avtal mellan tex en detaljist (butik) och en tillverkare eller importör.

Kommissionsavtal
Återförsäljaren d.v.s. kommissionären säljer produkter åt en uppdragsgivare. De varor och produkter som återförsäljaren har i lager äger uppdragsgivaren. Vanligt i mindre servicebutiker där t.ex. CD-skivor och videofilmer säljs genom att ett kommissionsavtal har träffats med en distributör.

Agentavtal
Ett avtal där agenten, t.ex. säljer en tillverkares produkter till butiker, i eget namn och där han bara förmedlar order - inte de fysiska varorna eller produkterna.

Franchiseavtal
Ett avtal med stark koppling mellan franchisegivaren och franchisetagaren. Många kedjor drivs på detta sätt. Franchisetagaren får tillgång till ett färdigt koncept och i många fall sker en gemensam marknadsföring. Avtalet är många gånger väldigt detaljerat för att varumärket och konceptet ska skyddas.

Transportavtal
Ett avtal mellan den som köper en transport och ett företag som utför eller ombesörjer transporten. Avtalet reglerar även när "risken" för varan övergår från en part till en annan.

Standardavtal
Ett standardavtal är ett avtal som utformats för att kunna användas oförändrat i ett stort antal likartade avtalssituationer och se i princip ser likadant ut för alla som ingår det. Dessa avtal utformas ofta av branschorganisationer eller andra organisationer som företräder den ena partens intressen.

Läs mer om:

Marknadsföringslagen
Prisinformationslagen
Produktsäkerhetslagen
Produktansvarslagen
Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Konsumentköplagen
Konsumenttjänstlagen
Konsumentkreditlagen
Konkurrenslagen
Köplagen
PuL, Personuppgiftslagen