Pliktleveranslagstiftningen har funnits i Sverige sedan 1661 och omfattade ursprungligen bara tryckt material. Under 1900-talet har den utvidgats till att även omfatta radio, tv, film och musik.
1 juli 2012 trädde lagen om leveransplikt för elektroniskt material i kraft. Den gäller material som publiceras från 2015. Det är huvudsakligen massmedieföretag och myndigheter som måste leverera sitt digitala material till KB.
Vem ska leverera?
E-pliktslagen kommer att gälla fullt ut från 1 januari 2015. De som kommer att omfattas av lagen är:
- Webbplatser som har ett utgivningsbevis från Myndigheten för radio och TV
- Företag som yrkesmässigt låter framställa elektroniskt material och andra yttranden.
- Alla kommunala myndigheter och statliga myndigheter under regeringen.
Vad ska levereras?
Elektroniskt material som har gjorts tillgängligt för allmänheten i Sverige genom överföring via nätverk. Materialet ska också röra svenska förhållanden.
Till exempel:
- Artiklar, som bara publiceras på webben.
- Broschyrer
- Vägledningar
- Videoklipp
- Poddradio
Det är de enstaka artiklarna eller liknande som ska levereras, alltså inte hela webbsidan.
Leveranssätt
Lagen föreskriver att materialet ska levereras på en fysisk bärare. Kungliga biblioteket kan dock erbjuda andra automatiserade leveransvägar.
Testperiod
Från och med 1 april 2013 kommer ett fyrtiotal utvalda leverantörer omfattas av leveransplikt. Gruppen består av myndigheter, dagstidningar, tidskrifter, radio och TV.
Källa
Kungliga bibliotekets webbplats
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.