Egenkontroll

Egenkontroll är något som berör alla verksamheter. Syftet är att den miljöpåverkan som verksamheten ger ska följas upp, tydliggöras, och därigenom kunna minskas eller åtminstone att man har full kontroll över påverkan på miljön och människor.

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Kravet på egenkontroll

I miljöbalkens kapitel 26, paragraf 19 och 20, beskrivs vilka som ska genomföra egenkontroll. I stort sett alla verksamheter berörs. Läs följande noga (ur § 19):

Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Alltså, stort som litet företag som gör någonting vilket kan påverka miljön eller människors hälsa ska bedriva egenkontroll. Det är ingen myndighet som kommer och säger till företaget att det ska undersöka något, dokumentera något, göra några mätningar etc. utan ansvaret vilar helt på företaget. (undantaget tillståndspliktiga verksamheter där kontroll och tillsyn är betydligt hårdare, läs mer nedan)

I sakens natur ligger att verksamheter som påverkar lite, inte behöver samma ”volym” på egenkontrollen som de som påverkar mer. Hur exempelvis en dokumentation över risker, hur de ska minimeras, vilka åtgärder som ska vidtas o.s.v. ska se ut, finns det inga krav på. (Finns dock när det gäller tillståndspliktiga verksamheter)

Du ser också ovan att du är skyldig att ta reda på vad som gäller när det handlar om din verksamhets miljöpåverkan, skaffa nödvändig kunskap t.ex. veta vad lagar och förordningar ställer för krav på dig och din verksamhet. Glöm inte att en enskild åtgärd som vidtas, t.ex. byggandet av en ny produktionslokal, inköp av en ny miljöpåverkande maskin, innebär även det krav på egenkontroll och kunskap.

Följande står också i § 19:

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

Tillsynsmyndigheten, t.ex. kommunens Miljö & Hälsoskyddsnämnd, kan begära att företaget ska lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder. Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, får en föreskrift om skyldighet att lämna en miljörapport meddelas, d.v.s. tillsynsmyndigheten kan begära en miljörapport.

Tillståndsplikt

Myndigheterna har klassificerat en del verksamheter som lite mer farliga för miljön och för människor. Att få bedriva en sådan verksamhet kräver tillstånd av berörd myndighet. På det sättet har myndigheterna en viss ”kontroll” över vad verksamheten kan ställa till med. Genom tillståndet ställs också krav på en årlig miljörapport. Självklart krävs även en mer långtgående egenkontroll i en tillståndspliktig verksamhet.

I § 20 står följande:

Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket skall den som utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som förelagts att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.

För vissa verksamheter finns krav på att mätningar och provtagningar regel- bundet genomförs. Andra krav kan vara riskvärdering av verksamheten, en kemi- kalieförteckning för företag som hanterar sådana i sin verksamhet, en lista över hur ansvaret är fördelat när det gäller miljöverksamheten etc.

Vilka som är tillståndspliktiga verksamheter och anmälningspliktiga verk- samheter står i:

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

(finns i förordningen som en bilaga)

Vad är egenkontroll?

Först, uppfinn inte hjulet en gång till, utan kontakta en tillsynsmyndighet och fråga om råd. De är även skyldiga att hjälpa till med vägledning och hjälp. Genom dem kan du få hjälp med vad som konkret behöver göras i just din verksamhet. Men förbered dig först genom att fundera på vilken påverkan din verksamhet kan ha på miljön och på människors hälsa.

Här följer lite allmän information över vad egenkontroll innebär.

Låt oss börja med att sätta in egenkontrollen i ett sammanhang. Det första du måste göra är att skaffa dig kunskap om lagkrav, myndigheters beslut etc. som gäller för just din verksamhet. Du är enligt lagen skyldig att veta allt som gäller för din verksamhet. Ta hjälp av andra, t.ex. tillsynsmyndigheten, för att ta reda på allt som behövs. Därefter måste du översätta dessa lagkrav, direktiv, föreskrifter m.m. i konkreta åtgärder som gäller för din verksamhet. Nästa steg är att genomföra olika typer av skyddsåtgärder och vidtaga olika försiktighetssteg för att följa det lagen och myndigheterna föreskriver. Detta förebyggande arbete ska leda till bättre miljö och till bättre hälsoskydd. Men vi lever i en ständigt föränderlig värld så du måste hela tiden se om din verksamhet, undersöka produkters och tjänsters farlighet för miljön och hälsan samt hela tiden även uppdatera din kunskap.

För att ”hänga med” i denna ständigt fortgående process skapar du en egenkontroll som hjälper dig med att få en struktur på arbetet. Vad är farligt, i vilka mängder, vad har hänt den senaste tiden på området, vilka nya (ändrade) lagar och förordningar har tillkommit, finns det mindre farliga produkter att tillgå, vilka konkreta miljöåtgärder ska företaget vidta och hur ser tidsplanen ut för dessa, behöver vi regelbundet börja mäta något…

Hur omfattande egenkontrollen ska vara och hur mycket du ska dokumentera är faktiskt bara du själv som vet bäst. Du får helt enkelt försöka anpassa omfattningen till vad som kan vara rimligt ur miljö- och hälsoskyddsskäl givet även parametrarna tid och kostnad för arbetet. För gärna en dialog med tillsynsmyndigheten för att komma fram till en lämplig avvägning.

Driver du en verksamhet med tillståndsplikt kan du vara säker på att vissa uppgifter regelbundet måste lämnas till tillsynsmyndigheten eller hållas tillgängligt vid en inspektion. Även om de bara kräver vissa uppgifter och information innebär det inte att du kan strunta i allt annat utan det gäller att ha ”full miljökontroll” på allt.

Nyckelorden är:

  • planera och organisera (undersök, mät, beräkna…)
  • genomför (inför rutiner, utbilda, ersätt, byt utrustning…)
  • följ upp (resultatet bättre eller sämre än förväntat, nya åtgärder…)
  • skaffa ny kunskap (genom att dokumentera, läsa, undersöka…)

och sedan är det bara att låta allt ”snurra på” i en ständigt pågående process. Det gäller att hela tiden sträva efter att bli lite bättre.

Tänk även lite i ekonomiska termer. Kan vi spara energi, minska förbrukningen, sänka sjukfrånvaron…

Men kom ihåg att det inte ska ske på bekostnad av hälsoskydd eller förstörande av miljön.

Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares
egenkontroll

1 § Denna förordning gäller för den, som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder, som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken.
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att kraven i denna förordning skall gälla för vissa slag av yrkesmässigt bedrivna verksamheter som inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt första stycket.

1 a § Bestämmelserna i 26 kap. 19 § miljöbalken ska tillämpas i fråga om
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 689/2008 av den 17 juni 2008 om export och import av farliga kemikalier, och
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Förordning (2011:22).

2 § Denna förordning innebär ingen inskränkning i de krav rörande verksamhetskontroll som en tillsynsmyndighet kan ställa i ett enskilt fall eller som kan ha föreskrivits enligt annan lagstiftning.
Av 1 kap. 3 § miljöbalken följer att denna förordning inte reglerar frågor som rör arbetsmiljön.

3 § Allmänna bestämmelser om verksamhetsutövarens kontroll finns i 26 kap. 19 § miljöbalken.
Vad som i denna förordning sägs om verksamhet skall i tillämpliga delar även gälla sådana åtgärder som avses 1 § första stycket.

4 § För varje verksamhet skall finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för de frågor som gäller för verksamheten enligt
1. miljöbalken,
2. föreskrifter som meddelats med stöd av miljöbalken, samt
3. domar och beslut rörande verksamhetens bedrivande och kontroll meddelade med stöd av de författningar som avses i 1 och 2.

5 § Verksamhetsutövaren skall ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning m.m. för drift och kontroll hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön.
Det som föreskrivs i första stycket skall dokumenteras.

6 § Verksamhetsutövaren skall fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar skall dokumenteras.
Inträffar i verksamheten en driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, skall verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

7 § Verksamhetsutövaren skall förteckna de kemiska produkter samt biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.
Förteckningen skall uppta följande uppgifter om produkterna eller organismerna:
1. Produkten eller organismens namn,
2. omfattning och användning av produkten eller organismen,
3. information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt
4. produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.

7 a § Den som släpper ut en kemisk produkt på marknaden och har tillverkat, i eget namn förpackat, packat om eller ändrat namn på produkten eller fört in den till Sverige, ska ha dokumenterade rutiner för att klassificera och märka produkten rätt, upprätthålla kompetens enligt kraven i artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006 samt utarbeta och utfärda säkerhetsdatablad, om verksamheten omfattar
1. fler än 25 olika kemiska produkter som innehåller ett ämne som är farligt enligt bestämmelser om klassificering och märkning av kemiska produkter,
2. minst en kemisk produkt som är särskilt farlig enligt 2 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer, eller
3. minst en kemisk produkt som innehåller ett ämne som finns upptaget på den kandidatförteckning som anges i artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2011:22).

8 § Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen får inom sina ansvarsområden enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Förordning (2013:894).

9 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur den som bedriver en miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken ska utöva sådan kontroll som avses i 26 kap. 19 § miljöbalken. Förordning (2011:22).

 

Lämna en kommentar