Besittning

Besittning är en juridisk term för den faktiska rådigheten över en sak, det vill säga att man har kontroll över den. Besittning är inte samma sak som äganderätt. En hyresgäst, en låntagare eller en tjuv kan ha besittning till en sak utan att äga den. Ändå har besittningen stor betydelse i svensk rätt, både för vem som har bäst rätt till en sak och för skyddet mot att någon tar sig rätt på egen hand.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Vad skapar besittning?

Vad som räknas som besittning beror på föremålet och situationen. Avgörande är om personen har kontroll över saken på ett sätt som omgivningen kan uppfatta. En låst bil som står parkerad på gatan anses normalt vara i ägarens besittning så länge ägaren har nyckeln. Ett armbandsur som ligger på samma gata räknas däremot normalt inte som i ägarens besittning. Man brukar skilja mellan omedelbar besittning, när man själv har saken, och medelbar besittning, när någon annan håller saken för ens räkning.

Skydd för besittningen

Den som har en sak i sin besittning är skyddad mot att någon egenmäktigt rubbar besittningen. Den som tar sig rätt på egen hand, till exempel genom att själv hämta tillbaka en sak hos någon annan i stället för att gå via Kronofogden eller domstol, kan göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § brottsbalken. Det gäller även om man själv är ägare.

Besittning och bättre rätt

Traditionsprincipen

Besittningen har stor betydelse när en köpare vill skydda sitt köp mot säljarens borgenärer. Enligt traditionsprincipen får köparen sakrättsligt skydd för lösöre först när varan har överlämnats, alltså när köparen fått besittning. Lämnas varan kvar hos säljaren kan säljarens borgenärer i regel ta den vid utmätning eller konkurs. Ett undantag är att en köpare som lämnar varan kvar hos säljaren kan få skydd genom registrering enligt lösöreköpslagen.

Tvesala – dubbelförsäljning

Tvesala är ett gammalt svenskt ord för dubbelförsäljning, alltså att samma sak säljs till två köpare. Regeln finns i 1 kap. 5 § handelsbalken i 1734 års lag: ”Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, och böte tio daler, och den behålle godset, som först köpte.” Bötesdelen anses obsolet. Enligt lagtexten har den förste köparen bättre rätt. I den juridiska litteraturen är regeln omdiskuterad, och många menar att den köpare som först fått varan i sin besittning och var i god tro bör ha företräde.

Godtrosförvärv

Besittning är också en förutsättning för godtrosförvärv. Enligt lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre kan den som köper en sak av någon som inte hade rätt att sälja den ändå bli ägare, om köparen fått saken i sin besittning och var i god tro. För stöldgods gäller inte godtrosförvärv, utan den rätte ägaren kan i regel få tillbaka saken.

Besittning av fast egendom

För fastigheter har besittningen mindre betydelse eftersom äganderätten skyddas genom lagfart och inskrivning. Besittningsskydd är också ett begrepp i hyresrätten, men där betyder det hyresgästens rätt till förlängning av hyresavtalet, vilket är något annat.

Läs mer om äganderätt, sakrätt, återtagandeförbehåll och lagfart.

Källor

Lämna en kommentar