Innehållsförteckning
Förmögenhetsrättens indelning
Förmögenhetsrätten brukar delas in i en allmän och en speciell del.
Den allmänna delen
Den allmänna delen innehåller regler som gäller för de flesta förmögenhetsrättsliga förhållanden:
- Avtalsrätt handlar om hur förpliktelser uppstår, alltså hur avtal ingås genom anbud och accept, när någon kan företrädas genom fullmakt och när ett avtal är ogiltigt. Central är lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, avtalslagen. Enligt dess 36 § kan oskäliga avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende. Läs mer om hur ett avtal blir till.
- Obligationsrätt handlar om förpliktelsernas innehåll, förändring och upphörande, till exempel betalning, dröjsmål, skadestånd och preskription. Enligt preskriptionslagen (1981:130) preskriberas en fordran som huvudregel tio år efter tillkomsten, men tre år om fordran gäller en vara eller tjänst som en näringsidkare har tillhandahållit en konsument, om inte preskriptionen avbryts (2 §).
- Sakrätt handlar om förhållandet till tredje man, till exempel vem som har bäst rätt till en sak när flera gör anspråk på den, eller vad som gäller när säljaren går i konkurs. Ett exempel är lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Den som i god tro köper och får besittning till lösöre från någon som saknade rätt att sälja det kan under vissa förutsättningar ändå bli ägare (2 §), men om egendomen har stulits eller rånats från ägaren består som huvudregel ägarens rätt (3 §).
Den speciella delen
Den speciella delen innehåller regler för särskilda avtalstyper och rättsförhållanden, bland annat:
- överlåtelser, som köp, byte och gåva (köplagen, konsumentköplagen, jordabalkens regler om fastighetsköp),
- nyttjanderätter, som hyra av bostad och lokal, arrende och hyra av lös egendom,
- lån, pant och borgen,
- uppdrag och tjänster, som entreprenader, transport, förvaring, kommission och fastighetsförmedling,
- försäkring, samt
- delar av arbetsrätten och associationsrätten, alltså reglerna om bolag och föreningar.
Dispositiva och tvingande regler
Många förmögenhetsrättsliga lagar är dispositiva. Parterna får då avtala om annat, och lagen fyller bara ut det som avtalet inte reglerar. Köplagen gäller till exempel inte i den mån annat följer av avtalet, praxis mellan parterna eller handelsbruk (3 § köplagen). I relationer där den ena parten är svagare, som konsumentköp, bostadshyra och anställning, är reglerna i stället ofta tvingande till den svagare partens förmån.
Varför förmögenhetsrätten är viktig
Förmögenhetsrätten styr vardagliga transaktioner för både privatpersoner och företag. Den som förstår grunderna kan lättare skriva tydliga avtal, bedöma sina möjligheter vid fel eller dröjsmål och veta när en fordran riskerar att preskriberas.
Källor
- Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område – riksdagen.se
- Preskriptionslag (1981:130) – riksdagen.se
- Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre – riksdagen.se
- Köplag (1990:931) – riksdagen.se
- Hellner, Jan m.fl.: Speciell avtalsrätt II. Kontraktsrätt, första häftet, 5 uppl., 2010.