Förordning

En förordning är en författning som beslutas av regeringen. I normhierarkin står förordningen under grundlag och lag men över myndigheternas föreskrifter. Före 1974 års regeringsform kallades regeringens författningar ofta kunglig förordning och utfärdades formellt av Kungl. Maj:t.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Regeringens normgivningsmakt

Enligt 8 kap. 1 § regeringsformen meddelas föreskrifter av riksdagen genom lag och av regeringen genom förordning. Regeringen kan få meddela förordningar på två grunder.

Delegerad normgivningsmakt

Riksdagen kan i lag bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i vissa ämnen som annars hör till lagområdet, exempelvis om förhållandet mellan enskilda och det allmänna (8 kap. 3 §). Bemyndigandet får dock inte avse skatt (utom tull på införsel av varor), konkurs eller utsökning, och förordningen får som huvudregel inte föreskriva annan påföljd för brott än böter. Regeringen kan också få bemyndigande att bestämma när en lag ska träda i kraft (8 kap. 5 §). En förordning som bygger på ett sådant bemyndigande ska underställas riksdagen för prövning om riksdagen bestämmer det (8 kap. 6 §).

Restkompetens och verkställighetsföreskrifter

Utan särskilt bemyndigande får regeringen meddela föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter i ämnen som inte enligt grundlag ska regleras av riksdagen (8 kap. 7 §). Verkställighetsföreskrifter fyller ut en lag med detaljer, men de får inte tillföra något väsentligt nytt. Restkompetensen omfattar till exempel många regler om myndigheternas organisation och arbetsformer, såsom myndighetsförordningen och myndigheternas instruktioner.

Observera att paragrafnumreringen i 8 kap. regeringsformen ändrades 2011. Äldre texter som hänvisar till 8 kap. 7–13 §§ avser därför den tidigare lydelsen.

Förordningens ställning

En förordning är bindande på samma sätt som en lag, men den är underordnad lagarna. Den får inte strida mot grundlag eller lag, och en domstol eller myndighet som finner att en förordning strider mot överordnad författning får inte tillämpa den (11 kap. 14 § och 12 kap. 10 § regeringsformen). Riksdagen kan alltid själv lagstifta i ett ämne där regeringen får meddela föreskrifter (8 kap. 8 §).

Regeringen kan i sin tur bemyndiga en förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela mer detaljerade föreskrifter (8 kap. 10–11 §§). Ofta består ett regelområde därför av en lag, en eller flera förordningar och myndighetsföreskrifter. Läs mer om hur riksdagen beslutar om lagar och om regeringsformen.

Publicering

Förordningar publiceras på samma sätt som lagar i Svensk författningssamling (SFS) och får ett SFS-nummer med årtal och löpnummer, till exempel myndighetsförordningen (2007:515).

EU-förordningar är något annat

Ordet förordning har en annan innebörd i EU-rätten. En EU-förordning beslutas av EU:s institutioner och är enligt artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Den behöver alltså inte införlivas genom svensk lag, till skillnad från ett direktiv. Ett exempel är dataskyddsförordningen (GDPR). Se även EU:s grundlag.

Källor

Lämna en kommentar