FRA-lagen

FRA-lagen är den informella benämningen på en rad lagändringar i Sverige samt en ny lag, som föreslogs av regeringen i proposition 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet. De lagar som ändrats är lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet, lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och Sekretesslagen, som dock har upphört att gälla och ersatts av Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den nya lagen är lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, vilken trädde i kraft den 1 januari 2009 samtidigt med ändringarna i de andra lagarna.

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Lagändringarna innebär i korthet att Försvarets radioanstalt (FRA), vilket regeringen bestämt, ges rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik, som passerar Sveriges gränser, vilket bland annat innefattar telefon- samt en stor del av Internettrafiken. Propositionen lades fram av försvarsminister Mikael Odenberg (moderat), som i sin tur hade övertagit ärendet från den tidigare socialdemokratiska regeringen[1] (promemorian[2] gavs ut i juli 2005), inför Sveriges riksdag den 8 mars 2007.

Det finns ytterligare lagar och förordningar som reglerar FRA:s verksamhet, till exempel Lagen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet som är en specialreglering i förhållande till Personuppgiftslagen (PUL) och Förordningen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.[3][4]

2008 mötte förlaget stort motstånd bland svenska bloggare, något som kom att beskrivas som en ”bloggbävning”[5] och frågan fick därefter ett stort utrymme i etablerade medier, en rapportering som 2010 kritiserades av IDG för att vara ”snedvriden”.[6]
 

Uppgörelse om förändringar av FRA-lagen

Den 25 september 2008 meddelade regeringen att man träffat en uppgörelse inom allianspartierna om tillägg till FRA-lagen som skärper integritetsskyddet.

Till de viktigaste förändringarna hör:

  • Tillstånd för signalspaning ska prövas av domstol.
  • FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för Regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
  • FRA ska enbart få tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen bestämmer.
  • I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik där både avsändare och mottagare finns i Sverige.
  • FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av Regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten.[7]

Vidare har Regeringen inför Riksdagen tagit fram de villkor som måste uppfyllas för att signalspaning skall få användas. Dessa är:

  • yttre militära hot mot landet
  • förutsättningar för svenskt deltagande i fredfrämjande och humanitära internationella insatser, eller hot mot säkerheten vid såna insatser
  • säkerhetspolitiska konsekvenser vid internationell terrorism
  • utveckling och spridning av massförstörelsevapen och kontroll av svensk vapenexport
  • allvarliga yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer, till exempel it-trafik
  • konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet
  • internationella företeelser som i övrigt är av särskild betydelse för svensk utrikes- säkerhets- och försvarspolitik[8]

I slutet av februari 2009 inkom remissvar rörande den förändrade FRA-lagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge kritiserade lagen på flera punkter och Tullverket poängterade att man nu inte kan få information direkt från FRA längre, utan måste gå via Regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten. Datainspektionen kritiserade FRA-lagen primärt utifrån integritetsaspekter och ifrågasatte huruvida den domstol som skall bedöma vad som skall kunna spanas på verkligen är en oberoende domstol – samma kritik har tidigare framförts från andra remissinstanser.[9]

Säpo kritiserade också uppgörelsen eftersom de i enlighet med den inte längre kan beställa information direkt ifrån FRA. Säpo menar, enligt en artikel i Svenska Dagbladet, att ”kompromissen innebär att deras möjligheter att skydda samhället mot terrorism och främmande makters olovliga underrättelseverksamhet försämras.” I april 2009 framgick det dock att Säpos förre chef Anders Eriksson, tillika regeringens utredare, har föreslagit en ny speciallag som skall möjliggöra för Säpo att direkt kunna ge uppdrag åt FRA via domstol, och därmed gå runt Regeringens uppgörelse kring FRA-lagen.[10]

Riksdagen röstade den 14 oktober 2009, med siffrorna 158 mot 153, ja till den uppdaterade FRA-lagen. Riksdagen röstade därmed för de förändringar som Regeringen tidigare presenterat för att stärka integritetsskyddet i lagen.[11]

Noter

  1.  Anita Kratz & Torbjörn Nilsson ”Spelet om FRA”. Fokus 19 september 2008. Läst 20 september 2008.
  2.  ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet (Ds 2005:30)”. Försvarsdepartementet. 15 juli 2005.
  3.  Lag om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (2007:259)
  4.  Förordning om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (2007:261)
  5.  TT. ”Bloggbävning – ett av 2008 års nya ord”, Metro den 29 december 2008. Läst den 8 juni 2010.
  6.  ”I och med att debatten om FRA-lagen hamnade i amatörmedia blev den helt snedvriden.” ”FRA gör inte det du tror!”, IDG den 4 juni 2010. Läst den 8 juni 2010.
  7.  ”Pressmeddelande, Regeringskansliet”. Sveriges riksdag. 25 september 2008. Läst 25 september 2008.
  8.  ”’Militärt hot villkor för FRA-spaning’”. Svenska Dagbladet. 26 september 2008. Läst 26 september 2008.
  9.  ”Tung remisskritik mot FRA-lagen”. Svenska Dagbladet. 23 februari 2009. Läst 23 februari 2009.
  10.  ”Regeringen vill kringgå FRA-överenskommelse”. Svenska Dagbladet. 3 april 2009. Läst 3 april 2009.
  11.  ”Ja till FRA-lagen”, Svenska Dagbladet 2009-10-14 (Läst 2009-10-14)
     

Läs mer om:
Datainspektionen
 

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar