Lägsta värdets princip

Lägsta värdets princip (LVP) är en grundläggande värderingsregel i redovisningen. Den innebär att omsättningstillgångar, främst varulager, ska tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. Principen är en tillämpning av försiktighetsprincipen: tillgångar ska inte övervärderas, och befarade förluster ska redovisas i den period där de uppstår. Se även varulager och anläggningstillgång och omsättningstillgång.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Så fungerar principen

Enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen ska varulagret värderas till det lägsta av

  • anskaffningsvärdet – vad varan kostade att köpa in eller tillverka, och
  • nettoförsäljningsvärdet – det beräknade försäljningspriset med avdrag för beräknade försäljningskostnader.

Om det finns särskilda skäl får företaget i stället för nettoförsäljningsvärdet använda återanskaffningsvärdet med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt med god redovisningssed. Om det är uppenbart att nettoförsäljningsvärdet är högre än anskaffningsvärdet behöver det enligt Bokföringsnämndens regler inte beräknas.

Exempel

En butik har köpt in jackor för 600 kronor styck. På balansdagen har modellen gått ur mode och kan bara säljas för 500 kronor, och försäljningskostnaden beräknas till 50 kronor. Nettoförsäljningsvärdet blir då 450 kronor, vilket är lägre än anskaffningsvärdet. Jackorna ska därför tas upp till 450 kronor och mellanskillnaden kostnadsförs. Om inköpspriserna i stället hade stigit påverkas inte värderingen – en värdeökning redovisas inte förrän varan säljs.

Inkurans och lägsta värdets princip

Varor som är skadade, föråldrade eller svårsålda har ett lägre nettoförsäljningsvärde. Den värdeminskningen – inkurans – fångas upp genom lägsta värdets princip. Det finns inga särskilda regler om inkurans i lagen, och något fristående schablonavdrag för inkurans finns inte utan bedömningen görs inom ramen för värderingsreglerna.

Skattemässig värdering: huvudregeln och alternativregeln

Vid beskattningen gäller enligt 17 kap. 3 § inkomstskattelagen att lagret inte får tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet (huvudregeln). Som alternativ får lagret enligt 17 kap. 4 § tas upp till lägst 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet (alternativregeln eller 97-procentsregeln), vilket innebär en schablonmässig inkurans på 3 procent.

Alternativregeln förutsätter att alla lagerposter tas upp till anskaffningsvärde – värderas någon post till nettoförsäljningsvärde får regeln inte användas. Den gäller inte för exempelvis fastigheter och aktier i lager. Skatteverket anser också att samma värdering måste göras i bokföringen; det går inte att göra 3-procentsavdraget enbart i deklarationen.

Källor

Lämna en kommentar