Multiplikatoreffekten

Multiplikatoreffekten är ett makroekonomiskt begrepp som beskriver hur en förändring i efterfrågan, till exempel ökade offentliga utgifter eller investeringar, kan leda till en större förändring av den totala produktionen och inkomsten i ekonomin. Begreppet förknippas främst med John Maynard Keynes och keynesiansk finanspolitik.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Hur effekten uppstår

När staten ökar sina utgifter, till exempel för att bygga en väg, blir utgiften en inkomst för företag och anställda. De använder i sin tur en del av inkomsten till konsumtion, som blir inkomst för andra, och så vidare. Varje runda blir mindre än den förra, eftersom en del av inkomsten sparas, betalas i skatt eller används till import. Den sammanlagda effekten på BNP blir ändå större än den ursprungliga utgiften.

Beräkning

I en enkel modell utan skatter och utrikeshandel beror multiplikatorns storlek på den marginella konsumtionsbenägenheten, alltså hur stor del av en extra krona som konsumeras:

Multiplikator = 1 / (1 − marginell konsumtionsbenägenhet)

Exempel: om hushållen konsumerar 80 procent av en inkomstökning blir multiplikatorn 1 / (1 − 0,8) = 5. En ökad utgift på 1 miljard kronor skulle då i teorin öka BNP med 5 miljarder kronor.

I verkligheten är multiplikatorn betydligt mindre, eftersom skatter, import och sparande gör att en stor del av pengarna inte går vidare i ekonomin. Studier brukar ange värden kring eller under 1 för små öppna ekonomier som Sverige, men uppskattningarna varierar mycket.

Faktorer som påverkar multiplikatorn

  • Konjunkturläget: i en lågkonjunktur med lediga resurser är effekten större än i en högkonjunktur.
  • Penningpolitiken: om centralbanken höjer räntan som svar på finanspolitiken kan effekten motverkas.
  • Importandel: ju större del av efterfrågan som går till import, desto mindre blir effekten inom landet.
  • Förväntningar: om hushållen förväntar sig högre skatter i framtiden kan de spara mer i stället för att konsumera.

Finanspolitik och kritik

Keynes menade att staten kan stabilisera ekonomin genom att öka utgifterna eller sänka skatterna i lågkonjunktur och göra tvärtom i högkonjunktur, så kallad kontracyklisk finanspolitik. Kritiker har pekat på undanträngningseffekter, att offentliga utgifter kan tränga undan privata investeringar, och på att åtgärder ofta får effekt för sent. I Sverige styrs finanspolitiken av ett ramverk med bland annat utgiftstak och ett saldomål, och Finanspolitiska rådet granskar politiken.

Läs mer

Läs mer om aggregerad efterfrågan, konjunktur, makroekonomi och inkomstelasticitet.

Källor

  • Klas Fregert och Lars Jonung, Makroekonomi: Teori, politik och institutioner, Studentlitteratur
  • John Maynard Keynes, The General Theory of Employment, Interest and Money, 1936
  • Finanspolitiska rådet (fpr.se)
  • Regeringen, Det finanspolitiska ramverket (regeringen.se)

Lämna en kommentar