Innehållsförteckning
Hur effekten uppstår
När staten ökar sina utgifter, till exempel för att bygga en väg, blir utgiften en inkomst för företag och anställda. De använder i sin tur en del av inkomsten till konsumtion, som blir inkomst för andra, och så vidare. Varje runda blir mindre än den förra, eftersom en del av inkomsten sparas, betalas i skatt eller används till import. Den sammanlagda effekten på BNP blir ändå större än den ursprungliga utgiften.
Beräkning
I en enkel modell utan skatter och utrikeshandel beror multiplikatorns storlek på den marginella konsumtionsbenägenheten, alltså hur stor del av en extra krona som konsumeras:
Multiplikator = 1 / (1 − marginell konsumtionsbenägenhet)
Exempel: om hushållen konsumerar 80 procent av en inkomstökning blir multiplikatorn 1 / (1 − 0,8) = 5. En ökad utgift på 1 miljard kronor skulle då i teorin öka BNP med 5 miljarder kronor.
I verkligheten är multiplikatorn betydligt mindre, eftersom skatter, import och sparande gör att en stor del av pengarna inte går vidare i ekonomin. Studier brukar ange värden kring eller under 1 för små öppna ekonomier som Sverige, men uppskattningarna varierar mycket.
Faktorer som påverkar multiplikatorn
- Konjunkturläget: i en lågkonjunktur med lediga resurser är effekten större än i en högkonjunktur.
- Penningpolitiken: om centralbanken höjer räntan som svar på finanspolitiken kan effekten motverkas.
- Importandel: ju större del av efterfrågan som går till import, desto mindre blir effekten inom landet.
- Förväntningar: om hushållen förväntar sig högre skatter i framtiden kan de spara mer i stället för att konsumera.
Finanspolitik och kritik
Keynes menade att staten kan stabilisera ekonomin genom att öka utgifterna eller sänka skatterna i lågkonjunktur och göra tvärtom i högkonjunktur, så kallad kontracyklisk finanspolitik. Kritiker har pekat på undanträngningseffekter, att offentliga utgifter kan tränga undan privata investeringar, och på att åtgärder ofta får effekt för sent. I Sverige styrs finanspolitiken av ett ramverk med bland annat utgiftstak och ett saldomål, och Finanspolitiska rådet granskar politiken.
Läs mer
Läs mer om aggregerad efterfrågan, konjunktur, makroekonomi och inkomstelasticitet.
Källor
- Klas Fregert och Lars Jonung, Makroekonomi: Teori, politik och institutioner, Studentlitteratur
- John Maynard Keynes, The General Theory of Employment, Interest and Money, 1936
- Finanspolitiska rådet (fpr.se)
- Regeringen, Det finanspolitiska ramverket (regeringen.se)