Innehållsförteckning
Kallelse på okända borgenärer
Den viktigaste regleringen finns i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Kallelsen gör det möjligt att få veta vilka skulder som finns, så att man kan avveckla en ekonomi utan risk för att okända krav dyker upp långt senare. Enligt 2 och 3 §§ kan kallelse sökas bland annat
- efter en bouppteckning, av efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor, och under vissa villkor av en efterlevande sambo
- när ansökan om äktenskapsskillnad har gjorts, av vardera maken
- av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken.
Ansökan görs hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller vissa andra associationsformer görs ansökan i stället hos Bolagsverket (4 §), till exempel i samband med att ett bolag går i likvidation. Sökanden ska bifoga en förteckning över de kända borgenärerna och, om möjligt, deras adresser.
Så går förfarandet till
Myndigheten utfärdar en kallelse där okända borgenärer uppmanas att skriftligen anmäla sina fordringar senast sex månader från dagen för kallelsen (5 §). Kallelsen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Senast en månad innan anmälningstiden går ut ska myndigheten också skicka en underrättelse till de kända borgenärer som har en känd adress, och till Skatteverket.
Vad händer om fordran inte anmäls?
En borgenär som inte finns med i förteckningen över kända borgenärer och som inte anmäler sin fordran i tid förlorar enligt 6 § rätten att kräva ut den. Det gäller dock inte om borgenären kan visa att gäldenären kände till fordringen innan anmälningstiden gick ut. Anmälan behövs inte heller om borgenären inom tiden har gjort fordringen gällande i gäldenärens konkurs eller i en företagsrekonstruktion.
Fordringen försvinner inte helt. Precis som vid preskription kan den i vissa fall fortfarande användas till kvittning (8 §), och den som har panträtt eller retentionsrätt kan fortfarande ta betalt ur den egendom som utgör säkerhet (9 §). Har flera gäldenärer ansvarat solidariskt för skulden gäller samma regler som vid preskription när fordringen faller bort mot en av dem (7 §).
Preklusion och preskription
Preklusion och preskription får samma rättsverkan: borgenären förlorar rätten att kräva ut fordringen. Skillnaden ligger i hur det går till. Preskription inträffar automatiskt när tiden har gått, som huvudregel tio år efter att fordringen uppkom och tre år för vissa konsumentfordringar, om den inte avbryts dessförinnan (preskriptionslagen 2 §). Preklusion förutsätter i stället ett särskilt förfarande där borgenären har uppmanats att höra av sig inom en viss frist.
Preklusion i arvsrätten
Liknande regler finns i ärvdabalken. Den som inte gör sin rätt till arv eller testamente gällande inom de frister som anges i 16 kap. förlorar den. Om en arvinge eller testamentstagare är okänd eller vistas på okänd ort kungör Skatteverket arvfallet i Post- och Inrikes Tidningar, och rätten måste då göras gällande inom fem år. Den som undandrar sig att tala om huruvida han eller hon vill ha sitt arv kan föreläggas av Skatteverket att göra sin rätt gällande inom sex månader. I övriga fall är fristen som huvudregel tio år från dödsfallet.
Läs också om dödsbo.
Uppdaterad: texten har skrivits om med utgångspunkt i lagtexten och tidigare hänvisningar till Nordisk familjebok och andra äldre källor har ersatts. Uppgiften om var ansökan görs har kompletterats med fler associationsformer, och avsnitt om förfarandet, verkan och arvsrättslig preklusion har lagts till. Text som tidigare byggde på Wikipedia (CC BY-SA) har ersatts.