De som ska lösa tvisten kallas skiljemän. Det är parterna som genom sitt handlande styr över utgången d.v.s. väljer vilken bevisning (handlingar, dokument etc.) som de vill använda sig av.
Det går att säga att skiljeförfarandet är en privat metod att lösa tvister. Fördelen med att använda sig av ett skiljeförfarande är att det inte är offentligt. Genom denna sekretess kommer det inte till allmänhetens (mediernas) kännedom att en tvist pågår. Affärshemligheter och annan känslig information som åberopas kan alltså förbli hemlig.
En annan fördel med ett skiljeförfarande är att processen går snabbare än vid allmän domstol. Avgörandet sker i endast en instans och är inte överklagbart. Ännu en fördel är att skiljemännen som utses kan ha specialistkompetens vilket sällan är fallet i allmän domstol.
Nackdelen med ett skiljeförfarande är att det oftast är en mycket dyr process och därför bara lämpar sig där värdet på det som parterna tvistar om är relativt högt.
I många affärsavtal står det att tvister ska lösas genom skiljeförfarande. I avtalet kan parterna bestämma hur processen ska göras. Man kan till exempel skriva att en tvist ska lösas enligt de regler som tillämpas av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Parterna kan också avtala om var (vilken stad) skiljeförfarandet ska äga rum. Har inget avtalats mer än att ett skilje- förfarande ska äga rum vid en tvist är det lagen om skiljemän som tillämpas.
Läs mer om:
Processrätt
Skiljeförfarande