Innehållsförteckning
Vilka tvister kan avgöras?
Tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om – alltså frågor som parterna själva får bestämma över, till exempel de flesta tvister om avtal och betalning mellan företag – kan genom avtal lämnas till en eller flera skiljemän. Avtalet kan gälla både en tvist som redan har uppstått och framtida tvister om ett visst rättsförhållande (1 §). Det vanligaste är att avtalet innehåller en skiljeklausul.
Särskilt skydd för konsumenter
Rör tvisten en vara eller tjänst som ett företag har sålt till en konsument för privat bruk kan ett skiljeavtal som ingicks innan tvisten uppstod inte göras gällande mot konsumenten (6 §). Konsumenten kan alltså välja att gå till allmän domstol. Ett undantag gäller vissa avtal i hyres- och arrendeförhållanden där hyres- eller arrendenämnden är utsedd till skiljenämnd.
Hur skiljenämnden sätts samman
Parterna bestämmer själva hur många skiljemännen ska vara och hur de ska utses. Har de inte bestämt något annat ska skiljemännen vara tre: varje part väljer en, och de två utser den tredje, som normalt blir ordförande (12–13 och 20 §§). En skiljeman ska vara opartisk och oberoende och kan på en parts begäran skiljas från uppdraget om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hen (8 §).
Varför välja skiljeförfarande?
- Parterna styr processen – de kan välja skiljemän med rätt expertis och anpassa förfarandet efter sina behov.
- Sekretess – förfarandet är inte offentligt som en rättegång. Enligt SCC Skiljedomsinstitutets regler är både förhandlingen och skiljedomen konfidentiella.
- Slutligt avgörande – en skiljedom är bindande och kan verkställas i Sverige och, enligt New York-konventionen, i ett stort antal andra länder.
Nackdelen är att parterna solidariskt ska betala skälig ersättning till skiljemännen (37 §) och att det inte finns någon vanlig möjlighet att överklaga.
Ogiltighet och klander
En skiljedom ska vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen (31 §). Den kan inte överklagas i sak, men den kan angripas på två sätt:
- Ogiltighet (33 §) – om domen prövar en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om den eller sättet den kom till på är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, eller om den inte uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande. Ogiltigheten kan gälla en del av domen.
- Klander (34 §) – domen kan upphävas helt eller delvis om den till exempel saknar giltigt skiljeavtal, om skiljemännen har överskridit sitt uppdrag eller om en skiljeman var jävig. Talan ska väckas inom två månader från att parten fick del av domen.
Sådan talan tas upp av hovrätten, vars avgörande normalt inte får överklagas (43 §). Läs mer om specialdomstolar, hur ett avtal blir till och ogiltiga avtal.
Uppdaterad: texten angav att parterna ofta avtalar bort möjligheten att överklaga. En skiljedom kan inte överklagas i sak, utan bara angripas genom ogiltighet eller klander. Material från Wikipedia har ersatts med lagtext och aktuella källor.