Kombinationseffekter av oönskade ämnen i livsmedel

Vad är kombinationseffekter?

Kombinations­effekter kan uppstå när vi utsätts för flera kemiska ämnen samtidigt. De kallas ibland också för ”kumulativa effekter” eller ”cocktaileffekter”.
 

Varifrån kommer de olika ämnena?

Från maten kan vi bland annat få i oss rester av bekämpningsmedel, miljöföroreningar, tungmetaller, ämnen som bildas vid tillagningen eller läcker från förpackningsmaterial. Vi utsätts även för naturliga ämnen som kan vara både positiva och negativa för hälsan.

Samtidigt får vi i oss ämnen från vår omgivande miljö, som inom- och utomhusluften, kosmetika, kläder, leksaker, läkemedel och annat.
 

Kan kombinationseffekter innebära en risk för hälsan?

Det är mycket svårt att ge ett allmänt svar på om kombinationer av olika ämnen kan vara en risk för hälsan. Om vi utsätts för höga halter av många ämnen eller flera väldigt hälsofarliga ämnen så kan de vara det. Därför bör man på alla sätt begränsa den mängd vi utsätts för av dessa ämnen.

För att öka skyddet för konsumenter finns redan idag gränsvärden för hur hög halten av summan av vissa olika ämnen får vara i livsmedel. Det gäller till exempel dioxiner.

För vissa andra ämnen finns det lagar om hur de får användas i livsmedel. Där ställer myndigheterna krav på stora säkerhetsmarginaler mellan den nivå som vi får utsättas för och den nivå som kan innebära en hälsorisk.

Med den kunskap vi har i dag finns det inget som tyder på att de olika bekämpningsmedels­resterna som kan finnas i mat innebär en hälsorisk.
 

Fördjupning

Det är mycket svårt för både forskare och myndigheter att fullständigt utvärdera vilken sammanlagd hälsoeffekt den totala exponeringen för kemiska ämnen kan ge.

Forskning om kombinationseffekter
Kemiska ämnen studeras vanligtvis ett i taget. Det finns studier där man testat vilka effekter olika blandningar av kemiska ämnen kan ge hos försöksdjur, men det är praktiskt omöjligt att testa alla de oändligt möjliga kombinationer som finns.

Den kunskap som finns idag tyder på att det är sällsynt att ämnen förstärker effekten av varandra, så kallad synergism, vid den exponering som man får via maten. Däremot bidrar alla giftiga ämnen, oavsett i vilken koncentration de förekommer, till blandningens totala ”giftighet” och effekterna bör därför summeras.

För att kunna göra en helhetsbedömning behövs så mycket kunskap som möjligt om de enskilda ämnenas verkningsmekanismer och om vilka hälsoeffekter de kan ge.

Gränsvärden för blandningar
För att öka skyddet för konsumenter finns redan idag gränsvärden för hur hög halten av summan av vissa olika ämnen får vara i livsmedel. Några exempel är gränsvärden för summan av dioxiner och dioxinlika PCB, summan av fyra PAH, samt även summan av vissa mögelgifter.

För ämnen vars användning kan regleras, till exempel tillsatser och växtskyddsmedel, kan vi ha höga krav och stora säkerhetsmarginaler mellan exponering och de nivåer som kan ge hälsoeffekter.

I den gemensamma lagstiftningen inom EU för växtskyddsmedel står att man ska arbeta med att utveckla och använda metoder för att bedöma kumulativa och potentiella synergistiska effekter och ta hänsyn till dessa när man sätter gränsvärden så snart dessa är klara. Det arbetet pågår för tillfället (se mer nedan).

Kumulativ riskvärdering av växtskyddsmedel inom EU
Ett generellt problem när man ska göra kumulativa riskvärderingar är att det behövs mycket information och data, både om toxikologiska effekter, mekanismerna bakom dessa effekter samt om halter i livsmedel.

Växtskydds­medel är därför en lämplig grupp av ämnen att börja med. Det beror på att de testas grundligt innan de godkänns, vilket ger relativt god kunskap om vilka hälsoeffekter de kan ge.

Dessutom bidrar en omfattande kontroll inom EU till information om i vilka livsmedel och i vilka halter de förekommer. Det innebär att man kan göra realistiska exponeringsberäkningar.

Området är trots detta mycket komplext och komplicerat, eftersom det finns så många olika faktorer som man måste ta hänsyn till.

EU-kommissionen har tillsammans med den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, de senaste åren lagt ner ett stort arbete på att utveckla metoder för kumulativ riskvärdering av aktiva substanser som används i växtskyddsmedel. Substanserna har placerats i olika grupper beroende på vilka organ de kan påverka och vilka toxiska effekter de kan ge, så kallade kumulativa bedömningsgrupper (CAG, Cumulative Assessment Groups).

Efsa har hittills skapat grupper för substanser som kan ge effekter på sköldkörteln och nervsystemet, och ska nu fortsätta med grupper för andra effekter. Tanken är att man i framtiden ska kunna bedöma samtliga aktiva substanser i dessa grupper tillsammans när man godkänner växtskyddsmedel och fastställer gränsvärden för livsmedel och foder.

Livsmedelsverket deltog tidigare i EU-projektet Acropolis, vars syfte var att utveckla en struktur för kumulativ riskvärdering av växtskyddsmedel, som är vetenskapligt korrekt och tillgänglig för alla aktörer inom riskvärdering och riskhantering i Europa.

Projektet är nu avslutat, och man har utvecklat en modell (MCRA – Monte Carlo Risk Assessment) som går att använda för att beräkna hälsorisker som den samlade exponeringen för olika rester av växtskyddsmedel från olika livsmedel skulle kunna ge. Samarbetet med Efsa fortsätter och modellen ska nu testas i större skala.

Inom EU-kommissionen har man också börjat diskutera riskhanteringsfrågor som rör kumulativ risk. Syftet är att vara förberedd på hur man ska hantera och reglera växtskydds­medel om man i riskvärderingen kommer fram till att det kan finnas en kumulativ risk för konsumenter.

Om en kumulativ riskvärdering pekar på en oacceptabel risk, kan man identifiera om risken kan hanteras genom att den exponering som bidrar mest kan begränsas eller om användning helt bör förbjudas.

Innebär kombinationseffekter en hälsorisk?
Baserat på den kunskap vi har idag och de preliminära kumulativa riskvärderingar som gjorts för växtskyddsmedel, finns det inget som tyder på att den sammanlagda exponeringen för växtskyddsmedelsrester som vi utsätts för via maten innebär en hälsorisk. Dagens kunskap är dock inte tillräcklig för att bedöma kombinationseffekter av alla toxiska ämnen som vi utsätts för.

Det är viktigt att kunskapen om kombinationseffekter ökar och att metoderna utvecklas så att det går att ta hänsyn till så många olika ämnen som möjligt som vi exponeras för, både från maten och från andra håll.

Det är också viktigt att ta hänsyn till olika individers känslighet för blandningar av kemikalier, något som påverkas av bland annat ålder, näringsstatus och allmänt hälsotillstånd. Detta komplicerar bilden ytterligare och är en utmanande knut att lösa.
 

Källa:

Livsmedelsverket