Ser man miljöbalken ur ett företagsperspektiv har den under de första åren varit till mycket stora bekymmer. Det är viktigt att påpeka att det inte är kraven i lagen som är problemet utan det är ”byråkratin” runt lagen som fungerar dåligt. Reglerna man måste följa är krångliga, arbetet med att ”fylla i papper” som myndigheter önskar tar för lång tid och kostar för mycket, handläggningstiderna hos myndigheterna när det gäller tillstånd tar orimligt lång tid.
Statsmakten är väl medveten om problemen och en ständig förbättring pågår.
Miljöbalken är en ramlag, indelad i sju avdelningar
Miljöbalken är en ramlag vilket innebär att du inte hittar en konkret paragraf som säger exakt vad som gäller i en viss situation. Spelreglerna ges men i konkreta situationer måste företaget ta hjälp av de föreskrifter och direktiv som olika myndigheter utfärdar. Parallellt med miljöbalken existerar även andra lagar som företagen måste följa, t.ex. för de företag som bedriver skogsbruk gäller miljöbalken i kombination med skogsvårdslagen.
En viktig del för alla som bedriver verksamhet är kravet på egenkontroll. Det betyder kort att du ska veta vad du gör som påverkar miljön, helt enkelt kunna identifiera miljöproblemen och sedan åtgärda dessa för att minimera deras negativa verkan. Mer om detta under en särskild rubrik.
Vi börjar med att se hur miljöbalken är strukturerad. Den består av följande sju avdelningar där vi också lagt till en del underliggande viktiga kapitel.
Avd I Övergripande bestämmelser (1-6 kap.)
1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
2 kap. Allmänna hänsynsregler
3 kap. Grundläggande bestämmelser, hushållning med mark och vatten
4 kap. Särskilda bestämmelser, hushållning med mark och vatten
5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning
6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar
Avd II Skydd av naturen
7 kap. Skydd av områden
8 kap. Skydd av djur och växter
Avd III Särskilda bestämmelser om vissa verksamheter
9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
10 kap. Verksamheter som orsakar miljöskador
11 kap. Vattenverksamhet
12 kap. Jordbruk och annan verksamhet
13 kap. Genteknik
14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer.
15 kap. Avfall och producentansvar
Avd IV Prövning av mål och ärenden (16 – 25 kap.)
16 kap. Allmänt om prövningen
20 kap. Domstolar
Avd V Tillsyn (26 – 28 kap.)
26 kap. Tillsyn
27 kap. Avgifter
28 kap. Tillträde
Avd VI Påföljder (29 – 30 kap.)
29 kap. Straffbestämmelser och förverkande
30 kap. Miljösanktionsavgifter
Avd VII Ersättning och skadestånd (31-33 kap.)
31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna
32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk
33 kap. Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring
Fördjupningen hittar du i länkarna till vänster. Så här inleds dock miljöbalken:
1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett
om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material,
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.
Vem gör vad?
Eftersom miljöbalken är en sammanslagning av många tidigare lagar vilka ett antal myndigheter hade ansvar för, gäller fortfarande att många myndigheter är inblandade i arbetet som rör miljöbalken. Vore man elak skulle ordspråket ”Ju fler kockar desto sämre…” ha sin giltighet i detta sammanhang när det gäller den administrativa och byråkratiska hanteringen.
Som företagare är det svårt att veta vem som har hand om vad och var man ska söka information. Vissa statliga verk har tillsynsvägledning, en del även operativ tillsyn. Kommunernas miljöinspektörer har självklart operativ tillsyn men ska också bistå med råd och hjälp. Förordningen 1998:900 om tillsyn enligt miljöbalken, fördelar arbetet mellan statliga myndigheter, kommuner och länsstyrelser.
Viss verksamhet kräver tillstånd, annan verksamhet kräver anmälningsplikt till kommunen (kan vara på det viset att det krävs tillstånd i en kommun men räcker med anmälning i en annan – för samma sak), vissa projekt kräver miljökonsekvensutredning o.s.v.
Under länken ”vem gör vad” har vi gjort en sammanställning utifrån bl.a. den gällande förordningen om tillsyn.
Miljöbalken berör alla företag på något sätt
Börjar vi i slutänden så producerar många företag avfall. En del avfall räknas som farligt och kräver t.ex. tillstånd då det transporteras.
I företagets produktion ingår kanske kemiska produkter av mer eller mindre farligt slag. För de som tillverkar, handlar med eller transporterar sådana produkter finns ett antal krav som måste uppfyllas.
Det går att säga att de flesta industriella verksamheter så att säga bedriver ”miljöfarlig verksamhet” enligt miljöbalkens definitioner. Många gånger krävs tillstånd och anmälningsplikt i olika sammanhang.
En sak som många inte tänker på är att det krävs anmälan till kommunen om en hygienisk verksamhet startas i nya lokaler.
Hur vi går vidare med miljöbalkens olika avsnitt.
Som du ser i länklistan till vänster går vi vidare med lite djupare information i vissa delar av miljöbalken. Varje avsnitt inleds med en summering av hur det påverkar ett företags verksamhet.
Vi har också valt att berätta mer om REACH som är EU:s kemikalielagstiftning.
Vill du läsa miljöbalken i sin helhet hittar du den här.