Ensamrätten innebär att upphovsmannen äger en ekonomisk rätt och kan äga en ideell rätt. Den ekonomiska rätten innebär rätt att trycka eller framföra verket för allmänheten och att åtnjuta ekonomisk ersättning därav. Den ideella rätten innebär att den som skapat ett verk har rätt att bli omnämnd som upphovsman och ett skydd att inte verket används på ett sätt som kränker upphovsmannens goda namn. Ensamrätten innebär också att personen har en ekonomisk rätt och kan få skadestånd om någon bryter mot lagen.
För att ett alster ska anses vara ett verk måste det ha uppnått verkshöjd. Det innebär att verket ska visa upp originalitet eller individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande. Det är med andra ord upphovsmannens säregna sätt att uttrycka något som skyddas, inte de idéer eller fakta som verket kan innehålla. Upphovsrätten gäller endast det som skapas av människor. Djur, till exempel målande schimpanser, har således ingen upphovsrätt.
Upphovsmannens ensamrätt är försedd med flera undantag, exempelvis rätt för andra att citera delar av ett verk (så kallad citaträtt).
Copyrightsymbolen. (©)
Upphovsrättens grunder
Den internationella upphovsrätten har vuxit fram ur två helt olika rättstraditioner.
- Den europeiska/franska, som har sitt ursprung i romersk rätt, baserad på skrivna lagar.
- Den anglosaxiska, som bygger på prejudikat istället för skriven lag.
Europeisk upphovsrätt är alltså ett resultat av lagstiftare som försökt skapa lagar som är rättvisa ur många olika aspekter, medan den anglosaxiska upphovsrätten är ett resultat av en lång rad civilmål, som oftast handlar om ekonomiska krav. Skillnaden märks i det faktum att europeiska upphovsrättslagar innefattar ära och heder såväl som ekonomisk rätt medan de anglosaxiska rättssystemen så gott som uteslutande handlar om ekonomi.
Bernkonventionen
Mot bakgrund av ohöljd piratutgivning av utländska böcker, främst i USA, som var 1800-talets stora piratland, tog den franske författaren Victor Hugo på 1880-talet initiativ till det som blev Bernkonventionen från 1886. Konventionen är en internationell överenskommelse baserad på fransk upphovsrättslag. Organisatoriskt är det numera Förenta Nationernas fackorgan World Intellectual Property Organization, WIPO, med huvudkontor i Genève, som handhar upphovsrätt på internationell nivå.
Numera, efter flera revisioner, har konventionen tillträtts av 160 stater. Det dröjde till 1989 innan USA antog konventionen. Storbritannien skrev visserligen på redan 1888, men ändrade inte sin upphovsrättslag i enlighet med Bernkonventionen förrän 1988. Detta sena medlemskap är bland annat skälet till att man i USA fortfarande sätter det tidigare obligatoriska copyrightmärket på saker ”för säkerhets skull” trots att detta inte alls behövs inom Bern-konventionen.
Bernkonventionen handlar om två rättigheter, den ideella och den ekonomiska.
Ideell rätt
Den ideella rätten, även kallad moralisk rätt eller upphovsmannens droit moral, handlar om skaparens rätt att bli angiven som upphovsman och rätt att protestera om verket förändras så att det vanärar upphovsmannens rykte. I alla länder utom USA och Storbritannien (se nedan) kan upphovsmannen generellt aldrig överlåta den ideella rätten till någon annan. I många länder, bland annat Sverige kan upphovsmannen skriftligen förbinda sig att avstå från att hävda den. Skillnaden kan tyckas vara hårfin men genom att den ideella rätten inte kan överlåtas, så kan till exempel en uppdragsgivare inte lagligen sätta sitt namn på ett verk som någon annan skapat.
Ekonomisk rätt
Den ekonomiska rätten är rätten till ersättning för verket när det nyttjas genom visning, vidareförsäljning eller kopiering. Denna rätt tillhör alltid i första hand upphovsmannen, även om han/hon är anställd men den kan genom avtal överlåtas till en annan juridisk eller fysisk person. Normalt sker sådan överlåtelse genom försäljning, direkt eller indirekt. En anställd kan till exempel ha en bestämmelse i sitt anställningsavtal som föreskriver att nyttjanderätten till allt han/hon skapar som anställd automatiskt tillfaller arbetsgivaren och eftersom ett anställningsavtal är en form av försäljningsavtal, där den anställde lovar tillhandahålla arbetsgivaren sin tid etc mot en viss ersättning, blir i detta fall nyttjanderätten en del av denna försäljning. Försäljningen kan ske helt eller delvis. En hel försäljning innebär att upphovsmannen mot överenskommen ersättning avstår från alla ytterligare krav på ersättning medan en delvis försäljning, som är mycket vanlig inom underhållningsbranschen, innebär att upphovsmannen har rätt till viss ersättning (royalty) från varje försäljning och uppförande.
Lokala variationer
Medlemsländernas upphovsrättslagar måste i sina huvuddrag överensstämma med Bernkonventionen, men det finns stort utrymme för lokala lösningar, vilket är orsaken till att upphovsrättslagarna skiljer sig så mycket åt mellan medlemsländerna. Framförallt är skillnaden fortfarande stor mellan Europa och USA vad gäller de moraliska rättigheterna. Rätten att bli erkänd som skapare kan till exempel fortfarande överlåtas och förhandlas bort i USA och Storbritannien, ett förhållande som vållar en het debatt inom vissa amerikanska artistcirklar, där man vill åtnjuta samma skydd som europeiska kollegor haft i över 100 år.
Upphovsrätt i Sverige
I Sverige regleras upphovsrätten i lagen (1960:729) om upphovsrätt. Lagen kompletteras av bestämmelser i upphovsrättsförordningen (1993:1212) och internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
Upphovsrättslagen är anpassad till olika internationella överenskommelser, framför allt Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Lagen antogs 1960 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Den nuvarande versionen gäller från 1 juli 1994 och innebär bland annat att upphovsrätten till fotografisk bild intagits i upphovsrättslagen efter att tidigare ha reglerats i en separat fotografilag.
Upphovsrätt finns inte till myndighets yttrande eller beslut enligt 9 § Upphovsrättslagen. Detta gäller i Sverige beslutets text, inte bifogade bilder.
Straffet för avsiktligt intrång på upphovsrätten eller intrång av grov oaktsamhet är böter eller fängelsestraff i upp till två år. Dessutom kan avsevärda skadestånd krävas.
Upphovsrättsfrågan
Upphovsrättsfrågan handlar om avvägningen mellan skaparens möjlighet att få kompensation för sin kreativa arbetsinsats och användarens önskemål att utnyttja verken, både för egen konsumtion och som utgångspunkt för nya kreativa verk.
1900-talet har präglats av att skaparens rättigheter har förstärkts i enlighet med en allmän förstärkning av rättigheterna för Intellektuell egendom. På 2000-talet har den ökade möjligheten att digitalisera verk och den möjlighet till spridning och kopiering som internet gett möjligheter för privatpersoner att lätt bryta mot upphovrättsreglerna.
Med licenser typ Creative Commons så kan också en större nyansering av rättigheter beskrivas på objekt, vilket ger en en mer praktiskt fungerande modell för hantering av upphovsrätt utan att lagstiftningen behöver ändras.
I debatten om upphovsrättsfrågan fördes tidigt på 2000-talet fram alternativet Avskaffa upphovsrätten, vilket dock efter nya tekniska lösningar och ändrade lagar har fått ett allt mindre gehör.
Debatten har därefter främst handlat om Minskning av längden på upphovsrättskydd och att Införa verkslicenser som primära verktyg för upphovsrättsskydd.
Läs mer om:
Immaterialrätt
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.
Mer om upphovsrätt
Innebörden i upphovsrätten är att det endast är upphovsmannen som får mångfaldiga och offentliggöra sitt verk. Upphovsrätten är helt enkelt till för att ge rättsligt skydd till personer som skapat något med s k verks- höjd. Exempel på sådant skapande kan vara litterära verk, bilder, musik, datorprogram.
Internationellt har det upphovsrättsliga skyddet varit starkt sedan lång tid tillbaka genom de överenskommelser som gjorts.
Upphovsrätten – både ideell rätt och förfoganderätt
Den som ger upphov till ett litterärt och konstnärligt verk äger rätten till detta. Detta innebär att upphovsmannen förfogar över verket och kan utnyttja det på olika sätt tex sälja det. I sammanfattning kan man säga att upphovsrätten omfattar följande:
- Det är upphovsrättsinnehavaren som får mångfaldiga verket dvs framställa exemplar av detta, föra över det till annat medium, modifiera det etc.
- Det är upphovsrättsinnehavaren som får sprida verket till allmänheten och att visa det offentligt. Kan vara att sälja verket, hyra ut det, låna ut det, göra det tillgängligt på Internet. Denna spridningsrätt upphör dock när ett verk som åtnjuter upphovsrätt har kommit ut på marknaden – detta innebär att tex en begagnad bok eller musik-CD kan säljas vidare av innehavaren.
- Den ideella rätten innebär att upphovsmannen skall anges då verket görs tillgängligt för allmänheten tex fotografens namn vid en bild. I den ideella rätten ligger också att verket inte får användas på ett sätt som kan vara kränkande mot upphovsmannen.
Upphovsrätten gäller som sagt litterära och konstnärliga verk. Exempel på sådana verk är romaner, tidningsartiklar, läroböcker, musikaliska verk, filmer, målningar, fotografier, datorprogram, skulpturer och byggnadskonst.
För att skyddet ska gälla krävs ingen registrering, men det konstnärliga eller litterära verket måste ha en så kallad ”verkshöjd”. Med detta menas att verket måste vara unikt och att tex två oberoende personer inte skulle kunna fram- ställa samma verk. Att använda copyright eller symbolen för detta har enligt den svenska lagen ingen betydelse för att upphovsrätten ska gälla. Kan dock ändå användas för att markera att materialet är skyddat enligt upphovsrättslagen.
Det upphovsrättsliga skyddet uppstår när verket är skapat och varar till 70 år efter upphovsmannens död.
Tänk på att upphovsrätten inte skyddar fakta, idéer eller metoder. Det som skyddas är den personliga prägel som verket fått tex utformning, språket, idéinnehåll, utförande, sammansättning.
Vem är upphovsman?
Upphovsrätten tillhör alltid en eller flera fysiska personer. Ibland skapas ett verk av flera personer tillsammans. I dagens multimediapresentationer kan flera personer vara inblandade. Någon svarar för text, en annan för bilder och en tredje för ljud. Om det går att särskilja har var och en upphovsrätt till sin del, i annat fall är alla tre att betrakta som upphovsmän till helheten och har gemensam rätt till denna.
Efter det att upphovsmannen dött, i fallet med flera upphovsmän den som sist avlidit, är verket skyddat i 70 år. Upphovsrätten övergår till de efterlevande då upphovsmannen avlidit.
Det är viktigt att komma ihåg att rätten till att använda verket kan överlåtas, helt eller delvis, på tex ett förlag.
När det gäller personer som är anställda i olika typer av företag och där ”skapar verk” övergår oftast upphovsrätten till företaget genom det anställningsavtal som gjorts. Den ideella rätten brukar dock kvarstå, dvs vem har skrivit texten, tagit fotot etc. och brukar skrivas ut då materialet publiceras.
Det gäller att vara tydlig då avtal skrivs. En frilansjournalist säljer sitt textmaterial till en tidning för dess tryckta upplaga – då får inte tidningen lägga ut texten på Internet i dess nätupplaga om inte avtal om detta gjorts.
De som gör sammanställningar av information i kataloger, databaser etc. har ett 15-årigt skydd från det att arbetet framställdes.
Några undantag
Det är tillåtet att citera ur verk som är offentliggjorda. Men man får bara citera i en sådan omfattning som kan motiveras av sammanhanget och då i överens- stämmelse med god sed tex angivande av källa, att inte använda citatet för att ”försköna” sin egen text.
När det gäller undantag är också rätten att framställa ett enstaka exemplar för eget bruk tex spela av en låt, spara en bild på den egna datorn, kopiera en text. Detta undantag gäller inte datorprogram.
För undervisningsändamål kan fotokopiering utav material få göras under förutsättning att ett avtal gjorts med organisationen Bonus-Presskopia som är en ekonomisk förening och består av 16 bransch- och intresseorganisationer. I dessa organisationer finns olika typer av upphovsmän svarande för texter, noter, bilder, press etc.
Läs mer
Det finns mycket information inom området. Här följer ett antal adresser på Internet som kan vara lämpliga att studera. Organisationerna i bokstavsordning:
ALIS; Administration av litterära rättigheter
www.alis.org
BLF; Bildleverantörernas förening
www.blf.se
Bonus-Presskopia;
www.b-pk.se
BUS; Bildkonst Upphovsrätt i Sverige
www.bus.se
FST; Föreningen Svenska Tonsättare
www.fst.se
SLFF; Läromedelsförfattares Förbund
www.slff.se
Dataspelsbranschen, Swedish Games Industry
www.dataspelsbranschen.se
SAMI; Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
www.sami.se
SFF; Sveriges Fotografers Förbund
www.sfoto.se
SFF; Sveriges Författarförbund
www.forfattarforbundet.se
STIM; Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå
www.stim.se
Till slut: Vill du läsa lagen så klicka här