I kravet på kompetens ligger dels att kunna göra en bedömning av vad du som kund informerar rådgivaren om, dels att ha kunskap om de finansiella instrument och placeringar som är aktuella vid rådgivningen. Rådgivaren ska också ha praktisk erfarenhet av rådgivning.
Rådgivaren ska ha kunskap om relevanta lagar och regler och vad god rådgivningssed innebär. Både Finansinspektionen och Konsumentverket har gett ut regler där det bl.a. anges vilka kunskapsområden som den som lämnar råd ska vara insatt i och kunna tillämpa (FFFS 2004:4 och KOVFS 2004:5).
Den som lämnar rådgivning ska också göra ett kunskapstest med godkänt resultat. På så sätt säkerställs att den som lämnar råd verkligen har den kompetens som är nödvändig. Testet kan det finansiella företaget tillhandahålla själv men det är vanligt att rådgivare gör ett bastest som innehåller frågor om regelverk, etik, placeringar och sparformer samt finansiell ekonomi som tagits fram av ett externt bolag. Om företaget har ett eget test ska det granskas av någon oberoende person. Det krävs också att den som tillhandahåller finansiell rådgivning uppdaterar sina kunskaper. Det test som rådgivaren genomgått räcker alltså inte för all framtid.
Källa: Konsumenternas vägledning om bank och försäkring, Mars 2012