Påföljder (8 kap.)

En arbetsgivare eller någon annan skyddsansvarig som inte följer ett föreläggande eller förbud kan dömas till böter eller fängelse. De kan dömas även om det brott som begåtts varit av oaktsamhet (vårdslöshet).

Arbetsmiljöverket kan sätta ut ett vite. Om vitet döms ut av domstol träder det in istället för straff.

Det är bara fysiska personer som kan dömas till straff d.v.s. till böter eller fängelse. Normalt läggs ett vite ut på den juridiska personen (t.ex. ett AB) vilket innebär att det är bolaget som får betala. Dessa vitesbelopp är oftast betydligt högre än de böter som annars skulle utdömts av en person.

Arbetsmiljöverket kan utfärda föreskrifter med direkt straffsanktion. Följande punkter ger de som exempel:

  • tillstånd för att en anläggning, en arbetsprocess eller en arbetsmetod ska få användas
  • godkännande eller annat bevis om att en produkt stämmer med gällande krav
  • provning, kontroll eller granskningsintyg för att en teknisk anordning eller ett farligt ämne ska få användas
  • särskilda villkor för användning av tekniska anordningar eller kemiska produkter
  • förbud mot användning av arbetsprocesser, arbetsmetoder, tekniska anordningar eller kemiska produkter
  • läkarundersökningar av de anställda
  • märkning av tekniska anordningar eller kemiska produkter
  • anmälningar och andra uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna
  • register och förteckningar, som ska föras av arbetsgivare och andra skyddsansvariga
  • åldersgränser och arbetstidsregler för minderåriga

Det är också straffbelagt att

  • lämna osanna uppgifter när Arbetsmiljöverket har begärt upplysningar, handlingar eller prov samt att
  • ta bort en skyddsanordning utan giltigt skäl eller sätta den ur bruk

8 kap. Påföljder

Ansvar

1 §Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 eller 8 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.Lag (2013:610).

2 §Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket,
2. bryter mot föreskrifter om minderårigas arbete som har meddelats med stöd av 5 kap. 3 § andra stycket, 4 eller 5 §,
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,
4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk, eller
5. inte lämnar underrättelse till tillsynsmyndigheten i enlighet med 3 kap. 3 a §.
En gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 7kap. 7 § ska inte medföra straffansvar enligt första stycket.Lag (2013:610).

3 §Om ansvar för den som överträder 7 kap. 13 § finns bestämmelser i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Förverkande

4 §Har det vid ett brott som avses i detta kapitel använts en anordning eller ett ämne i strid mot förbud enligt 7kap. 7 §, ska egendomen eller dess värde förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt.Lag (2013:610).

Sanktionsavgift

5 §Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska tas ut om en överträdelse har skett av en föreskrift som har meddelats med stöd av 4kap. 1–8 §§. Avgiften ska tas ut även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
En föreskrift om sanktionsavgift ska ange hur avgiften beräknas för olika slag av överträdelser. Avgiftsbeloppet ska kunna fastställas direkt med ledning av den angivna beräkningsgrunden. Avgiften ska vara lägst 1000 och högst 1 000 000 kronor.Lag (2013:610).

5a § Någon sanktionsavgift ska inte tas ut för en gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 §.Lag (2013:610).

6 §Sanktionsavgiften ska tas ut av den fysiska eller juridiska person som drev den verksamhet där överträdelsen skedde.
Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften.
Avgiften tillfaller staten.Lag (2013:610).

6a § Arbetsmiljöverket prövar genom avgiftsföreläggande frågor om sanktionsavgifter.
Avgiftsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig enligt 6 § för en överträdelse föreläggs att godkänna avgiften omedelbart eller inom viss tid.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna avgörande om att avgift ska tas ut. Ett godkännande som görs efter det att den tid som angetts i föreläggandet har gått ut är dock utan verkan.Lag (2013:610).

7 §Om avgiftsföreläggandet inte har godkänts inom utsatt tid, får Arbetsmiljöverket ansöka hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets avgiftsföreläggandet har utfärdats, om att sanktionsavgift ska tas ut.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.Lag (2013:610).

8 §En sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta ska tas in i beslutet.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.Lag (2013:610).

9 §Har upphävts genomlag (2013:610).

10 §En beslutad avgift bortfaller om verkställighet inte har skett inom fem år från det att avgörandet vann laga kraft.Lag (2013:610).Lag (2013:610).

Källa: Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket