Innehållsförteckning
Definitionen i inkomstskattelagen
Enligt 13 kap. 1 § inkomstskattelagen avses med näringsverksamhet förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Till inkomstslaget räknas inkomster och utgifter på grund av sådan verksamhet. Vissa tillgångar räknas alltid som näringsverksamhet, till exempel innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt avverkningsrätt till skog. En privatbostad kan däremot aldrig ingå i en näringsverksamhet.
Juridiska personer
För juridiska personer, till exempel aktiebolag och ekonomiska föreningar, räknas i princip alla inkomster till näringsverksamhet. Enligt 13 kap. 2 § gäller det även inkomster av tillgångar och skulder samt kapitalvinster och kapitalförluster, trots att de inte ingår i en näringsverksamhet i lagens vanliga mening. All näringsverksamhet som en juridisk person bedriver räknas som en enda näringsverksamhet (13 kap. 10 §).
Fysiska personer – tre villkor
För en fysisk person, till exempel den som driver enskild näringsverksamhet, måste enligt Skatteverket tre villkor vara uppfyllda för att verksamheten ska räknas som näringsverksamhet. Verksamheten ska bedrivas självständigt, varaktigt (yrkesmässigt) och med vinstsyfte. Skatteverket gör en samlad bedömning, och om något av villkoren saknas beskattas inkomsten i ett annat inkomstslag.
Självständighet
Självständigheten avgränsar näringsverksamhet mot anställning. När Skatteverket bedömer om en uppdragstagare är självständig tas särskilt hänsyn till vad som har avtalats med uppdragsgivaren, hur beroende uppdragstagaren är av uppdragsgivaren och i vilken utsträckning uppdragstagaren är inordnad i uppdragsgivarens verksamhet (13 kap. 1 § andra stycket). Den som i praktiken arbetar som en anställd hos en enda uppdragsgivare kan alltså beskattas för inkomst av tjänst, även om arbetet faktureras.
Varaktighet
Verksamheten ska bedrivas regelbundet och vara tänkt att pågå under en längre tid. Enstaka uppdrag räknas normalt inte som näringsverksamhet, och ersättningen för dem beskattas då vanligen som inkomst av tjänst. Enligt Skatteverket kan inkomsten, när kravet på varaktighet inte är uppfyllt, också beskattas i inkomstslaget kapital, till exempel som kapitalvinst.
Vinstsyfte
Verksamheten ska syfta till att gå med vinst. Det krävs inte att den gör det från början, till exempel om stora investeringar behövs, men den ska kunna förväntas ge ett överskott på sikt. Enligt Skatteverket är det framför allt vinstsyftet som skiljer näringsverksamhet från hobby, och bedömningen görs utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Hobbyverksamhet
En verksamhet som saknar vinstsyfte räknas som hobby, till exempel försäljning av hemslöjd, valpar vid hunduppfödning eller honung från egen biodling. Ett överskott från hobbyverksamhet beskattas som inkomst av tjänst och redovisas på en särskild blankett i inkomstdeklarationen. Du betalar också egenavgifter på överskottet. Ett underskott får inte dras av mot andra inkomster, men det får sparas och kvittas mot överskott i samma hobbyverksamhet under de fem följande åren. Kortare uppdrag och gig, som att rasta hundar eller passa barn, räknas enligt Skatteverket inte som hobby utan som ersättning för arbete.
Vad innebär det att ha näringsverksamhet?
I näringsverksamhet får du dra av alla kostnader som behövs för att driva verksamheten, men inte personliga levnadskostnader. Driver du enskild näringsverksamhet beskattas överskottet hos dig som privatperson. I stället för arbetsgivaravgifter betalar du egenavgifter eller särskild löneskatt. Det finns också möjligheter att jämna ut och skjuta upp beskattningen, till exempel genom periodiseringsfond, expansionsfond och räntefördelning. Om du har flera verksamheter räknas de som en enda näringsverksamhet, medan en andel i ett handelsbolag redovisas för sig. Läs mer om intäkter av enskild näringsverksamhet och underskott av enskild näringsverksamhet.
Läs också om skatter.
Uppdaterad: texten har kompletterats med lagens definition, reglerna för juridiska personer, hobbyverksamhet och vad näringsverksamhet innebär skattemässigt. Källhänvisningen har preciserats.