Till herrelöst gods räknas bortkastade föremål och skräp (res derelictæ), även om sådant som uppkastats av vågorna på havsstranden – dock inte vrakgods. I brist på däremot stridande lagbestämmelser anses sådana föremål få tas i besittning och förvärvas av vem som helst. Att förvärva eller ockupera res nullius ger äganderätt till föremålet.
Benämningen res nullius används också om sådant som inte tillhör någon viss person, men dock genom särskild lagstiftning, först med regale, undantagits från allmänhetens fria tillägnande, såsom för det mesta är fallet med villebråd, fisk, fornsaker med mera.
Några bra tips innan du läser vidare
Ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet. Erbjuder ISK & 0 kr i courtage på all aktiehandel fram till 2025*
Courtage är avgiften för aktiehandel.
Levler är en ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet som just nu erbjuder courtagefri aktiehandel på svenska börsen.
Erbjudandet om courtagefri aktiehandel gäller fram till den 31 mars 2025. Denna kampanj gäller för handel på samtliga listor på Nasdaq Stockholm, med undantag för First North.
Öppna konto snabbt & enkelt med BankID.
Courtagefri aktiehandel utan begränsning på kontoinnehav.
25% rabatt på fondavgiften jämfört med t.ex. Avanza.
ISK och Aktiefondkontot hos Levler omfattas av insättningsgarantin.
Res nullius har sin motsvarighet i mark, såsom ingenmansland (terra nullius). Detta hör historiskt samman med den rättsliga grunden för kronans allmänningar såsom skogsregale, och även för kolonialismen. I historiska stater med slaveri var en människa res nullius om vederbörande inte var medborgare. Vidare brukar res nullius anses som grunden för skattebönders jordägande. Ättesamhället sågs som framsprunget ur att ättens stamfader ockuperat ett landområde som ansågs för res nullius, vilket gav dem privat jordägande. Enligt ett annat synsätt hade ätten blivit förlänad marken den ockuperade, och hade därför relativ äganderätt i förhållande till staten. I motsats till res nullius var området omkring den ockuperade marken, ättens allmänning, ett mellanting mellan res nullius och ägd jord. Eftersom vatten inte kan ockuperas betraktades allt vatten som tillhörande staten (vattenregale), och inte res nullius. Nybygge utanför ättens allmänning gav därför ägande- eller täkterätt, rätt att anses som ägare av marken som de själva röjde.
Läs mer om:
Äganderätt
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.