I begreppet vattenrätt brukar räknas in fastighetsägares rätt till vatten som ingår i eller är en del av en fastighet. I allmänhet gör man ingen skillnad på grundvatten och det vatten som finns i jöklar, åar, floder och sjöar. Vattenrätt kan också vara fristående som till exempel fiskerätt eller rätt att ta vatten eller använda vattendrag eller sjö som mottagare av avloppsvatten. I vattenrätt inkluderas också rätten att nyttja vatten för simning, rätt att färdas med båt eller flotte, rätt till farled, rätt att anlägga brygga eller lägga ut boj. I vattenrätt ingår också att dämma eller avleda vatten och sänka vattenytans nivå eller använda vatten för bevattning av åkrar eller andra odlingar.
I glest befolkade områden är rätten till vatten ofta inte problemfylld men ju fler människor och samhällen och stater som berörs desto större blir risken för konflikter. Rent dricksvatten är i vissa delar av världen en bristvara och nyttjandet av vattenkällorna och kontrollen av dem får allt större social och ekonomisk betydelse. Särskilt problematiskt blir det när stora vattenresurser i form av floder flyter genom många länder och länder högre upp i systemet anses göra oproportionerligt stora uttag eller orsaka oacceptabel nedsmutsning.
I vattenrätt ingår dock inte vad som betecknas som havsrätt, som i allmänhet har internationell rättslig grund eller i allt fall är reglerat av en eller flera stater eller i Förenta nationernas havsrättskonvention.
Sverige
Rätten till vatten bygger i hög grad på äganderätten till fastighet och därmed till det vatten som hör till fastigheten. Samtidigt är användandet reglerat framför allt genom Miljöbalken. Fastighetsägaren kan i sin tur upplåta en fristående rätt att ta eller nyttja vatten antingen genom avtal eller genom att upplåta servitut. Den som avser att nyttja vattnet måste i allmänhet söka tillstånd.[1] En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den.[2]Om det enbart rör ett mindre vattenuttag från sjöar och vattendrag behöver man inte söka tillstånd. Då räcker det att anmäla sitt uttag till länsstyrelsen. En anmälan ger dock inte samma rättigheter som ett tillstånd.
Om det är uppenbart att inga allmänna eller enskilda intressen skadas så behöver man varken anmäla eller söka tillstånd. Men om man inte har tillstånd är man skyldig att bevisa att uttaget inte har inverkat på omgivningen, ifall någon annan påstår att en skada har uppstått. Man behöver heller inte ha något tillstånd för bevattning av den egna villaträdgården eller när man tar vatten till djur. Detta anses som husbehovsvatten.
Noter
- https://lagen.nu/1998:808#K11P9
- https://lagen.nu/1998:808#K11P6
Läs mer om:
Miljöbalken
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.