Innehållsförteckning
Fördragen är grunden
De grundläggande reglerna för EU-samarbetet finns i fördragen. De kan jämföras med ett lands grundlag. Fördragen anger inom vilka områden EU får lagstifta, vilka institutioner som fattar beslut och hur besluten ska gå till. EU har tre grundfördrag:
- EU-fördraget (fördraget om Europeiska unionen, FEU), som beskriver EU:s mål, institutionernas uppgifter och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det kallas även Maastrichtfördraget och började gälla 1993.
- EUF-fördraget (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF), som anger vilka områden EU får besluta om och hur. Det kallas även Romfördraget och började gälla 1958.
- Euratomfördraget med regler om kärnenergi, som också började gälla 1958.
Ändringar görs genom ändringsfördrag enligt artikel 48 i EU-fördraget och kräver att alla medlemsländers parlament godkänner dem. Det senaste är Lissabonfördraget, som började gälla i december 2009. Läs mer i fördragen är grunden.
Olika typer av rättsakter
EU:s lagar och regler kallas med ett gemensamt namn för rättsakter. Varje rättsakt måste ha en rättslig grund, alltså en artikel i fördragen som visar att EU har rätt att besluta i frågan. Tre typer är bindande:
- Förordning – gäller på exakt samma sätt i alla EU-länder och börjar gälla direkt. Den förs inte in i svensk lag, men svenska regler kan behöva anpassas.
- Direktiv – sätter upp ett mål som länderna själva bestämmer hur de ska nå. Länderna har ofta två år på sig att genomföra direktivet. I Sverige stiftar riksdagen de lagar som behövs.
- Beslut – riktar sig till exempel till ett land eller ett företag och är bindande för den det gäller.
Två typer är inte bindande: rekommendationer och yttranden. De kan ändå få betydelse, till exempel när EU-domstolen tolkar EU-rätten. Se även olika typer av EU-lagar.
Hur en EU-lag blir till
Vanligast är det ordinarie lagstiftningsförfarandet. EU-kommissionen lägger fram ett förslag, och sedan beslutar ministerrådet och Europaparlamentet gemensamt. Innan dess kan riksdagen och de andra nationella parlamenten göra en subsidiaritetsprövning, alltså pröva om frågan bör avgöras på EU-nivå eller i varje land. I ministerrådet fattas besluten oftast med kvalificerad majoritet. Det innebär att minst 55 procent av länderna, i dag minst 15 av 27, ska stödja förslaget och att de tillsammans ska omfatta minst 65 procent av EU:s befolkning.
EU-lag gäller före svensk lag
Om en svensk lag strider mot en EU-lag är det EU-lagen som gäller. Det är medlemsländerna som ska genomföra reglerna och kommissionen som bevakar att det sker. Följer ett land inte reglerna kan kommissionen inleda ett överträdelseförfarande och i sista hand väcka talan vid EU-domstolen. Läs mer i EU-lagar gäller framför svenska lagar.
EU-domstolen tolkar reglerna
Är en svensk domstol osäker på hur en EU-regel ska tolkas kan den begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Den svenska domstolen måste följa EU-domstolens tolkning, men avgör själv sakfrågan. Läs mer om EU-domstolen.
Uppdaterad: texten har byggts ut med fördragen, typerna av rättsakter, lagstiftningsförfarandet och förhandsavgöranden enligt riksdagens information om EU.