Bandmaskar hos fisk

Vad är bandmaskar?

Rå fisk kan innehålla parasiter som kan orsaka besvär hos människor, men i Sverige är rapporterade fall av infektioner med parasiter från fisk ytterst sällsynta.

Fiskbinnikemask är en parasit som i Sverige kan finnas i vilda sötvattensfiskar. Parasitens ägg kläcks i vatten och utvecklas till larv när parasitäggen äts upp av små kräftdjur vilka i sin tur äts av många fiskar. För att bli könsmogen binnikemask måste en infekterad fisk ätas rå eller ofullständigt värmebehandlad av människor, däggdjur eller fåglar. Dessa sprider sedan parasitens ägg via sin avföring.
 

Var finns bandmaskar?

Fiskbinnikemask är vanlig i fisk från insjöar, vattendrag och Bottniska viken. Infektioner med fiskbinnikemask var tidigare vanliga i norra Europa, men har minskat drastiskt. Det är numera ovanligt att man påvisar masken hos personer i Sverige. I Finland rapporteras fortfarande ett tjugotal fall per år.
 

Sjukdomstecken

Smittade personer har i regel inga symtom alls, enstaka personer kan dock utveckla vitamin B12-brist eftersom den vuxna masken förbrukar detta vitamin. Ökad eller minskad aptit, viktminskning, buksmärtor eller blodbrist kan också förekomma.
 

Hur undviker man att bli sjuk?

Parasiter dör  vid djupfrysning. Fisk som man tänker äta rå, gravad, eller kallrökt bör frysas i minus 18 °C i tre dygn. Det gäller även fisk som används för att göra ceviche (rå fisk som marineras några timmar i pressad lime eller citron). Större hela fiskar kan behöva frysas ytterligare ett par dygn. Däremot behöver man inte frysa odlad lax, eftersom risken för att den ska innehålla parasiter är ytterst liten. Det kan också finnas odlad fisk av andra arter som inte behöver frysas. I så fall ska det stå på paketet att fisken har odlats på ett sådant sätt att den inte innehåller parasiter.

Fiskbinnikemasken dör även när fisken upphettas. Det går dock inte att säga vid vilken temperatur det sker.

För fisk som säljs med avsikten att den ska ätas rå eller nästan rå finns särskilda krav i lagstiftningen. Den måste antingen frysas eller ha odlats på ett sådant sätt att livsmedelsföretaget kan visa att den är säker med avseende på parasiter. Risken för att man ska drabbas av parasiter från fisk när man till exempel äter sushi på restaurang eller gravad fisk som man köpt i affär är därför försumbar.

För att undvika att parasiter av typen rundmaskar migrerar ut från tarmen till fiskens kött, bör fisken rensas så fort som möjligt efter fångst.
 

Fördjupning

Fiskbinnikemask – Diphyllobotrium latum

Fiskbinnikemasken (Diphyllobothrium latum) har fiskätande däggdjur, till exempel människa, hund, katt och björn, som huvudvärd. En vuxen mask kan leva i många år och bli fyra till tio meter lång. Livscykeln startar med kräftdjur (djurplankton) som första mellanvärd och därefter planktonätande fiskar som andra mellanvärd. Rovfiskar kan sedan bli bärare av parasiten.

Larver av fiskbinnikemasken förkommer ofta i sötvattenfisk från sjöar och vattendrag, till exempel gädda, lake, abborre, gärs och i enstaka fall också i röding och öring . Den är också relativt vanlig i fisk från det bräckta vattnet i Bottniska viken, men förekommer inte i Östersjön (den del som sträcker sig från Ålands hav till Öresund) eller andra vatten med högre salthalt.

Fiskbinnikemasken är tämligen harmlös och sjukdomssymtomen är förhållandevis milda. Smittade personer har i regel inga symtom alls, men vissa kan drabbas av viktminskning, få magont, diarré, yrsel och trötthet. I enstaka fall kan blodbrist uppstå på grund av vitamin B12-brist eftersom masken också behöver vitaminen. Infektioner med fiskbinnikemask var tidigare vanliga i norra Europa, men har minskat drastiskt. Det är numera ovanligt att man påvisar masken hos personer i Sverige. I Finland rapporteras dock fortfarande ett tjugotal fall per år.

Avdödning av parasiter

Den mesta kunskapen om parasiters känslighet för olika kemiska och fysikaliska behandlingar är hämtad från försök med spiralmasken. Andra fiskparasiter kan överlag antas ha liknande egenskaper. Sugmaskar är dock mer värmetåliga än spiralmasken, men å andra sidan känsligare för frysning.

Frysning och värmebehandling

Effekten av frysning är beroende av frystid och temperatur. Lagstiftningens krav för fisk som ska serveras rå är frysning till -20 °C i hela fisken under minst 24 timmar.  För fiskbinnikemask finns det försök som pekar på att det räcker med förvaring i hushållsfrys (-18 °C) ett dygn. Sugmaskar av släktena Clonorchis och Opisthorchis (betydelsefulla parasiter i östra och sydöstra Asien) har visats kunna avdödas genom frysning vid -10 °C i fem dygn.

Fiskbinnikemasken dör även när fisken upphettas. Det går dock inte att säga vid vilken temperatur det sker.

Hur stor är risken att fisk ska utgöra en smittkälla för parasiter?

Vildfångad fisk
Sannolikheten för att vildfångad fisk ska vara infekterad med humanpatogena parasiter beror på i vilket vatten fisken är fångad. Det är vanligt att fisk från salta vatten, till exempel längs västkusten, och i fisk från södra delen av egentliga Östersjön bär på spiralmask och torskmask. I resten av egentliga Östersjön och i Bottniska viken är sannolikheten att dessa parasiter ska förekomma mycket liten, även om migration av fisk från södra Östersjön inte kan uteslutas. I fisk från insjöar, vattendrag och även Bottniska viken är fiskbinnikemask vanligt förekommande.

Det innebär att parasiter kan förekomma i all vildfångad fisk, även om sannolikheten varierar beroende på var fisken är fångad. Om vildfångad fisk äts rå utan att först frysas tillräckligt kallt och tillräckligt länge, alternativt mognadslagras vid tillräckligt hög salthalt och tillräckligt länge, finns det därför mer eller mindre stor risk att den kan utgöra en smittkälla för parasiter.

Efsa ger rådet att vildfångad fisk inte ska ätas rå eller nästan rå utan ytterligare behandling.

Odlad lax
Sannolikheten att lax (Salmo salar) ska vara infekterad parasiter är mycket liten eftersom odlingen inte baseras på vildfångad fisk samt att fisken odlas i flytande kassar eller tankar på land och föds upp på pellets. Det finns också data som bekräftar att det är oerhört sällsynt att odlad lax är infekterad med parasiter.

Efsa drar slutsatsen att risken för att lax som föds upp under sådana former ska vara infekterad med parasiter är försumbar.

Odlad fisk av andra arter än lax
Odlad fisk kan bli infekterad med parasiter på två sätt. Det ena är om den utfordras med obehandlad fisk eller fiskrester. Det andra är om odlingen baseras på ung vild fisk som fångas och sedan föds upp.

Sannolikheten för att odlad fisk ska vara infekterad med parasiter är störst i odlingssystem som baseras på uppfödning av vildfångade fiskar, och där utfodring sker med färsk obehandlad marin fisk eller fiskrester. Data över förekomst av parasiter i andra fiskarter än lax (Salmo salar) är bristfälliga.

Det innebär att det inte går att utesluta att parasiter förekommer i odlad fisk av andra arter än lax, även om sannolikheten i hög grad varierar beroende på produktionssystem. Om fisken äts rå utan att först frysas tillräckligt kallt och tillräckligt länge, alternativt mognadslagras vid tillräckligt hög salthalt och tillräckligt länge, finns det därför mer eller mindre stor risk att den kan utgöra en smittkälla för parasiter.

Efsa gör bedömningen att det inte är möjligt att identifiera andra arter av odlad fisk än lax som inte kan utgöra en smittkälla för parasiter. 
 

Källa:

Livsmedelsverket