Material i kontakt med livsmedel

Konsumenterna får inte heller vilseledas genom det sätt på vilket ett material eller en produkt märks, marknadsförs och presenteras.
 

Vilken lagstiftning reglerar material i kontakt med livsmedel?

Det finns många lagar som reglerar material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Nedan följer generella och specifika lagstiftningar samt nationell lagstiftning.

Generell lagstiftning
Den övergripande lagstiftningen är förordning (EG) nr 1935/2004 – om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, se länk längst ner på sidan under ”Mer information”. Både tillverkare av material och produkter och livsmedelsföretagare omfattas av denna. Förordningen säger att materialet under avsedda användningsförhållanden inte får överföra ämnen till livsmedlet i sådana mängder att det

• utgör en risk för människors hälsa,
• medför en oacceptabel förändring i livsmedlets sammansättning, eller
• medför en försämring av livsmedlets smak- och luktegenskaper.

Konsumenterna får heller inte vilseledas genom det sätt på vilket ett material eller en produkt märks, marknadsförs och presenteras.

Samtliga tillverkare och importörer av material och produkter samt de livsmedelsföretagare som använder material och produkter i sin livsmedelsproduktion ska ha ett system för spårbarhet ett steg bakåt och ett steg framåt i leveranskedjan, utom vid försäljning direkt till konsument. Detta för att kunna underlätta kontroll och återkalla defekta produkter.

I förordningen finns också krav på hur märkningen av material och produkter ska vara utformad.

Samtliga tillverkare av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas även av förordning (EG) nr 2023/2006 om god tillverkningssed (GMP). Denna förordning säger att det ska finnas ett kvalitetssystem för alla led i tillverkning, förädling och distribution av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Specifik lagstiftning
Utöver ovanstående generella lagstiftningar finns specifik lagstiftning (särskilda åtgärder) för vissa material och ämnen. Den mest omfattande av dem är förordning (EG) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Se länk under ”Mer information” längst ner på sidan.

Särskilda förordningar och direktiv finns även för återvunnen plast, aktiva och intelligenta material, regenererad cellulosa, keramiska produkter, epoxiderivat, N-nitrosaminer och N-nitroserbara ämnen från dinappar och tröstnappar av elastomer eller gummi.

För närvarande finns en tillfällig lagstiftning, förordning (EU) nr 284/2011, som reglerar importen av köksredskap i plast av polyamid och melamin från Kina och Hong Kong.

Nationell lagstiftning
EU:s förordningar gäller som lagstiftning i alla medlemsstater. EU:s direktiv är däremot krav på respektive medlemsstat att införa vissa krav i sina respektive nationella lagstiftningar.

I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2011:7) om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel finns kraven i EU:s direktiv gällande bl. a. keramik och regenererad cellulosa införda.

I Sverige finns en regel om att bisfenol A och föreningar där bisfenol A ingår inte får användas i lack och ytskikt i förpackningar för sådana livsmedel som är särskilt avsedda för barn mellan 0 och 3 år. Detta regleras i livsmedelsförordningen. Detta krav gäller alltså fler produkter än plastförordningens krav, som endast gäller nappflaskor av plast.
 

Vem kontrollerar att materiallagstiftningen följs?

Livsmedelsverksamheter
Kontroll av att material och produkter används på rätt sätt av livsmedelsföretagare görs av den kontrollmyndighet som är utsedd i livsmedelsförordningen som behörig kontrollmyndighet. Myndigheten kontrollerar också att materialen och produkterna som används är avsedda för kontakt med livsmedel.

Tillverkare, importörer och försäljare av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för kontroll av material i kontakt med livsmedel. I dagsläget saknas dock nationell lagstiftning som visar vilken/vilka kontrollmyndigheter som är behöriga att registrera materialföretag och därmed är behörig att utföra offentlig kontroll av företagen.
 

Godkänner Livsmedelsverket material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel?

Nej, Livsmedelsverket godkänner inga material eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det är tillverkaren, importören eller livsmedelsproducenten (den som släpper ut materialet eller produkten på marknaden) som ansvarar för att materialet och produkterna är lämpliga att använda till avsedda livsmedel och att lagstiftningskraven uppfylls.
 

Vad är ”förklaring om överensstämmelse” (Declaration of Compliance, DoC) och vem ansvarar för den?

Material och produkter av plast, keramik, regenererad cellulosa samt aktiva och intelligenta material och produkter ska åtföljas av en förklaring om överensstämmelse (Declaration of compliance) som visar att materialen och produkterna uppfyller kraven i gällande lagstiftning och under vilka förutsättningar och till vilka livsmedel materialet eller produkten kan användas. För material och produkter gjorda av dessa material finns specifik lagstiftning som bl. a. reglerar migration, migrationstester och dokumentation. Varje led i leveranskedjan, från råvaruproducent till tillverkare av färdig produkt, ska utfärda en förklaring om överensstämmelse baserad på dokumentationen från tidigare led i kedjan. Den skriftliga förklaringen ska finnas i varje led i leveranskedjan utom i detaljhandelsledet. För keramik ska förklaringen finnas tillgänglig även i detaljhandeln. I detaljhandeln, där försäljning sker direkt till konsumenten, ska materialen och produkterna vara märkta i enlighet med artikel 15 i förordning 1935/2004.

I all specifik lagstiftning som finns för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel finns beskrivet vad en förklaring om överensstämmelse ska innehålla.

Dokumentationen ska vara tillgänglig för livsmedelsföretagaren och på begäran även kunna visas upp för behörig myndighet.
 

Vem kan utföra analyser och tester?

RISE Innventias näringslivsgrupp Normpack (branschorganisationen för material och produkter i kontakt med livsmedel) utbildar, utvärderar och utfärdar certifikat för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Exempel på laboratorier som analyserar prov är RISE Innventia i Stockholm, DTU (Danskt Teknologiskt Universitet) i Danmark och TNO (Nederländernas organisation för tillämpad forskning) i Nederländerna.
Livsmedelsverket utför inga analyser eller tester på material eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
 

Får bisfenol A förekomma i material i kontakt med livsmedel?

Bisfenol A (BPA) är ett godkänt ämne i plast enligt förordning (EG) nr 10/2011 som bland annat reglerar vad som får finnas i plast. BPA används i polykarbonatplast och i epoxylack. Det finns ett gränsvärde för hur mycket av ämnet som får föras över till livsmedlet. Bisfenol A får inte användas vid tillverkning av nappflaskor av polykarbonat avsedda för spädbarn, det får inte heller användas i lack och ytskikt i förpackningar för sådana livsmedel som är särskilt avsedda för barn mellan 0 – 3 år.
 

Får all sorts plast användas i livsmedelsförpackningar?

I plastförordning (EG) nr 10/2011 finns en lista över ämnen som är godkända att använda i plast. Ämnen som inte finns med i listan måste först genomgå en utvärdering av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, innan de får användas. Plasten ska ha genomgått migrationstester som visar att ämnen inte ”läcker ut” i livsmedlet i mängder som överstiger givna gränsvärden. I förordningen regleras även användningsområden för vissa plaster, gränsvärden och hur migrationstester ska utföras.
 

Vilken sorts engångshandskar får användas vid matlagning?

Liksom för andra material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska engångshandskar vara märkta med information om detta i text eller symbol (glas/gaffel). Vid behov ska det även finnas särskilda anvisningar som talar om hur materialet kan användas, t.ex. information om att materialet är olämpligt att användas vid hantering av feta livsmedel. Detta regleras i artikel 15 i förordning (EG) nr 1935/2004.

Ftalater är en grupp mjukgörare som kan finnas i plastmaterial, däribland plasthandskar. Det finns flera ftalater som är godkända att använda i plast som är avsedd att komma i kontakt med livsmedel. För ftalater, liksom för andra ämnen i plast, finns det gränsvärden i plastförordningen (förordning (EG) nr 10/2011).
 

Vad finns det för krav på köksutrustning?

Köks- och processutrustning ska också uppfylla kraven i materiallagstiftningen. Detta gäller för all utrustning som kommer i direktkontakt med livsmedel som t.ex. köksapparater, skärbrädor, grytor, mm.
 

Vilka förpackningar är lämpliga att använda i mikrovågsugn?

Risken att ämnen förs över från förpackning till livsmedel är större vid höga temperaturer. Därför blir kraven högre på en förpackning som är tänkt att värmas i vanlig ugn eller mikrovågsugn. Alla material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska vara märkta så att användaren förstår hur de kan användas. Man bör därför inte använda en förpackning i mikrovågsugn om det inte finns märkning som visar att det går bra.
 

Finns det några risker vid användning av olika förpackningar och material?

Återvunnet papper
Kunskapen om återvunnet (returfiberbaserat) papper är begränsad.
Det finns risk för att återvunnet papper innehåller små mängder av kemiska föroreningar från tryckfärger, lim och ytbeläggningar och möjligen är också pappret av sämre mikrobiologisk kvalitet. Livsmedelsverket rekommenderar därför att man inte använder återvunnet papper i direkt kontakt med vattenhaltiga och feta livsmedel, speciellt inte i högre temperatur som t.ex. i mikrovågsugn.

Kopparkärl
Kopparkärl som inte är belagd med tenn eller rostfritt stål kan utlösa koppar vid höga eller låga pH-värden. Flytande livsmedel ökar också kopparhalten som kan läcka ut i livsmedlet.

Återanvända plastförpackningar
De allra flesta plastförpackningar som redan har kommit i kontakt med livsmedel när de köps, exempelvis glassförpackningar, sylthinkar eller kesoburkar, är inte avsedda för återanvändning och sannolikt inte kontrollerade för detta i enlighet plastförordningen (EU) nr 10/2011. Det kan därför finnas risk för att ämnen överförs i halter som överstiger gränsvärden om förpackningen återanvänds. I synnerhet om maten är t.ex. surare eller fetare än den produkt som plastburken ursprungligen var avsedd för. Plastburken kanske inte heller är avsedd för långtids- eller frysförvaring. Det är därför inte lämpligt att återanvända sådana engångsförpackningar.

Konservburkar
I de allra flesta fall är burken på insidan belagd med en lack. Dock finns det fortfarande burkar som är olackerade, till t ex konserverade mandariner eller vissa inlagda grönsaker. Tenn kan då läcka ut från tennskiktet som finns på insidan av burken, speciellt om innehållet är lite surt (lågt pH). Tennläckaget påbörjas då burken öppnas bland annat på grund av syretillförsel. Man bör därför inte använda öppnade konservburkar att förvara mat i.

Aluminiumfolie och aluminiumkärl
Att använda köksredskap av aluminium i matlagningen är inte hälsofarligt. Man bör dock inte förvara sura livsmedel någon längre tid i aluminiumkärl eller i aluminiumfolie. Folie bör inte heller vara i direktkontakt med sura livsmedel i ugnen. Detta på grund av att aluminium kan lösas ut i livsmedlet.
 

Räknas rengöringsmedel som material i kontakt med livsmedel och kan Livsmedelsverket godkänna rengöringsmedel?

Rengöringsmedel kommer inte i direktkontakt med livsmedel och omfattas inte av lagstiftningen för material i kontakt med livsmedel. Reglerna för dessa produkter är generella och finns i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Där står att inga ämnen som skulle kunna göra livsmedlet otjänligt får användas.

Livsmedelsverket godkänner inga rengöringsmedel. Information och regler för kemikalier finns på Kemikalieinspektionens webbplats.
 

Vad står ”glas och gaffel”-symbolen för och hur får man använda den? 

”Glas/gaffel”-symbolen är ett av flera sätt att märka material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det går även bra att märka material och produkter med orden ”för kontakt med livsmedel” eller att ange ett specifikt användningsområde (t.ex. vinkaraff). Om det är uppenbart att produkten är avsedd för livsmedel så behövs ingen märkning (t.ex. för en gaffel eller en kaffebryggare). ”Glas/gaffel”-symbolen ska kompletteras med information om materialet inte är lämpligt att använda i exempelvis höga temperaturer, för feta livsmedel etc. Om en produkt är märkt med glas/gaffel-symbolen och det inte finns någon ytterligare information om användning ska produkten kunna användas under alla normala förhållanden för kontakt med livsmedel.

Vidare ställs krav på att märkningen ska var lätt att förstå och var märkningen ska finnas. Hur material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska märkas regleras i artikel 15 i ramförordningen (EG) nr 1935/2004.Vidare ställs krav på att märkningen ska var lätt att förstå och var märkningen ska finnas. Hur material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska märkas regleras i artikel 15 i ramförordningen (EG) nr 1935/2004.

Läs mer om:

Lokaler, hantering och hygien i livsmedelsföretag
Faror förknippade med vissa livsmedel
Hygienregler – Företagets egen kontroll
Rökning och PAH
Arsenik i ris
 

Källa:

Livsmedelsverket