Frihandel vid import

Frihandel som ger tullfrihet eller tullnedsättning

Du som importerar en vara till Sverige kan många gånger få tullfrihet eller tullnedsättning på din vara tack vare de frihandelsavtal, ensidiga förmånsarrangemang och tullunionsavtal som EU har slutit med många länder.

Frihandelsavtal

EU:s frihandelsavtal innebär att varor som uppfyller reglerna för att bli ursprungsvaror kan få förmånsbehandling både när du importerar dem till EU och när avtalsparten importerar dem.

Ensidiga förmånsarrangemang

EU har även beslutat om ensidiga förmånsarrangemang gentemot vissa länder eller grupper av länder. Ett exempel på ett ensidigt förmånsarrangemang är det allmänna preferenssystemet för utvecklingsländer GSP (General System of Preferences).

GSP innebär att varor med ursprung i ett av de så kallade förmånsländerna kan få förmånsbehandling när du importerar dem till EU. Däremot får inte varor med ursprung i EU någon förmånsbehandling när du exporterar dem till samma länder.

Tullunionsavtal

EU har ingått tullunionsavtal med Turkiet, Andorra och San Marino som innebär förmånsbehandling av varor vid såväl import till EU som vid import till avtalsparten. En vara som omfattas av ett tullunionsavtal får inget ursprungsintyg utan i stället ett intyg om att varan är i fri omsättning.

Om du importerar en vara från Turkiet och vill skicka den vidare till en frihandelspart med ursprungsintyg behöver du en leverantörsdeklaration som styrker din varas ursprung.

Du behöver intyg

För att kunna få förmånsbehandling behöver du styrka din varas ursprung med ett ursprungsintyg eller ett intyg om att din vara är i fri cirkulation inom tullunionen.
Vilken typ av intyg du ska använda beror bland annat på vilket avtal som är aktuellt. Även beloppet påverkar vilken typ av ursprungsintyg du kan använda. Det finns olika bestämmelser för olika länder.
 

Ursprung vid import

Det är viktigt att skilja på bestämmelser för ursprung som medför förmånsbehandling och bestämmelser för ursprung som inte medför förmånsbehandling.

Ursprung som medför förmånsbehandling

Förmånsbehandling bygger på EU:s frihandelsavtal och beslut om ensidiga förmånsåtaganden och innebär tullfrihet eller tullnedsättning. Det betyder att produkter som har sitt ursprung i de länder och områden som omfattas av avtalen helt kan befrias från tullavgifter eller kan få sänkta tullavgifter.

För tullunionsavtal (som vi har med Turkiet, Andorra och San Marino) är det inte ursprunget som avgör om en vara kan få förmånsbehandling, utan om varan är i fri omsättning.

För att en vara ska få ursprungsstatus ska den antingen vara helt framställd eller tillräckligt bearbetad eller behandlad i ett avtalsland (när den ska importeras) eller inom EU (när den ska exporteras). Det räcker alltså inte att en vara exporteras från ett avtalsland för att den ska anses ha ursprung i det landet.

Ursprung som inte medför förmånsbehandling

I de fall EU har infört bestämmelser om licenser, antidumpningstullar och kvoter vid import från ett bestämt land är det viktigt att kunna fastställa i vilket land varan har sitt ursprung. Reglerna för att fastställa ursprunget i samband med dessa handelspolitiska åtgärder kallas för allmänna ursprungsregler. De gäller också i samband med sanktioner och vid framställning av handelsstatistiska uppgifter.
 

Intyg för förmånsbehandling vid import

För att få förmånsbehandling när du importerar varor behöver du använda rätt intyg. Du behöver också veta vilka olika regler som gäller för de olika intygen.

Fakturadeklaration, ursprungsdeklaration och ursprungsförsäkran

En fakturadeklaration, ursprungsdeklaration eller ursprungsförsäkran är en specifik text på en faktura eller på ett annat kommersiellt dokument som intygar en varas ursprung.

En deklaration om ursprung kan vara något av följande:

• fakturadeklaration
• fakturadeklaration EUR-MED
• ursprungsdeklaration
• ursprungsdeklaration EUR-MED
• ursprungsförsäkran.

Deklarationen består av en specifik text som exportören skriver på en faktura eller på ett annat kommersiellt dokument. Exportören måste kunna styrka för tullmyndigheten att villkoren för deklarationen är uppfyllda.

Kanada och Sydkorea

I dessa båda avtal finns inte alternativet att använda ett varucertifikat EUR.1. En kanadensisk exportör behöver ett så kallat Business Number, BN-nummer, förutom i de fall sändningen inte är kommersiell och har ett värde på högst 2 000 CAD. I Sydkorea behöver exportören ha tillstånd när ursprungsvarornas värde överstiger 6 000 euro.
 

Källa: Tullverket
(Texten är inte bindande och har erhållits gratis, se Ansvarsfriskrivning)