Sedan cirka 40 år tillbaka har man internationellt uppmärksammat möjligheten att minska tillgången på olaglig narkotika genom att strypa tillgången på de kemikalier som behövs vid tillverkningen. Hur detta bör genomföras preciserades i artikel 12 i FN:s narkotikabrottskonvention från 1988. Sverige blev en part av konventionen i juli 1991 och i dag är en majoritet av världens stater delaktiga. Syftet med kontrollen är att förhindra att kemikalier från den lagliga hanteringen överförs till illegala tillverkare av narkotika och att höja vaksamheten på den legala marknaden.
Samarbete mellan företag och myndigheter
Som ett led i att uppnå syftet med artikel 12 i FN:s konvention finns inom EU gemensamma regler för övervakning av handel inom gemenskapen samt vid import och export.
Av EU:s bestämmelser framgår att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för samarbete mellan de behöriga myndigheterna och marknadsaktörerna. Marknadsaktörerna ska omgående underrätta de behöriga myndigheterna om till exempel ovanliga beställningar och transaktioner i vilka förtecknade ämnen ingår, eftersom det kan tyda på att ämnen avleds till olaglig framställning av narkotika.
De behöriga myndigheterna är Läkemedelsverket, Rikskriminalpolisen och Tullverket.
De lagar som reglerar import och export av narkotikaprekursorer är:
- Smugglingslagen
- Narkotikastrafflagen
- Rådets förordning (EG) nr 111/2005 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer
- Kommissionens förordning (EG) nr 1277/2005 om tillämpningsföreskrifter
- FN:s narkotikabrottskonvention från 1988
Källa: Tullverket
(Texten är inte bindande och har erhållits gratis, se Ansvarsfriskrivning)