Åklagarmyndighet

Åklagarmyndigheten är den statliga myndighet som ansvarar för den allmänna åklagarverksamheten i Sverige. Myndighetens åklagare leder förundersökningar, beslutar om åtal ska väckas och för statens talan i domstol. Tillsammans med Ekobrottsmyndigheten utgör Åklagarmyndigheten det svenska åklagarväsendet.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Uppdrag

Åklagaren är en länk i rättskedjan mellan polis, domstol och kriminalvård. Målet är att den som begår brott ställs till ansvar på ett effektivt och rättssäkert sätt. De grundläggande reglerna om åklagare finns i rättegångsbalken och i åklagarförordningen (2004:1265), medan myndighetens uppgifter anges i förordningen (2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten.

  • Leda förundersökningar – vid mer komplicerade brott, eller när en person är skäligen misstänkt, leder åklagaren utredningen och ger polisen direktiv.
  • Besluta om åtal – enligt 20 kap. 6 § rättegångsbalken ska åklagaren som huvudregel väcka åtal för brott som hör under allmänt åtal, om det finns tillräckliga skäl (åtalsplikt).
  • Föra talan i domstol – åklagaren företräder staten i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.
  • Andra beslut – åklagaren kan bland annat utfärda strafföreläggande, besluta om åtalsunderlåtelse i vissa fall och begära att en misstänkt ska häktas.
  • Begränsa brottsvinster – i uppdraget ingår att verka för att vinster av brott förverkas.

Åklagaren ska vara objektiv och beakta omständigheter både till den misstänktes nackdel och fördel.

Organisation

Åklagarmyndigheten leds av riksåklagaren, som är landets högsta åklagare och den enda allmänna åklagaren i Högsta domstolen. Den operativa verksamheten bedrivs i geografiska åklagarområden med allmänna åklagarkammare som ungefär motsvarar ett eller två län. Därutöver finns nationella riksenheter för bland annat miljö- och arbetsmiljömål, korruption, säkerhetsmål och internationell och organiserad brottslighet. Särskilda åklagarkammaren handlägger misstankar om brott av bland annat poliser, åklagare och domare.

Från regionala myndigheter till en myndighet

Tidigare var åklagarväsendet uppdelat på flera regionala åklagarmyndigheter, var och en ledd av en överåklagare och med ett antal åklagarkammare under sig. Sedan 2005 är verksamheten samlad i en enda central förvaltningsmyndighet, Åklagarmyndigheten. Titlarna överåklagare och vice överåklagare finns kvar för chefer med särskilda ansvarsområden inom myndigheten.

Ekobrottsmyndigheten och Eppo

Ekobrottsmyndigheten inrättades 1998 som en åklagarmyndighet med särskilt ansvar för att förebygga och bekämpa ekonomisk brottslighet. Där arbetar åklagare tillsammans med poliser, ekobrottsutredare och revisorer. Riksåklagaren är högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.

Sedan 2024 deltar Sverige i Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), som utreder och lagför brott mot EU:s ekonomiska intressen. De svenska europeiska delegerade åklagarna är placerade vid Ekobrottsmyndigheten, och Åklagarmyndigheten är central kontaktpunkt mot Eppo.

Från anmälan till dom

En brottsanmälan görs normalt till polisen. Om förundersökningen ger tillräckligt underlag väcker åklagaren åtal genom en stämningsansökan till tingsrätten, som sedan utfärdar stämning på den tilltalade. Läs mer om hur brott kan förebyggas i artikeln om Brottsförebyggande rådet.

Källor: Åklagarmyndigheten – Uppdrag och mål, Åklagarmyndigheten – Organisation, Åklagarmyndigheten – Riksåklagaren, förordningen (2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten, rättegångsbalken (1942:740), Ekobrottsmyndigheten – Om oss, förordningen (2024:632) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten. Uppdaterad oktober 2026.

Lämna en kommentar