Biometri

Biometri, av grekiskans bios (liv) och metron (mått), har två betydelser. Ursprungligen är det ett samlingsnamn för de matematiska och statistiska metoder som används inom biologin, till exempel för att analysera data från ringmärkning av fåglar. I dag används ordet oftast om tekniker för att identifiera personer med hjälp av kroppsliga eller beteendemässiga egenskaper.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Biometri vid identifiering

Biometrisk identifiering innebär att en del av kroppen mäts elektroniskt och jämförs med en tidigare lagrad mall. Systemet kan antingen verifiera att en person är den hon utger sig för att vara, eller identifiera en okänd person genom att söka i ett register.

Vanliga biometritekniker

Biometritekniker är samlingsnamnet för automatiserade metoder som bygger på fysiologiska egenskaper eller beteenden, till exempel:

  • fingeravtryck,
  • ansiktsigenkänning,
  • regnbågshinna (iris) och näthinna,
  • röst,
  • handens geometri och blodkärlsmönster,
  • DNA,
  • signatur, tangentbordsrytm (keystroke dynamics) och gångstil.

Lösningar som kombinerar två eller flera tekniker kallas multibiometri.

Användningsområden

Biometri används i dag i många vardagliga sammanhang. Mobiltelefoner låses upp med fingeravtryck eller ansikte, och svenska pass innehåller ett chip med ansiktsbild och fingeravtryck. Biometri används också vid passerkontroll på arbetsplatser, i gränskontroller och inom polisens brottsutredningar, till exempel vid jämförelse av fingeravtryck och DNA.

Fördelar

Biometrins fördelar brukar sammanfattas i säkerhet, användarvänlighet och kostnadsbesparing, till exempel minskad administration för bortglömda lösenord. Till skillnad från en kod eller ett kort kan en biometrisk egenskap inte lånas ut eller glömmas bort. Biometri används ofta som en del av en tvåfaktorslösning tillsammans med något användaren har, som en mobil eller ett kort.

Risker och integritet

Biometriska egenskaper går inte att byta ut om de skulle komma i fel händer, vilket ställer höga krav på säkerheten. Teknikerna kan också ge felaktiga träffar. Enligt EU:s dataskyddsförordning (GDPR) räknas biometriska uppgifter som används för att entydigt identifiera en person som känsliga personuppgifter. De får som huvudregel inte behandlas, om inte något av undantagen i artikel 9 är tillämpligt, till exempel uttryckligt samtycke. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) har vid flera tillfällen granskat bland annat användning av ansiktsigenkänning. EU:s AI-förordning innehåller dessutom särskilda regler och förbud för vissa former av biometrisk identifiering.

Läs mer om grunderna i dataskyddsförordningen.

Källor: Integritetsskyddsmyndigheten (imy.se), förordning (EU) 2016/679 (GDPR) och Wikipedia (CC BY-SA).

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens och använder material från Wikipedia.

Lämna en kommentar