Folksuveränitetsprincipen

Folksuveränitetsprincipen innebär att den högsta makten i staten tillhör folket. Folket utövar makten främst genom att i fria och allmänna val utse företrädare som stiftar lag och kontrollerar regeringen. Principen är en grundpelare i den demokratiska rättsstaten och står redan i den första paragrafen i den svenska regeringsformen.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Folksuveränitet i regeringsformen

Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen utgår all offentlig makt i Sverige från folket. Samma paragraf anger att folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt, att den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse, samt att den offentliga makten utövas under lagarna.

I 1 kap. 4 § slås fast att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten, bestämmer hur statens medel ska användas och granskar rikets styrelse och förvaltning. Regeringen styr riket men är ansvarig inför riksdagen (1 kap. 6 §).

Folksuveräniteten syns också i reglerna om grundlagsändring. En grundlag stiftas genom två likalydande riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan (8 kap. 14 §), så att väljarna kan ta ställning innan ändringen blir slutlig. Dessutom kan en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag hållas om minst en tiondel av ledamöterna yrkar på det och minst en tredjedel röstar för yrkandet (8 kap. 16 §). Rådgivande folkomröstningar kan också anordnas genom lag.

Folksuveränitet och maktdelning

Folksuveränitetsprincipen ställs ofta mot eller kombineras med maktdelningsprincipen, som innebär att lagstiftande, verkställande och dömande makt fördelas på organ som balanserar varandra. Den svenska konstitutionen utgår i första hand från folksuveränitet och parlamentarism snarare än från en strikt maktdelning. Det betyder dock inte att riksdagen har obegränsad makt över alla statliga organ.

Domstolarnas självständighet

Ett vanligt missförstånd är att riksdagen skulle kunna styra domstolarna. Enligt 11 kap. 3 § regeringsformen får ingen myndighet, inte heller riksdagen, bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall eller hur den ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Domstolar och andra offentliga organ får inte heller tillämpa föreskrifter som strider mot grundlag eller annan överordnad författning, så kallad lagprövning (11 kap. 14 § och 12 kap. 10 §). Vid prövning av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

Rättighetsskydd och EU-medlemskap

Majoritetens makt begränsas också av fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen och av Europakonventionen; enligt 2 kap. 19 § får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt konventionen. Inom ramen för EU-samarbetet kan riksdagen dessutom överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket (10 kap. 6 §).

Varför principen är viktig

Folksuveränitetsprincipen förklarar varför offentlig makt måste kunna härledas till folkvalda organ och varför myndigheter bara får agera med stöd i lag eller annan föreskrift. Den är central för att förstå grundlagarna, hur politiskt ansvar utkrävs i val och hur regeringsformen fördelar makten. Läs också om riksdagens uppgifter.

Källor

Lämna en kommentar