Fullmakt

En fullmakt är en behörighet att företräda någon annan, till exempel att ingå avtal, skriva under handlingar eller sköta ärenden för en annan persons eller ett företags räkning. Den som lämnar fullmakten kallas fullmaktsgivare (huvudman) och den som får den kallas fullmäktig eller ombud. De grundläggande reglerna finns i 2 kap. avtalslagen (1915:218). Fullmakter används både av privatpersoner, till exempel när någon hämtar ut ett paket eller sköter bankärenden åt en anhörig, och i näringslivet, där företag måste kunna handla genom sina anställda.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Vem företräder ett företag?

En enskild näringsidkare är själv avtalspart och företräder sin firma. En juridisk person, som ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, företräds i stället av sin styrelse, en verkställande direktör eller särskilda firmatecknare. I små aktiebolag är det ofta ägaren som sitter i styrelsen och skriver avtalen. Den som är behörig att företräda bolaget kan genom en fullmakt låta någon annan få behörighet att handla för bolagets räkning.

Verkan av en fullmakt

Enligt 10 § avtalslagen blir fullmaktsgivaren direkt bunden av de rättshandlingar som fullmäktigen gör i fullmaktsgivarens namn, så länge fullmäktigen håller sig inom fullmaktens gränser. Avtalet blir alltså ett avtal mellan fullmaktsgivaren och tredje man, inte mellan fullmäktigen och tredje man.

Behörighet och befogenhet

Inom fullmaktsläran skiljer man mellan behörighet och befogenhet:

  • Behörigheten är vad fullmäktigen kan göra med bindande verkan mot tredje man, enligt fullmakten så som den har kommit till tredje mans kännedom.
  • Befogenheten är vad fullmäktigen får göra enligt de interna instruktionerna från fullmaktsgivaren.

Om fullmäktigen går utöver sina instruktioner men håller sig inom behörigheten blir avtalet som huvudregel ändå bindande för fullmaktsgivaren. Enligt 11 § gäller det dock inte om tredje man insåg eller borde ha insett att fullmäktigen överskred sin befogenhet. Ett exempel: en bilförsäljare har behörighet att sälja bilar men har fått en intern instruktion om hur stor rabatt hon får ge. Lämnar hon en större rabatt till en köpare som är i god tro blir avtalet bindande för bilföretaget, som i stället kan kräva ersättning från säljaren för skadan.

Den som utger sig för att vara fullmäktig utan att ha fullmakt, eller som går utöver sin behörighet, ansvarar enligt 25 § mot tredje man för den skada som uppstår om rättshandlingen inte kan göras gällande mot huvudmannen – förutsatt att tredje man var i god tro.

Olika typer av fullmakter

  • Skriftlig fullmakt (16 §) – en fullmaktshandling som fullmäktigen har och visar upp för tredje man. Det vanligaste i praktiken.
  • Muntlig eller uppdragsfullmakt (18 §) – fullmakten bygger enbart på ett meddelande från fullmaktsgivaren till fullmäktigen.
  • Fullmakt genom meddelande till tredje man (13 §) – fullmaktsgivaren meddelar själv tredje man att fullmäktigen får företräda honom eller henne.
  • Kungjord fullmakt (14 §) – fullmakten har tillkännagetts offentligt, till exempel i en tidning.
  • Ställningsfullmakt (10 § andra stycket) – den som på grund av sin anställning eller ställning har en viss behörighet enligt lag eller sedvänja anses ha fullmakt inom de gränserna. En inköpare kan till exempel ingå inköpsavtal och en butiksexpedit kan sälja varor till kunder.

En generalfullmakt ger fullmäktigen en mycket vid behörighet att företräda fullmaktsgivaren i alla eller nästan alla angelägenheter. För den som vill att någon ska kunna sköta ens angelägenheter om man i framtiden inte längre själv kan, finns i stället framtidsfullmakt enligt lagen (2017:310) om framtidsfullmakter.

Återkallelse av fullmakt

Hur en fullmakt återkallas beror på vilken typ av fullmakt det är:

  • En skriftlig fullmakt återkallas genom att fullmaktsgivaren tar tillbaka eller förstör handlingen. Har den kommit bort kan tingsrätten förklara den kraftlös.
  • En muntlig fullmakt återkallas genom att fullmaktsgivaren meddelar fullmäktigen att den inte längre gäller.
  • En fullmakt som har meddelats direkt till tredje man återkallas genom ett nytt meddelande till tredje man, och en kungjord fullmakt genom ett tillkännagivande på samma sätt.
  • En ställningsfullmakt upphör när fullmäktigen flyttas från sin tjänst eller ställning.

Om fullmaktsgivaren har anledning att tro att fullmäktigen ändå kommer att använda fullmakten mot någon som inte känner till återkallelsen, ska han eller hon om möjligt underrätta den personen (19 §). En fullmakt upphör inte automatiskt när fullmaktsgivaren dör, om inte särskilda omständigheter talar för det (21 §).

Läs också om hur ett avtal blir till, ogiltiga avtal och rättegångsombud.

Uppdaterad: texten har skrivits om och kompletterats med avtalslagens regler om olika typer av fullmakter, återkallelse och ansvar.

Källor

Lämna en kommentar