Hälsoskydd

Hälsoskydd är den del av miljöbalken (1998:808) som ska förhindra att olägenheter för människors hälsa uppstår i den miljö där vi bor och vistas. Reglerna finns främst i 9 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan negativt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap. 3 § miljöbalken).

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Bostäder och lokaler

Bostäder och lokaler för allmänna ändamål, som skolor, förskolor och samlingslokaler, ska användas så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår och hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Ägare eller nyttjanderättshavare ska vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förebygga eller undanröja olägenheterna (9 kap. 9 §).

Förordningen preciserar att en bostad särskilt ska (33 § förordningen 1998:899)

  • ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och liknande störningar,
  • ha tillfredsställande luftväxling genom ventilation eller på annat sätt,
  • ge tillräckligt dagsljus och hållas tillfredsställande uppvärmd,
  • ge möjlighet till god personlig hygien, och
  • ha tillgång till vatten av godtagbar kvalitet och i tillräcklig mängd.

Vanliga problem som kan utgöra olägenheter är fukt och mögel, bristande ventilation, för låg eller hög inomhustemperatur, buller från installationer eller grannverksamheter, radon och skadedjur.

Vem ansvarar?

Det är i första hand fastighetsägaren som ansvarar för att bostäder och lokaler uppfyller kraven. Enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler ska den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd kunna visa att de skyldigheter som följer av balken iakttas, både vid prövning och vid tillsyn (2 kap. 1 §). Det innebär att det i praktiken är fastighetsägaren som ska utreda och visa att till exempel inomhusmiljön inte ger upphov till olägenheter, om en hyresgäst har besvär som kan misstänkas bero på byggnaden.

Som hyresgäst bör man först kontakta hyresvärden. Om problemet inte åtgärdas kan man vända sig till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd (eller motsvarande), som har tillsyn och kan förelägga fastighetsägaren att utreda eller åtgärda bristerna, vid behov förenat med vite.

Andra delar av hälsoskyddet

  • Grundvattentäkter ska inrättas och användas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer (9 kap. 10 §), och kommunen kan i vissa områden kräva tillstånd eller anmälan.
  • Hygienisk verksamhet där allmänheten erbjuds behandlingar med risk för blodsmitta, till exempel tatuering, piercing och akupunktur, ska anmälas till kommunen (38 § förordningen).
  • Djurhållning ska skötas så att olägenheter inte uppstår (36 § förordningen).

Folkhälsomyndigheten ger tillsynsvägledning och allmänna råd, till exempel om temperatur inomhus, buller, fukt och mikroorganismer samt radon.

Arbetsmiljön regleras separat

Miljöbalkens hälsoskydd omfattar inte arbetsmiljön. Den regleras i arbetsmiljölagen (1977:1160), med Arbetsmiljöverket som tillsynsmyndighet. Läs också om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Källor

Lämna en kommentar