Innehållsförteckning
Obligationsrätt och sakrätt
Obligationsrätten reglerar förhållandet mellan parterna själva, till exempel köpare och säljare. Sakrätten reglerar i stället förhållandet till tredje man, till exempel vem som har bäst rätt till en sak när säljaren har gått i konkurs eller när samma sak har sålts två gånger. Gränsen är viktig: en rättighet enligt ett avtal gäller som huvudregel bara mellan avtalsparterna.
Viktiga delområden
- Avtalsrätt – hur avtal ingås genom anbud och accept, fullmakt och när avtal är ogiltiga. Den centrala lagen är lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Läs mer om hur ett avtal blir till.
- Köprätt – rättigheter och skyldigheter vid köp, till exempel vid fel och dröjsmål. Köplagen (1990:931) gäller främst köp mellan näringsidkare och mellan privatpersoner, medan konsumentköplagen gäller när en konsument köper av en näringsidkare.
- Fordringsrätt – regler om skulder och fordringar, bland annat i lagen (1936:81) om skuldebrev, räntelagen (1975:635) och preskriptionslagen (1981:130).
- Skadeståndsrätt – när någon ska ersätta skada utanför avtalsförhållanden. Grundregeln i skadeståndslagen (1972:207) är att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ska ersätta skadan. Läs mer om skadestånd.
- Särskilda avtalstyper – till exempel uppdrag, hyra, lån, borgen och försäkring, som ofta har egna lagar eller regler som vuxit fram i praxis.
Avtalsfrihet – med undantag
Huvudregeln är att parterna har avtalsfrihet. De bestämmer själva om de vill ingå avtal, med vem och med vilket innehåll. Många obligationsrättsliga lagar är därför dispositiva, vilket betyder att de bara gäller om parterna inte har avtalat något annat.
Avtalsfriheten har dock viktiga begränsningar:
- Konsumentskydd – konsumentköplagen och andra konsumentlagar är tvingande till konsumentens förmån. Avtalsvillkor som är sämre för konsumenten än lagen gäller inte. Läs mer om konsumentlagstiftningen.
- Oskäliga villkor – enligt 36 § avtalslagen kan oskäliga avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende.
- Underåriga – den som är under 18 år får som huvudregel inte själv ingå avtal som binder hen utan förmyndarens samtycke.
- Arbetsrätten – flera arbetsrättsliga lagar är helt eller delvis tvingande till arbetstagarens förmån.
Preskription
En fordran gäller inte för evigt. Enligt preskriptionslagen preskriberas en fordran som huvudregel tio år efter tillkomsten, om preskriptionen inte avbryts dessförinnan. För en näringsidkares fordran mot en konsument på varor, tjänster eller andra nyttigheter är tiden tre år. Preskriptionen avbryts bland annat genom att gäldenären erkänner skulden eller genom att borgenären skickar ett skriftligt krav. Läs mer om preskription.
Källor: avtalslagen (1915:218), köplagen (1990:931), konsumentköplagen (2022:260), skadeståndslagen (1972:207), preskriptionslagen (1981:130), lagen (1936:81) om skuldebrev. Uppdaterad oktober 2026.