Innehållsförteckning
Förvaltningens grunder i regeringsformen
Regler om den statliga förvaltningen finns framför allt i 12 kap. regeringsformen, en av Sveriges grundlagar. Några av de viktigaste principerna är:
- Myndigheterna lyder under regeringen. Förvaltningsmyndigheterna, som Skatteverket, Försäkringskassan och länsstyrelserna, styrs av regeringen genom bland annat förordningar, instruktioner och regleringsbrev (12 kap. 1 §).
- Myndigheternas självständighet. Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller regeringen, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning eller tillämpning av lag (12 kap. 2 §). Det innebär att Sverige saknar så kallat ministerstyre.
- Uppgifter kan överlämnas. Förvaltningsuppgifter kan överlämnas till kommuner och till bolag, föreningar, stiftelser eller enskilda. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning krävs stöd i lag (12 kap. 4 §).
- Saklig grund vid anställning. Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (12 kap. 5 §).
Kommuner och regioner
Den kommunala förvaltningen bygger på principen om kommunal självstyrelse, som också slås fast i regeringsformen (14 kap.). Kommuner och regioner har egna folkvalda församlingar, rätt att ta ut skatt och ansvar för stora delar av välfärden. Kommunerna ansvarar bland annat för förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg, medan regionerna främst ansvarar för hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. Kommunallagen (2017:725) reglerar hur de styrs.
Regler för hur förvaltningen arbetar
Förvaltningslagen (2017:900) innehåller grundläggande krav på hur myndigheter ska handlägga ärenden. Bland annat ska myndigheterna:
- vara sakliga och opartiska och iaktta legalitet, objektivitet och proportionalitet,
- ge service och hjälp till enskilda och handlägga ärenden så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt,
- motivera sina beslut och upplysa om hur man överklagar.
Offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförordningen ger alla rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheterna, med de begränsningar som följer av offentlighets- och sekretesslagen.
Kontroll av förvaltningen
Den offentliga förvaltningen granskas på flera sätt. Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) utövar tillsyn över att myndigheterna följer lagar och regler. Riksrevisionen granskar den statliga verksamheten, och kommunernas och regionernas revisorer granskar den kommunala. Många beslut kan dessutom överklagas till förvaltningsdomstol. Domstolar och andra offentliga organ ska enligt regeringsformen inte tillämpa en föreskrift som strider mot grundlag eller annan överordnad författning, så kallad lagprövning (11 kap. 14 § och 12 kap. 10 §).
Förändringar av förvaltningen
Hur den offentliga förvaltningen ska organiseras har länge diskuterats. Under de senaste decennierna har delar av verksamheten förts över till bolag genom bolagisering, och vissa verksamheter har sålts eller öppnats för konkurrens genom privatisering. Inom vård, skola och omsorg är det vanligt att privata utförare arbetar på uppdrag av det offentliga, medan ansvaret och finansieringen ligger kvar hos kommun eller region.
Offentlig förvaltning som ämne
Vid flera universitet och högskolor kan man läsa offentlig förvaltning, ofta inom statsvetenskap. Utbildningarna behandlar bland annat politisk styrning, förvaltningsrätt, organisation och ledarskap i offentlig sektor, och leder till arbete som handläggare, utredare eller chef inom stat, kommuner och regioner.
Uppdaterad: texten har skrivits om och kompletterats med regeringsformens regler om förvaltningen, kommunal självstyrelse, förvaltningslagen och kontrollen av myndigheterna.