Innehållsförteckning
Komponenterna i aggregerad efterfrågan
Aggregerad efterfrågan brukar delas upp enligt formeln:
AD = C + I + G + (X − M)
- C – privat konsumtion: hushållens köp av varor och tjänster, vanligen den största komponenten.
- I – investeringar: företagens investeringar i maskiner, byggnader och annat realkapital, samt bostadsinvesteringar och lagerförändringar.
- G – offentlig konsumtion och investering: stat, regioner och kommuners köp av varor och tjänster, till exempel skola, vård och infrastruktur. Transfereringar som pensioner och bidrag räknas inte här, eftersom de påverkar efterfrågan först när mottagarna konsumerar.
- X − M – nettoexport: export minus import. Importen dras av eftersom den är efterfrågan som riktas mot utländsk produktion.
Samma uppdelning används när bruttonationalprodukten (BNP) beräknas från användningssidan i nationalräkenskaperna. I Sverige publiceras dessa av SCB, som redovisar hur de olika komponenterna utvecklas kvartal för kvartal på scb.se.
Den aggregerade efterfrågekurvan
I makroekonomiska modeller ritas aggregerad efterfrågan ofta som en nedåtlutande kurva i ett diagram med prisnivå och real BNP. En lägre allmän prisnivå ökar, allt annat lika, den samlade efterfrågan, bland annat för att pengarnas köpkraft ökar och inhemska varor blir mer konkurrenskraftiga mot utländska. Tillsammans med aggregerat utbud bestämmer den prisnivå och produktion i ekonomin.
Vad flyttar efterfrågan?
Kurvan förskjuts när någon komponent förändras oberoende av prisnivån, till exempel när:
- hushållens framtidstro eller förmögenhet förändras,
- räntenivån ändras och påverkar konsumtion och investeringar,
- den offentliga sektorn ökar eller minskar sina utgifter eller ändrar skatterna (finanspolitik),
- efterfrågan från omvärlden förändras eller växelkursen rör sig.
En ökning av efterfrågan kan ge högre produktion och sysselsättning på kort sikt, men om ekonomin redan är nära sitt kapacitetstak riskerar den främst att driva upp priserna. Ett fall i efterfrågan kan leda till lågkonjunktur och stigande arbetslöshet.
Stabiliseringspolitik
Penningpolitiken och finanspolitiken används för att påverka den aggregerade efterfrågan och dämpa svängningar i konjunkturen. Riksbanken påverkar räntorna med sikte på inflationsmålet, medan regering och riksdag beslutar om skatter och offentliga utgifter. Bedömningar av konjunkturläget och efterfrågans utveckling publiceras bland annat av Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Läs även om makroekonomi.