Innehållsförteckning
Institutioner i samhällsvetenskap och ekonomi
Inom institutionell ekonomi och sociologi är institutioner de spelregler – formella (lagar, kontrakt, myndighetsstrukturer) och informella (normer, sedvänjor, tillit) – som formar hur människor och företag agerar. Starka institutioner minskar osäkerhet, sänker transaktionskostnader och gör långsiktiga investeringar och handel möjliga. Svaga eller godtyckliga institutioner ökar risken för korruption, opportunism och underutvecklade marknader. Douglass North och andra har betonat att ekonomisk utveckling hänger nära samman med hur väl institutionerna fungerar. Historiskt inriktad forskning (bland annat i spår efter Thorstein Veblen) betonar också bestående tankemönster – ”habits of thought” – som institutioner.
Formella och informella regler
Formella institutioner inkluderar rättssystem, äganderätt, bolagsrätt, skatteregler och reglering av marknader. Informella institutioner omfattar affärskultur, sociala sanktioner, förtroende och praxis som inte står i lagen. Reformer som bara ändrar lagar utan att påverka informella normer får ofta begränsad effekt. Relaterat på sajten: regelreformering, organisation och verksamhetssystem.
Andra vanliga betydelser
I akademisk miljö är en institution en organisatorisk enhet (till exempel institutionen för ekonomi vid ett universitet). I vardagsspråk kan ”institution” också syfta på behandlingshem eller äldreboende – ibland med negativ klang – eller på en stiftelse eller annan inrättning. Dessa betydelser ska inte blandas ihop med den samhällsteoretiska. Inom ledarskap och management talar man snarare om organisationsstruktur än om institution i ekonomisk mening; se ledarskap, management och informell styrning.
Sammanfattning: i samhällsekonomi är institutioner de regler och normer som gör samarbete och marknader möjliga. I andra sammanhang är ordet en organisationsform – kontrollera alltid vilken betydelse som avses.