Innehållsförteckning
Varför särskilda regler behövs
I krig kan statens vanliga beslutsordning bli omöjlig att följa. Riksdagen kanske inte kan samlas, kommunikationer kan vara utslagna och samhällets resurser kan behöva styras om snabbt. Krigslagarna ska göra det möjligt att försvara landet och skydda befolkningen, samtidigt som de begränsar hur långt makten får flyttas och hur länge undantagen får gälla.
Regeringsformens krigskapitel
Grunden finns i 15 kap. regeringsformen (Krig och krigsfara). Där framgår bland annat att:
- riksdagen ska kallas till sammanträde om riket kommer i krig eller krigsfara, och sammanträdet får hållas någon annanstans än i Stockholm (15 kap. 1 §),
- en krigsdelegation med riksdagsledamöter kan träda i riksdagens ställe om förhållandena kräver det (15 kap. 2–3 §§),
- regeringen med stöd av bemyndigande i lag får meddela föreskrifter genom förordning i ämnen som annars kräver lag – men aldrig stifta, ändra eller upphäva grundlag (15 kap. 6 §),
- val till riksdagen under krig får hållas endast efter beslut av riksdagen (15 kap. 11 §).
Läs också om undantagstillstånd, som är ett närliggande men bredare begrepp.
Höjd beredskap och fullmaktslagar
Enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap råder högsta beredskap automatiskt om Sverige är i krig. Vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden kan regeringen besluta om skärpt eller högsta beredskap, för hela landet eller en del av det. När beredskapen höjs kan andra lagar aktiveras, till exempel förfogandelagen (1978:262), som gör det möjligt att ta egendom och tjänster i anspråk för totalförsvaret, och ransoneringslagen (1978:268). Sådana lagar kallas ofta fullmaktslagar eftersom de finns färdiga i fred men tillämpas först efter ett särskilt beslut.
Brott av krigsmän
Brottsbalkens 21 kap. innehåller särskilda straffbestämmelser för krigsmän, till exempel lydnadsbrott och olovlig avvikelse. Kapitlet börjar tillämpas när riket kommer i krig, och regeringen kan bestämma att det ska tillämpas redan vid krigsfara. Som krigsmän räknas bland andra alla som är tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten.
Historik
Det första heltäckande svenska regelverket för krigsmakten var Gustav II Adolfs krigsartiklar från 1621. Dödsstraffet avskaffades i fredstid 1921, men fanns kvar för vissa brott i krigstid. Riksdagen beslutade 1972 att avskaffa även det, och ändringen trädde i kraft den 1 juli 1973. I dag säger regeringsformen (2 kap. 4 §) att dödsstraff inte får förekomma – oavsett om landet är i krig eller inte.
Källor
- Regeringsformen (1974:152), 2 och 15 kap. – riksdagen.se
- Lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap – riksdagen.se
- Brottsbalken (1962:700), 21 kap. – riksdagen.se
- Förfogandelag (1978:262) – riksdagen.se
- Prop. 1972:138 om ändring i brottsbalken m.m. (avskaffande av dödsstraff i krig)