Innehållsförteckning
Vad är ett brott?
Enligt 1 kap. 1 § brottsbalken är ett brott en gärning som är beskriven i brottsbalken eller i en annan lag eller författning och som har straff föreskrivet. Två grundprinciper styr straffrätten:
- Legalitetsprincipen: Ingen får dömas för en gärning som inte var straffbar när den begicks, och ingen får dömas till en svårare påföljd än den som gällde då (2 kap. 10 § regeringsformen).
- Krav på uppsåt: En gärning är som huvudregel bara ett brott om den begås uppsåtligen. För vissa brott räcker oaktsamhet, men det måste i så fall framgå av lagen (1 kap. 2 § brottsbalken). Att någon var berusad på grund av eget vållande friar inte.
Allmän straffrätt och specialstraffrätt
Den centrala lagen är brottsbalken. Den innehåller en katalog över många vanliga brott, till exempel brott mot liv och hälsa, stöld, bedrägeri och skadegörelse. Brott som beskrivs i brottsbalken räknas till den allmänna straffrätten. Brott som finns i andra lagar, till exempel narkotikastrafflagen, lagen om straff för smuggling och trafikbrottslagen, kallas specialstraffrätt.
Begreppen ska inte blandas ihop med straffrättens allmänna del och speciella del. Den allmänna delen innehåller regler som gäller för alla brott, till exempel om uppsåt, försök, förberedelse och medverkan (23 kap. brottsbalken) och om ansvarsfrihetsgrunder som nödvärn och nöd (24 kap.). Den speciella delen består av de enskilda straffbestämmelserna.
Påföljder
Enligt 1 kap. 3 § brottsbalken är böter och fängelse straff. Andra påföljder är i dag villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskild vård och säkerhetsförvaring. Brott kan också leda till andra rättsverkningar, till exempel förverkande av egendom, företagsbot och skyldighet att betala skadestånd (1 kap. 8 §). Fängelse räknas som ett svårare straff än böter.
Riksdagen beslutade i augusti 2026 om ett nytt påföljdssystem (betänkande 2025/26:JuU48). Det innebär bland annat att presumtionen mot fängelse avskaffas och att villkorlig dom och skyddstillsyn ersätts av villkorligt fängelse. Lagändringarna börjar gälla den dag regeringen bestämmer. Kontrollera därför gällande lydelse av brottsbalken hos riksdagen.
Ålder för straffansvar
Den som begått ett brott innan hen fyllt 15 år får som huvudregel inte dömas till påföljd (1 kap. 6 §). Under en tidsbegränsad period finns ett undantag för brott som begåtts av 14-åringar, när brottet har ett lägsta straff på fängelse i fyra år, och för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. För unga lagöverträdare finns särskilda regler om påföljder.
Från brott till dom
Brott utreds av polisen, i allvarligare fall under ledning av åklagare. Det är åklagaren som beslutar om åtal ska väckas. Vid enklare brott kan åklagaren utfärda ett strafföreläggande som den misstänkte kan godkänna. Annars prövas frågan i tingsrätten, och domen kan överklagas till hovrätten. Rätten att väcka åtal kan gå förlorad genom preskription efter en viss tid som beror på hur allvarligt brottet är (35 kap. brottsbalken).
Uppdaterad: Wikipedia-text har ersatts med en genomgång utifrån brottsbalken och regeringsformen. Avsnitt om legalitetsprincipen, uppsåt, åldersgränsen och riksdagens beslut om ett nytt påföljdssystem har lagts till.