Företagande och miljö

Arbetsmiljölagen är en ramlag och det krävs att någon mer konkret beskriver vad som gäller. Riksdagen stiftar lagar och riksdagen har givit regeringen befogenheter att utfärda föreskrifter om arbetsmiljön. Regeringen har sedan genom arbetsmiljöförordningen lämnat dessa befogenheter och ansvar vidare till Arbetsmiljöverket som är expertorganet inom området.

Kapitel tre i Arbetsmiljölagen fördelar ansvaret för arbetsmiljön. Vem som ansvarar för vad och hur långt detta ansvar sträcker sig. Det talas om arbetsgivare, byggherre etc. d.v.s. inte om fysiska personer. De som ska se till att arbetsmiljön är bra är naturligtvis fysiskt ansvariga personer. Hur ansvaret är fördelat i ett företag, vilka befogenheter var och en har, är av betydelse då någon av försummelse orsakat en olycka eller då en straffbelagd bestämmelse inte följts.

Eftersom Arbetsmiljölagen är en så kallad ramlag är beskrivningarna när det gäller arbetsmiljöns beskaffenhet ganska allmänt hållna. Genom de föreskrifter som Arbetsmiljöverket ger ut konkretiseras vad som gäller i olika situationer.

Vi behandlar arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) i samma ordning som den är indelad i kapitel. Följande kapitel ingår:

Att alla ska må bra och känna sig trygga och säkra på jobbet är något vi önskar - just alla. I de bästa av världar är det så men verkligheten är många gånger långt ifrån riktigt lika bra. Människor utsätts för både fysiska och psykiska påfrestningar. I många sammanhang kan det kännas utmanande och stärka individen på olika sätt men går det lite snett kan det exempelvis leda till utbrändhet eller förslitningsskador.

Egenkontroll är något som berör alla verksamheter. Syftet är att den miljöpåverkan som verksamheten ger ska följas upp, tydliggöras, och därigenom kunna minskas eller åtminstone att man har full kontroll över påverkan på miljön och människor.

När det gäller miljön är många myndigheter inblandade. Genom sin specialistkompetens svarar de för olika ansvarsområden. De utövar tillsyn och de prövar olika ärenden.

Den som av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot miljöbalken kan dömas till böter eller fängelse. För den som bedriver näringsverksamhet kan också en miljösanktionsavgift tas ut om föreskrifter åsidosätts, till exempel att något startats utan att behövligt tillstånd skaffats.

För att säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som utfärdats med stöd av balken sker tillsyn av olika myndigheter. Myndigheterna ska helt enkelt kontrollera att miljöbalken följs. För detta krävs tillträde till exempelvis lokaler. Myndigheterna har också rätt att ta ut avgifter för sin tillsynsverksamhet.

Avfall är något som naturligt uppstår i en verksamhet. Beroende på avfallets art hanteras det på olika sätt. Det finns även ett producentansvar inom vissa områden som innebär att producenten ansvarar för insamling, borttransport, återvinning etc.

Källa till materialet är Regeringskansliet och Kemikalieinspektionen.

I miljöbalkens kapitel 14 finns särskilda regler om kemiska produkter och biotekniska organismer. I övrigt är det naturligtvis hänsynsreglerna som gäller.

I detta avsnitt beskriver vi vad miljöbalken tar upp när det gäller vattenverksamhet, täkter och krossar samt förorenade områden.

Miljöfarlig verksamhet är helt kort verksamheter som producerar utsläpp till mark, luft och vatten. Avloppsvatten är ett exempel. En definition som därigenom omfattar de flesta produktproducerande företag.

Hur naturen ska skyddas beskrivs i kapitel 7 och 8. Det finns ett flertal möjligheter att skydda olika naturvärden och miljöer vilket även innebär begränsningar för företag som har naturnära verksamheter.

Hänsynsreglerna är själva kärnan i Miljöbalken. De ska efterlevas av ALLA, d.v.s. företag, privatpersoner, kommuner eller vad det nu kan vara för privat eller offentlig organisation.

Miljöbalken som infördes 1 januari 1999 har nu varit verksam i ett antal år. Ur ett miljöperspektiv är den ett samlande verk och ger en helhetsbild jämfört med alla de lagar som gällde tidigare.