Försäkringsavtalslagen

Försäkringsavtalslagen (2005:104), förkortad FAL, reglerar avtalet mellan försäkringsbolaget och den som tecknar en försäkring. Lagen trädde i kraft 2006 och ersatte då 1927 års försäkringsavtalslag och konsumentförsäkringslagen. Den gäller både skadeförsäkringar och personförsäkringar och omfattar även gruppförsäkringar.

Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Vilka försäkringar omfattas?

  • Skadeförsäkring – försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, skadeståndsskyldighet eller annan förmögenhetsskada. Konsumentförsäkringar regleras i 2–7 kap. och företagsförsäkringar i 8 kap.
  • Personförsäkring – livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring (10–16 kap.).
  • Gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring – särskilda regler i 17–20 kap.

Lagen skyddar försäkringstagaren

Lagen är i stor utsträckning tvingande. Försäkringsvillkor som är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade jämfört med lagen är utan verkan, om inte annat anges i lagen (1 kap. 6 §). För företagsförsäkringar finns större möjligheter att avtala om annat.

Information före och efter köpet

Försäkringsbolaget ska innan avtalet ingås lämna information som på ett enkelt sätt återger det huvudsakliga innehållet i villkoren, så att kunden kan bedöma kostnad och omfattning. Viktiga begränsningar av försäkringsskyddet ska tydligt framgå (2 kap. 2 §). Efter avtalet ska bolaget skicka en skriftlig bekräftelse och särskilt framhålla bland annat oväntade och väsentliga begränsningar och viktiga säkerhetsföreskrifter (2 kap. 4 §). Om ett sådant villkor inte har framhållits får bolaget inte åberopa det (2 kap. 8 §).

Kontraheringsplikt

Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en skadeförsäkring som bolaget normalt erbjuder allmänheten, om det inte finns särskilda skäl, till exempel med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall (3 kap. 1 §). Motsvarande regel gäller för personförsäkringar (11 kap. 1 §), men inte för försäkringar som någon tecknar som näringsidkare till förmån för sitt företag. Läs mer om kontraheringsplikt.

Försäkringstid

En konsumentförsäkring får som huvudregel gälla högst ett år i taget, om det inte finns särskilda skäl för en längre försäkringstid (3 kap. 2 §). Försäkringen förnyas därefter normalt, och bolaget ska informera om möjligheterna att förnya den.

Preskription – glöm inte att anmäla i tid

Den som vill ha försäkringsersättning måste väcka talan inom tio år från det att den händelse som ger rätt till ersättning inträffade. Har anspråket framställts till bolaget inom den tiden har man alltid minst sex månader på sig att väcka talan efter att bolaget har tagit slutlig ställning (7 kap. 4 § och 16 kap. 5 §). Vid företagsförsäkring kan villkoren innehålla kortare frister för anmälan, dock lägst ett år.

Om du är missnöjd

Bolaget ska i samband med skaderegleringen upplysa om vilka möjligheter som finns att få en tvist prövad (2 kap. 7 §). Konsumenter kan få kostnadsfri vägledning hos Konsumenternas (konsumenternas.se) och pröva tvister i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eller i domstol. Läs mer om att byta försäkring och om olika typer av försäkringar.

Källor: försäkringsavtalslagen (2005:104), Konsumenternas, Allmänna reklamationsnämnden. Uppdaterad oktober 2026.

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar