Vissa livsmedel kan innehålla höga halter av organiska miljöföroreningar som PCB och dioxiner. De finns främst i vissa animaliska livsmedel, och fisk innehåller de högsta halterna. Effekten av de olika kemiska ämnen beror på hur mycket vi får i oss. För många ämnen finns gränsvärden som anger den maximala mängd av ett ämne som är tillåten i ett livsmedel. EU har till exempel infört gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB:er i livsmedel.
Det är viktigt att så lite hormonstörande ämnen som möjligt släpps ut i miljön och hamnar i maten. Tyvärr är det omöjligt att helt undvika skadliga ämnen i maten eftersom de finns både i jorden, vattnet och i luften. Därför arbetar Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna, exempelvis genom gränsvärden och råd.
Cyanobakterier är mikroskopiska organismer som tidigare har kallats blågröna alger därför att de vid massförekomst, blomningar, ser ut och uppför sig som alger. Det finns många olika arter och släkten av cyanobakterier. Vissa arter kan bilda gifter, toxiner. Det finns olika typer av toxiner som ger olika typer av effekter och har olika grad av giftighet. Man räknar med att mellan en tredjedel och hälften av blomningar av cyanobakterier är giftiga.
Glutaminsyra ingår naturligt som en del i kostens proteiner och finns naturligt i kött, i nästan alla grönsaker samt i vete och soja. Glutaminsyra och dess salter, glutamater (E 620-625), används som livsmedelstillsats (smakförstärkare). Glutamat får användas till många olika livsmedel som får innehålla tillsatser, men exempelvis inte till livsmedel som tillverkas speciellt för spädbarn och småbarn.