En kemisk produkts hälso- och miljörisker ska förmedlas genom märkning av produkten.

Alla kemiska produkter som är farliga ska tydligt vara märkta med farosymbol (en eller flera) samt risk- och skyddsinformation. Texten ska vara på svenska.

Importörer som för in kemiska produkter eller biotekniska organismer till Sverige eller tillverkare i Sverige av sådana produkter, är skyldiga att informera om riskerna med produkten och hur den kan hanteras på ett säkert sätt.

Många företagare kommer i kontakt med kemikalier. I de stora företagen finns oftast personer med god kunskap när det gäller användning och hantering av kemikalier och de kan dela med sig av sin kunskap till andra anställda. Däremot är kunskapen många gånger väldigt begränsad i det mindre företaget. För en småföretagare kan det vara väldigt svårt "att kunna allt" men när det gäller farliga kemiska ämnen kan det helt enkelt vara "livsviktigt" att veta vad det är man gör.

Arbetsmiljöverkets författningssamling består av ett hundratal föreskrifter med beteckningen AFS vilka ger detaljreglering inom valda områden. De är försedda med ett årtal och ett nummer, t.ex. AFS 2005:16 som handlar om buller.

I Arbetsmiljölagen kapitel 6 står att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka i arbetsmiljöarbetet. Arbetstagarnas representant är skydds- ombudet.

För dem som arbetar med vägtransportarbete gäller en särskild lag och inte arbetstidslagen.

Det finns regler om hur mycket man får arbeta per dygn, per vecka och per år. Regler finns också när det gäller jourtid och beredskap, raster, pauser och nattvila.

Rätt att överklaga beslut

En arbetsgivare eller någon annan skyddsansvarig som inte följer ett föreläggande eller förbud kan dömas till böter eller fängelse. De kan dömas även om det brott som begåtts varit av oaktsamhet (vårdslöshet).

Det är Arbetsmiljöverket som har tillsynsansvaret av att Arbetsmiljölagen följs. Ett undantag finns och det är tillsynen av fartygsarbete, gäller både civila fartyg och örlogsfartyg, som sköts av Transportstyrelsen.

Arbetsgivare och arbetstagare ska på ett lämpligt sätt bedriva organiserad arbetsmiljöverksamhet. Krav på skyddsombud finns enligt följande:

Har man inte fyllt 18 år är man minderårig. För att skydda minderåriga finns det i lagen ett antal skyddsregler. De är utformade på ett sådant sätt att de inte ska hindra en kontakt med arbetslivet d.v.s. ge möjligheter för ungdomar att arbeta under ordnade former.

Arbetsmiljölagen är en ramlag och det krävs att någon mer konkret beskriver vad som gäller. Riksdagen stiftar lagar och riksdagen har givit regeringen befogenheter att utfärda föreskrifter om arbetsmiljön. Regeringen har sedan genom arbetsmiljöförordningen lämnat dessa befogenheter och ansvar vidare till Arbetsmiljöverket som är expertorganet inom området.

Kapitel tre i Arbetsmiljölagen fördelar ansvaret för arbetsmiljön. Vem som ansvarar för vad och hur långt detta ansvar sträcker sig. Det talas om arbetsgivare, byggherre etc. d.v.s. inte om fysiska personer. De som ska se till att arbetsmiljön är bra är naturligtvis fysiskt ansvariga personer. Hur ansvaret är fördelat i ett företag, vilka befogenheter var och en har, är av betydelse då någon av försummelse orsakat en olycka eller då en straffbelagd bestämmelse inte följts.

Eftersom Arbetsmiljölagen är en så kallad ramlag är beskrivningarna när det gäller arbetsmiljöns beskaffenhet ganska allmänt hållna. Genom de föreskrifter som Arbetsmiljöverket ger ut konkretiseras vad som gäller i olika situationer.

Vi behandlar arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) i samma ordning som den är indelad i kapitel. Följande kapitel ingår:

Att alla ska må bra och känna sig trygga och säkra på jobbet är något vi önskar - just alla. I de bästa av världar är det så men verkligheten är många gånger långt ifrån riktigt lika bra. Människor utsätts för både fysiska och psykiska påfrestningar. I många sammanhang kan det kännas utmanande och stärka individen på olika sätt men går det lite snett kan det exempelvis leda till utbrändhet eller förslitningsskador.

Egenkontroll är något som berör alla verksamheter. Syftet är att den miljöpåverkan som verksamheten ger ska följas upp, tydliggöras, och därigenom kunna minskas eller åtminstone att man har full kontroll över påverkan på miljön och människor.

När det gäller miljön är många myndigheter inblandade. Genom sin specialistkompetens svarar de för olika ansvarsområden. De utövar tillsyn och de prövar olika ärenden.