Bo Lilja
Uppdaterades:
Enligt en särskild definition i förordningen definieras begreppet personuppgiftsincident som en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring av de personuppgifter som behandlas. Det kan också vara fråga om en personuppgiftsincident om en säkerhetsincident leder till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de behandlade personuppgifterna.
Uppdaterades:
Ja, förordningen innehåller regler om personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde precis som förut. I förordningen finns dessutom många fler regler som uttryckligen riktar sig mot personuppgiftsbiträden. Ett av syftena med dataskyddsreformen har varit att göra det tydligare vilket ansvar och vilka skyldigheter de som behandlar personuppgifter har.
Uppdaterades:
I mitten av 2018 ska den nya dataskyddsförordningen börja tillämpas. Dataskyddsförordningen kommer att gälla som lag i Sverige och ersätta personuppgiftslagen. Syftet med förordningen är att skapa enhetliga dataskyddsregler inom hela EU vilket underlättar för företag att verka på hela unionens inre marknad. Dataskyddsförordningen kommer att medföra stora förändringar för de som behandlar personuppgifter.
Uppdaterades:
Offentlighetsprincipen ger alla rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter, om inte uppgifterna omfattas av sekretess. Många allmänna handlingar innehåller personuppgifter, och därför uppstår frågan hur rätten till insyn förhåller sig till EU:s dataskyddsförordning (GDPR). Kort sagt: dataskyddsförordningen hindrar inte att myndigheter lämnar ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen.
Uppdaterades:
För överföring av personuppgifter till länder utanför EU och EES (så kallad tredjelandsöverföring) gäller särskilda regler. Dataskyddsförordningen innebär att alla EU:s medlemsstater har ett likvärdigt skydd för personuppgifter och personlig integritet. Detta gäller även EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein. Därför kan personuppgifter föras över fritt inom detta område utan begränsningar. Eftersom det inte finns några generella regler som ger motsvarande garantier utanför EU och EES har man ansett att överföring till sådana länder bara får ske under särskilda förutsättningar.