Uppdaterades:
Obestånd (insolvens) betyder enligt konkurslagen (1987:672) att en gäldenär inte kan betala sina skulder rätteligen – det vill säga allteftersom de förfaller – och att denna oförmåga inte är endast tillfällig. Obestånd är den centrala förutsättningen för att någon ska kunna försättas i konkurs. Begreppet handlar främst om likviditet och om en prognos att betalningssvårigheterna består, inte bara om att skulderna överstiger tillgångarna i balansräkningen.