Vem som på ett företag har ansvar för vad när det gäller kemikaliearbetet är viktigt att fastställa. I större företag finns oftast personer med mer eller mindre specialkunskaper inom området medan det i små företag är ägaren eller någon annan i ledningen som har ansvaret. Det farligaste som kan hända är att viktiga åtgärder hamnar "mellan stolarna" och att det därmed uppstår onödiga risker.

Att veta att en kemisk produkt i en flaska kan vara farlig på olika sätt är lätt att se genom produktens märkning. Att en vanlig vara som ett däck eller en stol kan innehålla kemiska ämnen och vara farlig på olika sätt är det ibland svårt att kunna tänka sig.

Eftersom hantering och användning av kemikalier kan medföra risker för både människor och miljön finns en hel del lagstiftning som på olika sätt ställer krav på att riskanalyser ska genomföras och dessutom dokumenteras. I Miljöbalken finns kunskapskravet, arbetsmiljölagstiftningen och egenkontrollförordningen ställer olika krav på hur risker kartläggs.

Uppdaterades:

EU:s kemikalieförordning Reach trädde i kraft den 1 juni 2007. Reach består av olika delar som stegvis införs. Från den 1 juni 2007 gäller bland annat reglerna om säkerhetsdatablad.

Alla kemiska produkter som är farliga ska tydligt vara märkta med farosymbol (en eller flera) samt risk- och skyddsinformation. Texten ska vara på svenska.

Importörer som för in kemiska produkter eller biotekniska organismer till Sverige eller tillverkare i Sverige av sådana produkter, är skyldiga att informera om riskerna med produkten och hur den kan hanteras på ett säkert sätt.

Många företagare kommer i kontakt med kemikalier. I de stora företagen finns oftast personer med god kunskap när det gäller användning och hantering av kemikalier och de kan dela med sig av sin kunskap till andra anställda. Däremot är kunskapen många gånger väldigt begränsad i det mindre företaget. För en småföretagare kan det vara väldigt svårt "att kunna allt" men när det gäller farliga kemiska ämnen kan det helt enkelt vara "livsviktigt" att veta vad det är man gör.

Arbetsmiljöverkets författningssamling består av ett hundratal föreskrifter med beteckningen AFS vilka ger detaljreglering inom valda områden. De är försedda med ett årtal och ett nummer, t.ex. AFS 2005:16 som handlar om buller.

I Arbetsmiljölagen kapitel 6 står att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka i arbetsmiljöarbetet. Arbetstagarnas representant är skydds- ombudet.

Det finns regler om hur mycket man får arbeta per dygn, per vecka och per år. Regler finns också när det gäller jourtid och beredskap, raster, pauser och nattvila.

En arbetsgivare eller någon annan skyddsansvarig som inte följer ett föreläggande eller förbud kan dömas till böter eller fängelse. De kan dömas även om det brott som begåtts varit av oaktsamhet (vårdslöshet).

Det är Arbetsmiljöverket som har tillsynsansvaret av att Arbetsmiljölagen följs. Ett undantag finns och det är tillsynen av fartygsarbete, gäller både civila fartyg och örlogsfartyg, som sköts av Transportstyrelsen.

Har man inte fyllt 18 år är man minderårig. För att skydda minderåriga finns det i lagen ett antal skyddsregler. De är utformade på ett sådant sätt att de inte ska hindra en kontakt med arbetslivet d.v.s. ge möjligheter för ungdomar att arbeta under ordnade former.