Bo Lilja

Natrium är ett nödvändigt grundämne i kroppen som finns i kroppsvätskan utanför cellerna men även i skelettet. Natrium är viktigt för syra-basbalansen samt vatten- och saltbalansen i kroppen, vilket motverkar uttorkning.

Molybden är ett spårämne som ingår i enzymer som behövs för proteinomsättningen. Halten i jorden – och därmed i växter – varierar mellan olika områden. Molybden finns i många livsmedel; spannmål, baljväxter, nötter, inälvsmat, mjölkprodukter och ägg är vanliga källor. Se även salt och mineraler.

Mangan förekommer naturligt i berggrunden och sprids via grundvattnet. Mangan som näringsämne behövs i små mängder och deltar till exempel i kroppens omsättning av kolhydrater och protein. Mangans roll som essentiellt näringsämne för människa är ännu oklar. 

Magnesium behövs bland annat för produktionen av protein, för omsättningen av kalcium samt för normal nerv- och muskelfunktion. 

Krom finns naturligt i luft, vatten och jord. Krom deltar i kroppens omsättning av glukos. Kroms roll som essentiellt näringsämne för människan är fortfarande oklar. 

Koppar är ett grundämne som finns i alla livsmedel och i dricksvatten eftersom Sveriges vattenledningsnät framförallt består av kopparrör. Koppar är nödvändigt för att kroppen ska fungera normalt. Det ingår i en rad enzymer som hjälper ämnesomsättningen samt omsättningen av järn i kroppen. 

Kalium är ett livsnödvändigt grundämne. Kalium behövs för kroppens nerv- och muskelfunktion samt för att reglera blodtrycket. 

Kalcium är ett livsnödvändigt grundämne. Kalcium behövs bland annat då skelett och tänder bildas samt vid blodkoagulering och nervfunktion. Den mänskliga kroppen består av cirka 1-2 procent kalcium och 99 procent av allt kalcium i kroppen finns i ben och tänder.
 

Järn ingår i hemoglobin som transporterar syre i blodet och i myoglobin som transporterar syre i muskler. Järn ingår även i en del enzymer. Av samtliga mikronäringsämnen är järnbristanemi vanligast globalt sett. 

Jod förekommer naturligt i berggrunden och halten varierar mycket mellan olika geografiska områden. Jod ingår i sköldkörtelhormoner som deltar i ämnesomsättningen. 

Fosfor är ett livsnödvändigt grundämne. Den största mängden finns lagrad i skelettet. Fosfor samverkar med kalcium vid bildning och stärkning av ben av tänder. Fosfor är även viktigt för syra-bas balansen i kroppen och energiproduktion till kroppens alla energikrävande funktioner. 

Fluor, fluorid, förekommer naturligt i berggrunden. Grundvattnet och vår mat innehåller därför en viss mängd fluor. Fluor har en kariesreducerande effekt och stabiliserar benvävnaden. 

Mineraler behövs i små mängder men är livsnödvändiga eftersom kroppen i regel inte kan tillverka dem. Tillsammans med vitaminer hör de till de mikronäringsämnen som behövs för en mängd funktioner – från vätske- och saltbalans till enzymsystem och skelett. Se även molybden och fluorid.

För att må bra behöver vi vitaminer. Vitaminer behövs i mycket små mängder men är livsnödvändiga eftersom vi inte själva kan tillverka dem.

Fibrer kallas de kolhydrater från växtriket som inte bryts ner vid matsmältningen, utan når tjocktarmen i stort sett opåverkade. Fibrer finns till exempel i grönsaker, frukt, rotfrukter, bönor och linser samt i bröd, flingor, gryn, pasta och ris av fullkorn. 

Glykemiskt index, GI är ett sätt att mäta hur snabbt kolhydrater tas upp från olika slags livsmedel. För att jämföra hur blodsockret påverkas av livsmedel med olika kolhydratinnehåll används begreppet glykemisk belastning, GL.

Fullkorn är när alla delar av spannmålskornet finns med i mat gjord på till exempel vete, råg, korn, havre, ris och majs. Fullkorn innehåller mer fibrer, vitaminer och mineraler än när man inte använt hela kornet.

Mat med mycket tillsatt socker innehåller ofta lite näring. Det är lätt att få i sig mer energi än man gör av med om man äter sådan mat. Därför är det bra att äta mindre av till exempel läsk, saft, godis, glass, kakor och bullar.

Kolhydrater är det gemensamma namnet för stärkelse, kostfiber och olika sockerarter. Kolhydrater är vår viktigaste källa till energi. 

Att få i sig mycket transfett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Därför är det bra att mängden industriellt framställt transfett sjunkit kraftigt under de senaste åren så att halterna i livsmedel är mycket låga.